Arsenal - Real Madrid 0-0
Arsenal vidare efter en högoktanig match mot Los Blancos. Det är med stor sorg jag konstaterar följande faktum: Real Madrid är återigen utslagna ur den finaste av alla turneringar, även kallad Real Madrid League.
Efter petningen i derbyt var Ronaldo tillbaka i startelvan. Raul gjorde även sin första match från start sen den olyckliga skadan som han ådrog sig mot Barcelona i höstas. Casillas startade självklart i målet. Salgado fick spela högerback istället för Cicinho, ett taktiskt drag från Caro för att sätta stopp på Arsenals vänsterkant. Roberto Carlos fick sin vana trogen återigen starta som vänsterback. Imitten spelade Ramos tillsammans med Raul Bravo som faktiskt inte är Bravo längre, han är faktiskt en helt okej fotbollsspelare märkte man i derbyt mot Atletico. Dansken Gravesen fick (i brist på andra alternativ?) spela defensiv mittfältare och hade ett visst understöd från Guti. Offensivt på mittfältet hade vi Zidane och Beckham på varsin kant medan Raul spelade centralt bakom Ronaldo för att vara någon slags länk mellan anfall och mittfält.
Efter att den första matchen hade spelats så var man förbannad över två saker, det första var det egna lagets insats, det andra var Reyes, ni vet den där killen som skadade sig vid sidan av planen men senare rullade in för att man skulle stoppa matchen en stund. Inför det här mötet var man återigen full av självförtroende, Arsenal skulle åka på rejält med stryk på hemmaplan och Ronaldo skulle visa alla belackare att han visst var bäst i världen, på fotboll och inte på att äta paj alltså. Så här gick det.
Första halvlek:
Real Madrid är laget som tar tag i spelet från början, Arsenal backar medvetet hem för att börja sätta press när Madrid kom in en bit på deras planhalva, det hela höll på att straffa sig redan efter tre minuter då Ronaldo fick en nick på mål men den var alldeles för lös för att gäcka Lehmann några större problem. Real Madrid fortsätter sen att försöka komma till anfall men bristen på fart och rörelse och de bägge ingredienserna i kombination i anfallsspelet är påtaglig och man kommer aldrig till riktigt farliga avslut, istället tuggade sig Arsenal in i matchen och det kändes direkt farligare när de kom till anfall. Anförda av Fabregas, Hleb och Henry så satte man nästan drickat i vrångstrupen varje gång de närmade sig Casillas. Reyes hade minuten efter Ronaldos läge en egen chans att sätta en balja men skottet gick tätt utanför Casillas vänstra stolpe. Matchen hade just börjat och svetten dröp redan längs ansiktet, i trans satt man framför burken och väntade på att målkavalkaden skulle börja.
Matchen var fysisk med många avblåsningar, det var en rejäl kamp ute och redan i början kunde man se att fysiken hos de våra inte kunde jämföras med spelarna i Arsenal, främst i snabbhet och rörelse som sagt där jag tror att samtliga i Arsenal var bättre. Efter en kvart kom då det första gula kortet och det tilldelades ingen mindre än Guti. Guti var inte nöjd med det och gjorde det hörbart från domaren genom diverse klagomål. I det läget ska man som fotbollsspelare strunta i det och koncentrera sig på matchen. Kan någon ta ett plan ner till Madrid och berätta det för spelarna i Real så är jag för evigt tacksam.
På den efterföljande frisparken hittar Henry med ett perfekt avvägt inlägg Sanderos som träffar bollen men inte tillräckligt rent för att den ska gå mot målet. Hjärtat fortsätter slå i alltför hög frekvens för att man ska kunna kallas frisk men vad gör det när man ser ut att få beskåda en klassisk match.
Matchen fortsätter sen med ett par halvchanser och fortsatt hårt spel från båda lagen, skillnaden är att Arsenals spelare reser sig efter varje situation och springer vidare, hela tiden fokuserade på matchen,. våra egna "hjältar" grinar efter domaren, tittar argt efter motståndare och verkar inte alls lika fokuserade på att vinna matchen.
Så händer det, ni vet det som brukar hända när motståndarna är centimetrar från att sätta en boll i målet i en jätteviktig match. Man sätter alltså hjärtat i halsen, förlorar förmågan att andas för ett par sekunder innan man prompt trycker ner hjärtat med näven och återfår andningsförmågan. Situationen jag talar om är naturligtvis Reyes ribbträff. En långboll från egen planhalva, Ramos har bara att passa ut bollen till någon av ytterbackarna men den höga pressen från Henry gör att han fumlar med bollen och fransmannen kan erövra densamma, efter att ha hållt bollen elegant och vikt undan för ett antal försvarande Real spelare hittar han Reyes med en fin och enkel bredsida, denne har bara att sätta dit bollen bakom en hjälplös Casillas men Reyes väljer att ta emot bollen först och tänka för mycket innan han bestämmer sig för att skjuta och då träffar han ribban.
