Mycket Arsenal och lite Villarreal
Arsenal är, precis som Villarreal, för första gången kvalificerat till semifinalspel i Champions League. Att Villarreal åstadkommer detta i sitt första försök skall lämnas därhän i denna artikel, istället följer en resumé av Arsenals insatser i de europeiska cuperna samt funderingar kring laget som det ser ut just nu. Dessutom lite funderingar kring Villarreal.
Arsenal
Trots ett par storhetsperioder inom den inhemska fotbollen (1930- och 2000-talet) har Arsenal inte riktigt fått till det i samma utsträckning mot kontinentalt motstånd. Två europeiska titlar har det blivit i och med segern i numera nerlagda Cupvinnarcupen 1993/1994, då de besegrade Parma med 1-0 (Alan Smith) på Parken i Köpenhamn, samt Mässcupen (numera UEFA-cupen) 1970, då Anderlecht slogs tillbaka efter ett dubbelmöte.
I modern tid (dvs efter undertecknads födelseår 1970) har Arsenal tre stycken hårfina finalförluster i europaspelet. Senaste finalvisiten var 1999/2000, då laget förlorade mot Galatasaray med 1-4 efter straffar i UEFA-cupen på Parken i Köpenhamn. I Cupvinnarcupen 1994/1995 förlorade de mot Real Zaragoza i Paris, efter förlängning (efter Seamans ödesdigra misstag att släppa in Nayims skott från halva planen med en minut kvar av förlängningen). Även säsongen 1979/1980 var Arsenal i final i samma cup, men denna gång mötte de Valencia på Heyselstadion i Bryssel och förlorade med 4-5 efter straffläggning (0-0 vid full tid).
I Champions League har det gått konstant trögt fram tills semifinalplatsen mot Villarreal denna säsong. I flera andra upplagor av turneringen har Arsenal varit mer haussade än denna säsong men laget har tidigare som bäst nått kvartsfinal (2000/2001 mot Valencia och 2003/2004 mot Chelsea).
Med tanke på Arsenals mindre lyckade säsong i Premier League, tappet av Vieira till Juventus samt att antal skador på nyckelspelare i backlinjen (Cole, Lauren och Campbell) var det inte många “experter” som räknade med Arsenal i Europa. Så fel de fick!
Efter att ha vunnit grupp B före Ajax, Thun och Sparta Prag och vunnit alla matcher utom den sista betydelelösa hemmamatchen mot Ajax (0-0) lottades Arsenal mot Real Madrid i åttondelsfinalen. “Experterna” var ännu en gång framme och menade att laget inte skulle ha en chans mot spanjorerna. Att Arsenal vunnit sin grupp betydde inget, eftersom motståndet hade varit undermåligt, etc, etc. Annat ljud i skällan blev det efter att Arsenal besegrat “marängerna” på spansk mark med 1-0 (Henry). De hade inte bara vunnit, de hade gjort det med stil också. “Experterna” imponerades storligen och i returen på Highbury stängde Arsenal matchen och Det Kungliga Madrid var utslaget.
Ny lottning och ny skepsis! Den Gamla Damen Juventus stod på menyn, men enligt våra “experter” var det Arsenal som skulle stå på menyn när ZLATAN och co skulle inmundiga kvartsfinalens matcher som förrätt till Den Stora Middagen, längre fram i vår. Samma visa igen alltså och varför inte, tänkte Arsenal och spelade ut Juventus på Highbury på ett ännu mer strålande sätt än någon kunnat föreställa sig (2-0). Returen på Delle Alpi blev en formalitet, särskilt med tanke på Juventus totala impotens i europacupspel för tillfället. På samma sätt som Liverpool stängde dörren för Juventus förra säsongen, stängde Arsenal Den Gamla Damen, som såg just så gammal ut...
Arsenals lag
Då Cole, Lauren, Campbell och Clichy varit/är skadade under långa perioder denna säsong har tränare Wenger fått spela ihop ett helt nytt försvar, bestående av, från vänster, omskolade mittfältaren Flamini, bastante schweizaren Senderos, ivorianen Touré samt hans landsman Eboué. Det gick väl sådär till en början, men på vårkanten började det fungera allt bättre och det har märkts även i ligaspelet där Arsenal i högsta grad nu är med och kämpar om en kvalplats till CL (med Tottenham och Blakburn). Campbell är just tillbaka från sin skada, men det är i dagsläget osäkert om han petar Senderos i mittförsvaret. Tidigare fladdrige målvakten Lehmann ser mer säker ut än han någonsin gjort och till och med spanjoren Reyes verkar få ut något av sitt fotbollsliv. På mittfältet har den unge spanjoren Fabregas långsamt tagit över som navet på mitten (efter Vieira). Som grädde på Arsenalmoset finns den ständigt levererande Henry och om honom finns inte mycket mer att tillägga.
Villarreal
Undertecknad är mycket orolig över att Villarreal skall behöva ta sig an Arsenal. Det hade varit bättre att ha fått möta Juventus i dagsläget, men det är bara att bita ihop och försöka hänga med. Just hänga med är vad villarrealförsvaret måste göra i de båda matcherna, om inte så kommer Arsenal att straffa laget rejält. Tränare Pellegrini är med stor sannolikhet väldigt medveten om risken med att släppa till kontringar för Henry, Pires, Reyes, Ljungberg och Co. Faktum är att det kan bli en hjärnornas kamp om vem som avgår med segern. Arsenal gillar att i stor utsträckning spela på kontring eller åtminstone komma med snabba spelvändningar när de erövrat bollen. För att råda bot på det är det troligt att Pellegrini väljer att spela alla ur trion Senna, Josico och Tacchinardi, dvs hårdföra defensivt inriktade mittfältare. Framåt kan jag tänka mig att han låter Riquelme, José Mari/Franco och Forlan stå för spetskompetensen. I försvaret är Javi Venta och Arruabarrena givna och i mittlåset kommer två ur trion Gonzalo, Alvarez och Pena att spela. Återstår då slitvargen Sorin, som rimligtvis borde få plats på planen. Får han det är det någon ur den defensiva mittfältestrion som får börja på bänken.
En tröst/ett hopp: från och med nu är all framgång för Villarreal en stor bonus!
Källa: Totalfootball.org, SvenskaFans (Arsenal)
