Gästkrönika: Vi måste hitta den rätta modellen
Är detta lösningen för ett stukat Atleti?
Då var 2005 tillända, ett misslyckat år ur varje Atletifans synvinkel. Det är många frågor man ställer sig till exempel vad som krävs för att vi ska bli ett topplag igen? Här följer lite funderingar kring denna fråga.
Förväntningarna var allt annat än små när Fernando Torres ledde sitt lag in på Vincente Calderón för premiären mot Zaragoza. Solen sken och det var upplagt för fest på en nästan fullsatt arena. Det var spel mot ett mål i stort sett hela matchen och det var verkligen stolpe ut för Atleti den här dagen.
Stolpe ut ja, det är ungefär så man kan beskriva denna förfärliga start av
La Liga. Det här skulle ju bli vår säsong. Det var säsongen då vi skulle ut i Europa. Med nyförvärv som Maxi Rodriguez, Martin Petrov och inte minst Mateja Kezman såg det bättre ut än på många herrans år. Där den sistnämnde kom från en usel sejour i Chelsea som han mestadels spenderade på bänken och fick inte visa sina kvaliteter. Nu skulle han och Torres bilda ett superanfall var det tänkt.
Vi har helt klart underpresterat det är inget snack om saken men när man tänker efter så är kanske spelarmaterialet inte tillräckligt bra för att nå ut i Europa?
Men vad krävs då för att man ska bli ett topplag? Jo, det finns ett antal olika "modeller" som man kan använda sig av. I det här fallet betyder modell ungefär "väg till framgång".
Två modeller passar Atlético perfekt. Den första kallar jag "Chelseamodellen". Som alla vet så köpte oljemiljardären Roman Abramovic upp Chelsea 2003. Hans mål var att bygga ett nytt storlag med sina pengar och man kan ju minst sagt säga att han lyckats. Anledningen till att det just blev Chelsea var för att dom kom från storstaden och hade en ganska stor arena och dessutom var ganska hyfsade på att spela fotboll redan då.
Chelseamodellen går alltså ut på att en rik miljardär köper laget och värvar loss för sina pengar. Det som krävs för att genomföra Chelseamodellen är framförallt intresse från en rik köpare (sådana växer inte på träd). Man ska helst komma från storstaden och ha en stor arena, det är ett plus om laget redan är bra. Alltså är Atlético ett ganska ultimat lag att köpa upp om man är miljardär. Det bör tilläggas att det givetvis uteslutande är köparen/ägaren som bestämmer om laget ska använda sig av denna modell.
Den andra kallar jag "Fiorentinamodellen ". Fiorentina gick väldigt dåligt
under fjolåret och var nära att trilla ur Serie A. Efter det beslutade man
sig för att bygga om laget helt och man värvade spelare som Toni, Fiore,
Pasqual, Frey och fick en ny tränare i Cesare Prandelli. Man hade inte kunnat värva alla dessa klasspelare om man inte varit en anrik klubb.
Fiore, Frey och Toni nobbade storlagen dels för att dom ville vara säkra på speltid men också för att de helt enkelt ville spela i en anrik klubb med
traditioner.
Fiorentinamodellen går alltså ut på att man utnyttjar sin stad och sina traditioner för att köpa spelare. För att man ska kunna använda
Fiorentinamodellen så ska man alltså helst vara en anrik klubb och det är ju ett plus att komma från en så attraktiv stad som Madrid. Atleti använder sig redan lite av denna modell men har uppenbarligen en bit kvar.
Rosicky och Maniche skulle vara typiska exempel på värvningar med denna modell.Med den sistnämnda modellen är det visserligen svårare och det tar längre tid att etablera sig i toppen.
Men när man väl lyckas är det desto större prestation.
