Profilen – José Maria Guiterrez, Guti
Vicekaptenen fyller 10, det är stort. Det är jävligt stort.
Att spela i Real Madrids A-lag i 10 år är inte något som är särskilt enkelt. Av de som debuterat efter 1980 är det inte särskilt många. Jag har inte pallat med någon extrem research (rätta mig gärna om jag har missat någon), men kommer bara på följande: Sanchis, Butragueño, Michel, Martin Vazquez (som behövde två sejourer för att få ihop det), Buyo, Hierro och Raul. På fredag blir det en till. José Maria Guiterrez, mer känd som Guti.
En vinter i mitten på 90-talet var jag på en låg bar i Malaga. Jag minns inte ens vilka Madrid mötte men vad jag minns är att jag tyckte att Redondo var precis, precis överallt. Redondo är min favorit i Real Madrid genom alla tider men det här verkade ju löjligt. Det var det också, det fanns en kille bredvid honom som såg ungefär likadan ut och som också spelade centralt på mittfältet. Han var lysande och jag hade fått en favorit. På något sätt är han en favorit fortfarande, trots att det runnit mycket vatten i det blå skåpet sedan dess.
José Maria Guiterrez föddes den 31 oktober 1976 i Madrid. Han kom till Real Madrid i tioårsåldern och sågs redan då som en stortalang. En av de första tränarna han hade var en mustaschprydd före detta spelare som hette Vicente del Bosque. Han skulle låta höra av sig igen... Pojken växte, oftast spelade han tillbakadragen mittfältare, och den 2:e december 1995, nyss fyllda 19, gjorde han alltså debut i A-laget mot Sevilla. Då var han mer en renodlat offensiv central mittfältare, den position han oftast haft sedan dess även om han haft många.
Någon ordinarie plats direkt tog grabben inte. Real Madrid under denna tid bytte tränare oftare än Wayne Rooney svär och kontinuitet var inte direkt ett ledord. Men sakta och säkert blev det mer speltid. Säsongen 97-98 gjorde han flera CL-matcher inklusive inhopp i semin men togs inte ut till truppen i finalen. Sommaren därefter slapp han vara med i Spaniens VM-fiasko men var istället, som vänstermittfältare, med att spela U23-EMguldet till Spanien. Säsongerna därefter fortsatte han att få en viktigare och viktigare roll i klubben. Våren 2000, när Del Bosque tagit över, var han mer eller mindre helt ordinarie. Man minns t ex en helt lysande 3-0-match hemma mot Barca, i ett lag som annars var patetiskt i ligaspelet det året. Guti var bäst på plan innan han blev utvisad mot slutet. Tyvärr blev han skadad och missade både de fantastiska slutomgångarna i CL och EM som Camacho sade att han tänkt ta ut honom till.
2000 fick Madrid en ny president efter ett antal extremt turbulenta, men bitvis lyckade år. Nu var Guti en av de som varit längst i klubben och han blev utsedd att vara en av lagkaptenerna, visserligen den fjärde bakom Sanchis, Hierro och Raul, men kapten i RM är stort. Säsongen blev också ett breakthrough för canteranon. Anelka hade lämnat, Morientes var mycket skadad, och plötsligt fick Guti spela forward bredvid Raul. Ingen särskilt snabb, ingen särskilt stark, men två extremt intelligenta och spelskickliga forwards gav en oväntad succé. Madrid vann ligan, Raul vann skytteligan, och Guti gjorde 14 ligamål.
Även säsongen 01-02 var Guti mer ordinarie än Morientes på topp. I CL-finalen var han dock återigen småskadad, bänkades, och fick för tredje gången vinna turneringen från bredvid planen. Sedan köpte Real Madrid Ronaldo. Brassen var inte i matchform (eller i form för något annat överhuvudtaget) och Guti började säsongen som ordinarie. Och riktigt bra dessutom. Dubbla mål mot Roma på Olympiastadion, mål och målpass i Europeiska supercupfinalen, och samma radarstyrda samspel med Raul på topp som tidigare. Men givetvis kunde han inte hålla Ronaldo utanför laget. Och då fick vi se det igen, det som visats många gånger innan, och det som gjort att Guti inte är en av de största i världen idag. Det hängande huvudet, det dåliga uppförandet, helt enkelt en extrem sänkning i kvalitet när saker och ting inte gick hans väg. Visserligen avgjorde han Interkontinentalfinalen med sitt 2-0-mål men senhösten och vintern var inte hans grej. Fast han hittade tillbaka. I slutet av säsongen hamnade han plötsligt som doble pivote bredvid Claude Makelele och var fullkomligt klockren i den tillbakadragna rollen. Ligaseger blev följden.
Sedan dess har Guti huvudsakligen spelat central och relativt tillbakadragen mittfältare. I perioder har han varit ordinarie, i perioder har han varit avbytare, men då kommit in i stort sett varje gång. Förra våren, när Luxe hittat en vinnande formel utan Guti från start, visade han också att han lärt sig att ta detta på rätt sätt och var hur bra som helst vid varje inhopp. Och nu säsongen 2005-06 har han, trots att han inte alls kändes ordinarie vid säsongens början, spelat från start i nästan varje match när han inte varit skadad. Oftast till vänster på mitten. Men inte alltid, eftersom han gör nytta var han än sätts nu för tiden. Hans högstakapacitet har alltid varit oomtvistad, och faktiskt känns han nu mer stabil och jämnare än någonsin. Med förstekaptenen långtidsskadad har han nu en än viktigare roll som lagkapten i ett lag där inte allt flyter som det skall just nu. Det är dags att visa att han kan ta ett sådant ansvar, som spelare och människa.
Till slut skall nämnas att Guti är min (inte särskilt Madridfrälsta) hustrus favoritspelare i Los Blancos. Han är nämligen snygg enligt henne (själv är jag inte ett skit lik Guti) och vad det verkar rätt många andra. För andra är han en favorit tack vare sitt spelsinne och sina fantastiska genomskärare. Jag tror vi får se dem på Bernabeu i flera år till, oavsett om José Maria Guiterrez är ordinarie eller reserv i Real Madrid.
Tio år är respekt!