Det sista som händer av värde innan halvlekens slut är att Carlos får ett gult kort efter en vårdslös tackling på Reyes vars snabbhet alltid verkar vålla stora problem för oss.
Kommentar:
En välspelad halvlek mellan två offensiva lag som hela tiden försöker anfalla trots vetskapen att man kan bli straffad närsomhelst, måhända att Arsenal backar hem en aning men när de väl kommer till anfall, ja då måste man se upp. De enda som får godkänt i första halvlek är Salgado och Casillas. Måhända att Guti och Zidane också är bra men de är inte bra där de ska vara bra, Gutis avgörande passningar hittar inte rätt, Zidane är bra på att behandla bollen men förlorar sen den i närkamper med motståndarna. Ronaldo är bra under vissa stunder, precis som många andra i Real Madrid.
Andra halvlek:
Lite mer kämparglöd och springande från våra spelare ville man se direkt i andra och visst såg man en viss skillnad, Caro hade antagligen sporrat dom till att ge allt den här sista halvleken. Det första som händer i andra är att två frisparkar delas ut och något sa mig att den andra halvleken skulle bli mer slit än show. Den första målchansen i andra halvlek står Henry för men avslutet blir inte riktigt vad han tänkt sig och 0-0 stod sig fortfarande. Vilken nervkittlande åttondelsfinal detta skulle kunna utvecklas till. Efter att en timme hade spelats skulle vi se lite fotbollskonst signerat Reyes, långt ut på vänsterkanten har han bollen, avancerar ett par meter och drar till med ett mästerligt inlägg, bollen får en härlig bananskruv, bort från alla Madridbackar och fram till Henry som egentligen bara har att sätta huvudet till för att få in bollen men icke, han får inte en ren träff och bollen går tätt utanför. Otroligt snyggt inlägg av Reyes måste sägas.
Vi madridistas skulle inte vara tvungna att vänta länge på en egen målchans, i anfallet efter så kom Raul till skottläge och drog till men skottet gick oturligt nog i stolpen, returen hamnade också hos kaptenen som bara hade att sätta in den i öppet mål, han väntar en studs och skjuter sen ett skott som får mig att hoppa upp i luften i tron om att den var inne men akrobaten Lehmann gör något ofattbart och räddar skottet, helt otroligt, helt JÄVLA otroligt. Ursäkta språket men det var en av de värre räddningarna jag har sett. Kul att se på men måste det ske mot oss?
Nästa läge tillfaller Arsenal och Hleb men skottet går tätt utanför, därefter blir det två byten, ett för varje lag. I Arsenal går Reyes ut och istället för honom kommer Pires in. För oss vita kommer Baptista in till förmån för Gravesen som såg ut att ha dragit på sig en skada i låret. Det bytet kom efter 67 minuter och jag undrar varför Caro inte hade agerat långt tidigare, Raul och Ronaldo hade bägge två varit osynliga under större delen av andra halvlek, Även Beckham gjorde en otroligt dålig match och borde blivit utbytt, vi får skylla det på att vår tränare inte har erfarenheten eller kylan än, vi får hoppas att han blir erfaren snart, väldigt snart.
Ytterligare fem minuter efter det så sker ännu ett byte, Cassano kommer in och ut går Raul som sprungit sig trött. Direkt eter bytet så sker något, Madrid blir lite bättre. Cassano bidrar med så otroligt mycket mer än till exempel Ronaldo, han löper smart, har oftast fina passningar och är med sin snabbhet och teknik en fara för alla försvar som möter honom.
Henry som även han verkar gilla att möta oss får ännu en bra möjlighet, utanför straffområdet drar han på ett välplacerat skott nere vid stolproten men San Caillas är snabbt nere och räddar mirakulöst Real från ett baklängesmål.
Ett par halvchanser senare och ett gult kort för Henry så kommer Real Madrids sista byte, en sista offensiv chansning, ut med Salgado och in med Robinho, ett byte som borde ha gjorts i halvtid enligt undertecknad. Ett till byte ska göras, denna gång för Arsenal och det är den gamle räven Bergkamp som kommer in istället för Hleb som måste ha gjort en av sina bättre matcher i Arsenal, otroligt passningssäker mittfältare med en fin teknik och även bra blick för spelet.
Under de sista minuterna av matchen försöker bortalaget febrilt skapa lägen genom att mata inlägg mot spelare som Ramos och Baptista men mer än ett skott från Robinho får man inte. Just for the record, Lehmann räddade det skottet också.
Till sluit, efter det som verkade ha varat i sju dagar och nätter så bröt domaren matchen. Real Madrid ute, Arsenal vidare. Jag har bara en sak att säga såhär dagen efter. Vi förtjänade inte att gå vidare och det är bara att gratulera de unga talangerna i Arsenal för två makalösa matcher.
Hala Madrid
