Lennarts OS-blogg: Träffade Lochte & middag med olympier
En hyperintressant dag är till ända – men först…
OS-GULD! OS-GULD! OS-GULD!
Yes, där kom det.
Fredrik Lööf och Max Salminen i starbåt levererade en topprestation och Sverige tog sin fjärde medalj (ett guld och tre silver). Med det innehar vi en blygsam 27:e plats i medaljstriden, men är nära, om inte redan bättre, att gå om de misslyckade Olympiska spelen i Peking (fyra silver ett brons).
Blir det Henrik Nilsson/Marcus Oscarsson som tar nästa medalj?
Chansen är god på K2 1000 meter som inleds i morgon 11.18. Herrarna tog guld i Aten 2004 och ska ha en bra chans i år, även kanotisten Anders Gustafsson (som vunnit nästan allt utom OS) är ett okänt medaljhopp på K1 1000 meter.
***
Det är inte ofta jag blir starstrucked – men det blev jag banne mig i dag.
Tidigare har jag intervjuat idrottspersonligheter i nivå med Martin Mutumba, Challe Berglund och Max von Schlebrugge.
I dag fick jag och min danska kollega Nicklas prata med Ryan Lochte – världens näst bäste OS-simmare genom tiderna (11 medaljer, Phelps 22).
Vi fick väl max 2 minuters snack, men de var väl värda den 2,5-3 timmars väntan efter presskonferensen med Gillette.
Lochte visade att Michael Phelps går att besegra när han slog honom på 400 meter medley och tog guld. I London blev det fem medaljer för Lochte, som sa en del saker om svensk simning.
Förhoppningsvis vill större media än Lennarts OS-blogg publicera den storyn, vi får vänta och se. Måste dock ta och skriva den först och främst.
***
När Lochte var klar drog vi och käkade på ett schystare gatustånd med egengjorda burgare och korvar.
Där såg vi avslutningen på Andy Murrays OS-guldmatch mot världsettan Roger Federer. Jag trodde faktiskt inte att Murray skulle slå honom den här gången heller. Wimbledonfinalen var en briljant uppvisning från schweizaren, men den här gången var skotten Murray överlägsen (3-0 i set).
Stället hade en tv-skärm ut mot gatan och där stod en folksamling på 30-40 pers och jublade så de nästan satte maten i halsen.
Skön patriotism, även om en bartender jag snackade med sa att han höll på Federer därför att skotten Murray tydligen sagt att han ”inte känner sig brittisk”.
Man rycks med i britternas glädje och passion här, även om jag håller på Federer i tennisen.
***
Det blev, som vanligt, en del kvalitetstid med familjen Bengtsson även i dag. Utslagna Angelica hade fått permis från OS-byn och hängde med mamma Elizete, systern Viktoria och jag.
Lite konstmuseum, sightseeing och middag. Trevligt sällskap det där.
Och i morgon kikar jag på friidrott på kvällen tillsammans med mamman och syrran, vilket jag även gör på tisdag.
Det är Angelicas sponsor P&G som fixat plåtarna till oss alla – cheers!
***
Angelica var trots allt inte besviken utan nöjd över att hon gjorde sitt bästa i lördagens stavhoppskval.
- Det hade känts värre om jag inte gjort allt jag kunnat. Men jag hade inte marginalerna på min sida, säger hon. Första hoppet slutade med pladask rakt ner i stavhoppsgropen. – Jag landade på ryggen, men fick inte ont alls utan bara massa adrenalin. Andra hoppet var en teknisk miss och tredje var så nära.
OS i Rio om fyra år:
- Då kommer jag ha hoppat mycket mer och kunna vara bättre förberedd.
***
Min kollega från Eurosport, Marcus, är influgen till London och erbjöd mig köpa biljett till damfotbollssemin mellan Frankrike-Japan på Wembley i morgon.
Vilken ångest när jag såg att det krockade med friidrotten.
Det var synd för jag hade gärna velat sätta mig på Wembleys läktare för första gången.
***
Börjar bli mer och mer förälskad i London.
Hade en grym vecka här redan i höstas när min farbror fyllde 50 och vi såg två fina matcher – Arsenal-Stoke (3-1) och Reading-Southampton (1-1).
Jag vet inte varför, men på något sätt har den här staden så mycket att erbjuda. Det finns shopping (bättre och billigare än i Sverige), gott om nöjen, natur och människor från hela världen.
Dessutom är gemene britt lite trevligare än svensken.
Inte för att svenskar alltid är ohövliga, men man måste bara älska hur alla ursäktar sig så fort de nuddar en i tunnelbanan eller butiken.
Please, pardon, sorry.
Mycket bra!
***
Dagen, eller kvällen, avslutades med att jag och min barndomspolare Erik (på långsemester i England) tog ett gäng pints kring Piccadilly.
Och såg på OS.
Jag tippade Yohan Blake som vinnare av 100 meters finalen. Jag fick fel.
Men vad gör det när ”the worlds fastest man” Usain Bolt försvarar sitt guld från Peking på otroliga 9.63 – bara 5 hundradelar från hans världsrekord från 2009.
Nicklas kom hem till lägenheten och sa att han aldrig upplevt något som var i närheten av det här i idrottsväg.
”Känslan när 80.000 människor gick från att vara knäpptysta till att vråla rakt ut var enorm”.
Man skulle varit där va?
***
Jag tror jag hittat en favoritpub/nattklubb att hänga på i London. Nu minns jag inte vad den hette, bilden nedan kanske ringer i någons klocka, men det lär bli ett återbesök någon kväll där den ligger runt Piccadilly.
***
Innan friidrotten i morgon (Isinbajevas tredje raka OS-guld i stav och diverse 400m finaler) ska jag fila på Lochte-texten och lite annat smått och gått. Tycker därför jag visade bra karaktär som var hemma före 01.
Här kommer bilder från en solig söndag i London.
Passerade maratonbanan och av en slump sprang alla förbi just då.
Därefter dags för Gillettes "simlandslag" med Ryan Lochte i spetsen. 5 OS-medaljer i London och 11 totalt. Makalöst imponerande att slå Phelps i finalen på 400m medley. Lika imponerande var rakhyveln i äkta guld. 
Det skulle vankas "ceremonial shave" i P&G:s familyhouse.
När jag och Nicklas fick någon minut med Lochte vågade dessvärre ingen fråga vad klockan kostade.
Olympiern såg till att föreviga sitt första OS med en snygg ikon.
Familjefoto utanför Trafalgar square.
Aberdeen Steak House levererade, tills vi märkte att kocken blandat ihop Angelicas med undertecknads kött. Avgå!
Klockren bild - om jag bara hade kunnat bjuda på mig själv lite.
Efter att varenda ställe vi försökt gå på precis stängde, fick jag och Erik lite lycka i barletandet. Här var det fest.
Tysk legend som stod för en riktig blunder. Han målade sig vacker i tron att hans beachvolleybiljett gick till Tysklands match. Men det slutade med någon obskyr match där hans ansiktsmålning inte alls passade in.
/Lelle
