Atlético Madrid –Villareal 1-1

Matchen där två Boca Juniors legender möttes och delade på potten. Atleti förlorar poäng på nytt vid övertid.

Allting verkade vara perfekt denna afton i ett småregnigt Madrid med 18 grader i luften. Man började spela en riktigt fin fotboll, och spelade ut ordentligt och det dröjde inte länge innan Zahínos kunde med mycket tur skjuta in 1-0 med hjälp av studs från täckande försvarare. Minuter efteråt så blev Fernando Torres fult neddragen i et väldigt fint ”one touch” spel, men kunde ändå spela förbi bollen till en fri Petrov. Precis när han hade chansen att avgöra så blåser domaren av spelet och dömer rött kort på en tackling som snarast borde ha varit gult.

Det visade sig att inte alls vara något speciellt bra för de rödvita. Förvisso fortsatte man att spela underbar boll, med många fina överlappningar mellan bland annat López och Petrov men det spelet avtog i slutet av första halvlek. Andra halvlek halvt oinspirerat, och i samband med att gästerna bytte in Senna vid mitten av andra halvlek så tog man för sig något mer. Atleti hade förvisso sina chanser men Torres som var riktigt ohet missade mycket. Kezman som var hetare fick inte så mycket avslut. Petrov ledsnade rejält, efter det att för andra gången blivit avblåst när domaren inte förstått innebörden att spela på fördel.

Men det hela verkade lösa sig ändå med knappa tjugo minuter kvar att spela då Ibagaza och Luccin kom in och Petrov och Gabi ut. Båda spelare var heta, Ibagaza gjorde ett par snygga dragningar och Luccin var på hugget direkt. Tyvärr så var el flopi Riquelme i vägen och Luccin attackerade honom en gång och fick ett gult kort. Några minuter hoppade Luccin på honom igen i och det röda kortet delades ut vid de ordinarie sista minuters slut. Ett sånt oerhört dumt påhopp får man leta länge efter. Detta inspirerade Villareal till ett sista försök där Riqulme passade in ett inlägg där Forlan nickade in bollen. Om matchen slutade precis efter visste jag inte eftersom mina ögon slocknade och det enda jag kunde se var svart framför mig. Det var den vinsten, det.

Det är nåt som inte står rätt till i Atlético Madrid. Man har för tredje gången denna säsong förlorat poäng på övertid. Visst såna saker händer inom fotboll en och sånt kommer och går, tänker många. Men den senaste gången vi vann på övertid har i en tävlingsmatch var flera säsonger tillbaka. Om vi inte skulle skulle förlora dessa totalt sex poäng skulle vi ligga tvåa. Men jag tycker mig skönja en slags rädsla att förlora hos spelarna som speciellt var framträdande i de första sex minuterna i derbyt, förra hemmamatchen. Med tanke på att en sån attityd verkat ha existerat än längre tid i klubben så ter det sig meningslöst att bara byta tränare och tro på att allt blir bättre. Hur som helst, vi är inte i någon kris och säsongen är inte förlorad på något sätt. Först gäller det acceptera att man har sådana här problem och sen kan vi börja ta itu med det hela. När vi gör det, då vågar vi spela ut ordentligt också.

0 kommentarer