Caroline Seger: "Dum i huvudet om du inte vill vinna medalj"
SvenskaFans möter damlandslagets Caroline Seger och snackar OS-förväntningar, avhoppet som lagkapten och att hon, 27 år gammal, redan börjar se slutet på karriären. "Vill inte vara lastgammal när jag får barn".
22 juli 2011. Med sitt otroliga solomål blev Marie Hammarström hela Sveriges hjälte när VM-bronset bärgades mot Frankrike.
På planen saknades lagkaptenen Caroline Seger på grund av en vadskada.
– Det blir ju en annan glädje naturligtvis. Men man bidrar med så otroligt mycket annat i och med min roll som lagkapten. Jag sa till dem att, gud nåde er om ni missar detta nu, säger hon och skrattar. Inför OS har Tyresö-stjärnan sagt ifrån sig kaptensbindeln.
Men lagkapten i landslaget är väl det finaste man kan vara?
– Det får man väl ändå säga, en fantastisk ära. Men jag har känt att det tar överhand. Med bindeln blir det massa måsten, säger Seger och syftar på medieåtaganden och ansvaret över de nya spelarna i truppen.
– Jag är lagkapten även utan den bindeln. Tar mycket ansvar i gruppen och så. Skillnaden nu är att jag kan välja när jag vill göra det.
Ny lagkapten är Nilla Fischer som skulle ha delat ansvaret med mittbacken Charlotte Rohlin. Men Rohlins korsband gick av under våren och hon är ett av flera tunga avbräck. Förluster som gör att Seger drar ner förväntningarna inför OS-premiären mot Sydafrika på onsdagskvällen.
– Skadorna är sådant man får ta hänsyn när man sätter målsättningen. Det är klart man vill ha medalj, man är ju dum i huvudet annars. Men det är svårt att upprepa något sådant (VM 2011) naturligtvis, säger 27-åringen.
Utöver Sydafrika ställs svenskorna mot Kanada och världsmästarna Japan i gruppen. Just Japan är ett av lagen som Seger tror går långt.
– Tillsammans med Frankrike. Kolla bara på hur bra Lyon har gått i ligan och Champions League. Det självförtroendet följer med till landslaget.
Vad är det som är så speciellt med OS?
– Det är många som frågar det. Det är svårt att jämföra med VM, när det gick som det gjorde och med den inramningen. OS är inte centrerat på fotboll medan i VM är det bara oss, bara fotboll.
Gantoftatjejen minns tillbaka till Peking 2008, där Sverige åkte ut redan i kvartsfinal mot Tyskland.
– Det vill man bara glömma. Hur det var där? Vi åker ju runt ganska mycket i landet och spelar på olika platser, så vi är inte i OS-byn mer än en vecka. Men det blir som du säger lätt fokus på annat.
– Vi går och äter frukost och så sitter (Rafael) Nadal där (som dock tvingades tacka nej till OS efter att intervjun gjordes). Vem fan är van att sitta i den miljön?
Den förre lagkaptenen beskriver vistelsen som väldigt inrutad. Den mesta tiden spenderas på hotellet för att återhämta sig för nästa träningspass eller match.
Du som varit med i landslagssammanhang länge. Blir du fortfarande nervös?
– Ja, gud. Det är inte som att spela i damallsvenskan. Det är annorlunda i ett mästerskap. När alla ögon är på det tillfället och den matchen. Men jag tycker snarare att man ska vara lite nervös, då vet man att det betyder något.
SER REDAN SLUTET PÅ KARRIÄREN:
”VILL INTE VARA LASTGAMMAL NÄR JAG FÅR BARN”
Trots att Seger bara är 27 år har tankarna redan börjat komma på vad som händer den dagen hon bestämmer sig för att inte spela fotboll längre.
– Kan du tänka dig chocken att gå från den lön man har idag och sen ta ett åtta timmars jobb? Jag tror att jag kommer klara det fint, men jag måste hitta något som verkligen motiverar mig.
Det verkar heller inte som att avskedet ligger allt för långt borta i tiden.
– Jag vill ju inte vara lastgammal när jag får barn. Therese Sjögran är ju äldst i damlandslaget med 35 år. Jag vet inte om jag skulle kunna fortsätta så länge.
Vad har du tänkt göra efter karriären?
– Skulle älska att jobba med människor och jag tycker om barn. Helst av allt skulle jag vilja hjälpa människor som har det tufft. Att jobba med utvecklingsstörda skulle vara skithäftigt. Då känner man ju att man gör någonting, att man ger tillbaka.
- Jag behöver kunna ge och se glädje och få höra – fan, vilket bra jobb du gör.
Du nämnde barn tidigare. Hur länge kommer du fortsätta spela?
– Den dag jag slutar vill jag fortfarande kunna gå med huvudet högt. Nu är jag 27 år gammal och ser på livet på ett annat sätt än vad man gjorde innan. Farföräldrar och morföräldrar börjar bli äldre. Mina föräldrar börjar bli äldre och jag har kusinbarn.
– Sådant börjar ju spela in i mitt liv. Fotbollen är kanske inte allt hela tiden även fast det betyder mycket för mig.
