Lennarts OS-blogg: Träffade Holyfield och hans öra
I dag hade vi flera riktigt bra chanser till medalj, men det blev flera antiklimax redan på förmiddagen.
- Anders Gustafsson missade medalj då han paddlade in som femma i finalen av K1 1000 meter.
- Och de andra kanotisterna Henrik Nilsson och Marcus Oskarsson kom även dem på femteplats när K2 1000 meter precis gick i mål.
Och stackars Rolf-Göran Bengtsson. Han skulle hoppat final senare i eftermiddag för att bärga Sveriges andra guld efter andraplatsen i Peking.
Men vad händer.
Hästen Casall är skadad och fyra års förberedelser ner i avloppet.
Oturen grinar Sverige i ansiktet. Ni minns att även Malin Baryards häst skadade sig, så hon fick hoppa av OS-deltagandet.
***
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur stort det var att träffa den amerikanska simmaren Ryan Lochte.
Med elva olympiska medaljer på sitt CV, varav fem tagits här i London, är det bara Michael Phelps som är större än honom på herrsidan med 22 medaljer (18 guld).
Lochte i all ära, men i går stötte jag ihop med en Evander ”The Real Deal” Holyfield i tunnelbanan (!).
Jag stod upp i den packade vagnen på väg till Olympiastadion med Viktoria och Elizete Bengtsson och bara tittade mig omkring.
Sedan fastnade blicken på hans badge runt halsen där hans namn och bild stod.
Varför han åkte tuben med oss dödliga säger inte historien, men jag reagerade först av alla – gav kameran till Viktoria och tog en bild med mästaren.
Han var dock inte vidare pratglad.
- Can I please have a picture with you sir? *Han nickar jakande*.
Bilden tas.
- Are you enjoying the olympics? *Han nickar jakande*.
- Thank you! *Han nickar jakande*.
När vi klev av i Stratford var det folk som ville ta ett foto med honom typ varannan meter. Den flerfaldige mästaren i tungvikt.
Stort att ha träffat honom och skakat hans hand. Holyfield som fick en bit av sitt öra avbitet av vilddjuret Mike Tyson back in the days.
***
Vilken succé för brottarna som krigade till sig ännu ett brons ett i går. Efter Johan Euréns medalj på måndagen tog sig Jimmy Lidberg till en bronsmatch via den så kallade ”bakvägen” – först utslagen från att få finalbrottas, men chans att ta sig till en bronsmatch. Det gjorde han och bärgade Sveriges 7:e medalj i 96-kilosklassen.
***
Efter en skön båttur på Themsen var det otroligt roligt att se friidrottens kvällspass i går.
Herrarnas höjdhoppning var länge dramatisk att titta på, men när allt kom till kritan var ryssen Ivan Ukhov överlägsen.
2.38 med lite darr på ribban bärgade guldet med näste man 5 centimeter bakom.
Ukhov verkar ha blivit lite proffsigare nu än när han 2008 hoppade stupfull på en tävling och allt fångades på video.
SE KLIPPET HÄR (ett måste)
Det är lite svårt att tro att det är samma person som är bäst i världen just nu.
Stefan Holms fjärdeplatshopp från OS i Peking (hoppade 2.32) hade räckt till en bronspeng i dag. Säger en del om hur bra han var.
Diskusfinalen för herrar var även den ganska spännande att se, liksom 1500-meters finalen.
Men bäst var damernas 100 meter häck där Australiens Sally Pearson höll för favorittrycket och sprang in på nytt olympiskt rekord.
Publiken gick faktiskt ”nuts” trots att hon inte tävlar för Team GB.
Hade riktiga drömplatser i går måste tilläggas. Vadderade säten mitt på långsidan med bra överblick på både målgång och höjdhoppsfinal.
***
I kväll lämnar jag dessvärre London och flyger hem till Stockholm, Sundbyberg.
Och jag har haft en strålande vecka med många spännande möten – både med atleter, deras familj och mina nya kollegor.
Jag har och fått se OS för första gången och friidrott i mängder. Som journaliststuderande var det en dröm som kom i uppfyllelse och det kommer en resumé senare när OS är över.
För bloggen kör på hela linan ut även om inläggen kommer från svensk mark.
Nu ska jag leta efter souvenirer i centrum, eventuellt titta förbi Eurosports engelska redaktion med kommentator-Marcus och förhoppningsvis slippa stressa till Gatwick på det.
Hörs snart igen,
Lelle
Lite sightseeing.
Trodde alla gamla världsmästare åker till arenan i en svart bil med tonade rutor. Icke! Kungen Evander han tar tuben som alla andra. Örat ser av bilden att döma ut att vara kvar trots Mike Tysons ilskna bett för tiotalet år sedan.
Guldplatser, men inte guldkamera.
Mor och dotter Bengtsson.
Ciao Olympiastadion, för den här gången.
