Espanyol - Real Madrid 1-0
"Fiasko"
Innan jag börjar skriva denna matchrapport vill jag bara säga att jag brukar vara ganska bra på att leta fram positiva saker ur något negativt, se ljusglimtar. Jag brukar alltid vara snällare i mina formuleringar men denna gången är det annorlunda. Det ska sägas i klarspråk, gårdagens match mot Espanyol var en katastrof på alla plan.
Jag hade bestämt efter Lyon matchen att vara mer försiktig när det gäller mina förväntningar på laget, detta var dock som bortblåst när man satt redo i soffan med sin kebabpizza och tron att “det bara var som vi inte var riktigt inspelade ännu”. Ronaldo var tillbaks och trots att den störste saknades så kunde man inte låta bli att hoppas på bra spel. Men ack så fel jag hade.
Matchen börjar trevande de första tio innan Ronaldo exploderar med en trippel överstegare och ett bra vänsterskott längs marken som Kameni i Espnayols mål klarade relativt enkelt. Espanyol skapar också en riktigt bra målchans efter en halvtimmes spel när Coro enkelt passerar Salgado och Helguera men avslutet gick en bra bit över.
Resterande delen av första halvlek präglas av ett evigt bolltrillande i snigelfart från Madridspelarna. Ronaldo blixtrade till ytterligare en gång med en fräck mottagning men inte heller denna gång höll avslutet tillräcklig kvalité. Alla lag som möter Real Madrid brukar gnistra av energi och spelglädje men Espanyol kändes ganska tama och trots det dåliga spelet från vår sida gick det inte att vara speciellt orolig.
Baptista,Beckham,Raúl,Robinho och faktiskt även Ronaldo hamnar på i stort sett samma yta mitt på offensiv planhalva, man kan inte se skymten av löpningar utan boll och alla verkar tro att någon annan ska ordna det. Och visst, det finns ytterst små tendenser till bättre anfallsspel men dem är också väldigt sällsynta. Nej detta var en halvlek att glömma för Los Blancos.
Andra halvleks första tjugo minuter innehåller inte mycket av värde om man bortser rån Robinhos ribbskott efter lysande klackpass från Ronaldo. Dock drar alla våra tre centralt defensiva spelare på sig varningar, väldigt onödiga sådana. Efter knappa timmen ersätter Guti den varnade Garcia i ett försök att få snurr på offensiven. Istället tar Espanyol ledningen efter ett minst sagt märkligt mål. Ingen visste vad det var som hände, knappt domaren själv. Domaren blåser i pipan medan bollen är i luften, bollen letar sig fram till en omarkerad Jarque som nickar bollen i mål. Ingen trodde att målet godkänts men det hade det alltså gjort. Ytterligare en domartabbe, en rejäl sådan.
Real skapar sedan en handfull halvchanser utan att komma riktigt nära och handbollssyndromet är slående. Det finns absolut ingen struktur över vårt anfallsspel, ingen rörelse och inte något motdrag mot motståndarnas igelkottstaktik. Bollen går bara i sidled och spelet är enormt förutsägbart.
De sista tio minuter handlade egentligen bara om en spelare, matchens behållning Ivan de la Peña som trollade friskt med Madridspelarna och var riktigt nära att näta efter en fräck lobb. Han fick även Ramos utvisad efter en stängning. På övertid styr sedan Ronaldo en frispark från Beckham som förmodligen blivit mål om han inte rört den, i alla fall hade han kunnat slå in en eventuell retur. Istället sätter Baptista punkt för eländet med en fruktansvärt ful tackling och vår andra utvisning är ett faktum.
Tredje förlusten på åtta dagar och säsongsinledningen har precis som förra året varit usel. Folk pratar om att Luxemburgo kanske blir sparkad men det skulle inte hjälpa ett dugg. Visst kan man ifrågasätta hans märkliga syn att man bara bör använda en tredjedel av banans bredd (för det är vad vi gör) men vi har faktiskt inte en enda kantspelare i a-lagstruppen av den klass som man kan begära. Inte någon tränare i världen kan lösa de problemen vi har utan det är helt upp till spelarna. Nu är vår offensivt sett viktigaste spelare skadad men det går ändå inte att skylla på det. Ska vi fortsätta spela liknande anfallsspel så är frågan om vi inte ska anlita “Bengan” Johansson...
Om man ska leta efter någon ljusglimt så är det väl i så fall att Barca ligger endast en poäng framför oss och att det katastrofala spel vi nu presterar inte på något sätt behöver betyda att chansen till guld är borta. Tvärtom är det helt enkelt att visa upp den kvalité som laget besitter och börja med det omgående! Som en lokal tränare hade som budskap inför de flesta matcher: “Det är dags att ta på oss blåstället”.
