Lennarts OS-blogg: Bragdguldet nästa...?
Ett OS-år går bragdguldet nästan alltid till någon som lyckats under spelen.
2010 var det stafettlandslaget i längdåkning som fick det för sitt OS-guld. Med motivering ”För OS-guldet, en efterlängtad bragd, byggd av fulländat taktiskt lagarbete och segervilja."
2008 var det skytten Jonas Jacobsson för sina tre guld på Paralympics.
2006 Anja Pärson för sina medaljer i Turin.
2004 Stefan Holm för sitt brons i Aten.
2002 Susanne Ljungskog för sitt VM-guld på cykel.
2000 Var det Lars Frölander för sitt guld på 100 meter fjäril i Sydney.
Men juryn från Svenska Dagbladet kommer få en svår uppgift framför sig i år.
Sara Algotsson Ostholts silver i fälttävlan var en rivning på sista hindret från guld. Håkan Dahlby revanscherade sig från fiaskot i Peking och tog silver. Lisa Nordén var 9 tusendelar (!!) från guld i triathlon. Fredrik Lööf och Max Salminen är olympiska guldmedaljörer i starbåt och Rasmus Myrgren tog brons i laser.
Sedan har vi brottarna Johan Eurén och Jimmy Lidberg som fick gå den långa vägen, genom återkval, för att bärga det olympiska bronset.
Många goda kandidater att välja på - inte minst Pia Sundhage som tog OS-guld med USA:s damer – men vinner handbollslandslaget över Frankrike i kväll och tar guld, så är det den optimala bragden.
Fransmännen har sedan 2006 vunnit ett OS, två VM och två EM.
Efter EM-guldet 2002 var Bengan Boys tid över och Sverige skulle börja om från början. Bengt Johanssons sista mästerskap slutade med en svag 13:e plats 2003 och det skulle inte bli mycket bättre än så på tio års tid.
Sveriges grupp var inte den bästa och att ta sig till kvartsfinal skulle bara göras. Väl där väntade europamästarna Danmark. Början till bragden inleddes när Sverige mot alla odds plockade bort världens bästa spelare Mikkel Hansen och efter oerhörd dramatik vann med 24-22. Ungern kvalade sig vidare som fyra i gruppen och slog ut Island i kvarten. Imponerande, men ungrarna är inte i närheten så bra som Danmark och Sverige skulle bara vinna.
Men det SKA inte gå att slå Frankrike helt enkelt.
Vem hade trott att Sverige skulle stå i en OS-final efter att de för bara någon månad sedan missat att kvala till VM?
Bara det är en bragd, men de blir odödliga om de slår Frankrike.
Utan kvicke Dalibor Doder (lårskadad) är svenskarna försvagade och det blir upp till Kim Andersson att vara fältherren som gör sitt livs match, i sin sista landskamp. Och fortsatt bra målvaktsspel så klart.
På 1990-talet var Sverige i tre raka OS-finaler utan att lyckas. Bryts förbannelsen i dag?
Kom igen nu Sverige!
