Månadskrönika: Den förvirrade 23:e personen
Det har varit en högst märklig säsong i Spanien i år. Egentligen är man ju inte så överraskad då det nästan alltid händer något utöver det vanliga där nere.
Spanien är i sanning kontroversernas och komplotternas förlovade land. Men samtidigt måste man ju ändå medge att det varit extremt, på gränsen till det löjliga, i år.
Vi har sett klubbpresidenter som vecklar ut enorma politiska kartor, presidenter som avgår och presidenter som enligt vanlig ordning i Spanien leker martyrer eller helt enkelt vill vara med i hela produktionsledet. Nu verkar det dock som om Laporta har gått i medieskola. Inte en dag för tidigt tycker jag.
Andra huvudaktörer vid sidan av planen har varit fansen. Tyvärr inte i någon positiv bemärkelse. Givetvis tänker jag på den rasistiska kultur som spridit sig runt om på läktarna i Spanien. Fansen fortsätter att efter en rad nattsvarta rubriker och stor uppståndelse att skämma ut sig. Man undrar när måttet är rågat och vad som krävs för att det skall bli just rågat.
Mycket har tyvärr också kretsat kring den 23:e personen som springer runt inne på planen. Han har fått stå alldeles för mycket i fokus. Och det är den här filuren som krönikan denna gång tar fasta vid.
-------------------
För någon säsong sedan skulle jag ha kunnat skriva under på att de spanska domarna är minst lika goda som de italienska, vilka har det bästa ryktet. Men i år har man verkligen fått anledning till att tvivla. Vad har hänt med den spanska domarkåren? Varför helt plötsligt denna uppsjö av felaktiga avblåsningar, märkliga beslut och tveksamhet på planen?
Det är enkelt att vid en förlust skylla på att domaren tog några felaktiga beslut och gav motståndarna fördel. Visst kan det också finnas en viss sanning i det men i Spanien verkar det finnas en övertro på denna teori. Den här säsongen har också både klubbar och framför allt fansen bedrivit kampanjer emot domarna. Toppklubbarnas presidenter har öppet kritiserat domarna och senast i raden kampanjer har vi sett Atléticofansen med skyltarna ”Estamos Hartos” – (Vi har fått nog) syftandes på domarna som gång efter annan (enligt Atleti) väljer att favorisera motståndarna och missgynna Madridklubben.
Men domarkollegiet står tätt förenat. De vägrar ta åt sig av kritiken och fortsätter på inslagna banor. Kanske bör det påpekas att misstankarna om korruption inom domarkåren känns ganska långsökt, men givetvis börjar man fundera som supporter när det gång efter annan går emot laget p.g.a. att domaren tagit ett beslut som inte gynnar ens favoritlag. Vanligast förekommande som den s.k. ”spindeln i nätet” har varit Reals ex-president, Florentino Pérez, som setts som en fotbollens Dr. Evil – hjärnan bakom allt ont som drabbar alla andra klubbar än den marängvita klubben från huvudstaden.
Spanien är knappast unikt vad det gäller att koka ihop konspirationsteorier kring förbundet, disciplinnämnder och diverse andra instanser i landet. Inte minst heller domarförbundet. Som supporter har väl alla yttrat ”domar’n är köpt” eller ”jävla hemmadomare” och liknande. Spanien skiljer sig dock på punkten att man även på högsta nivå inom klubbarna kan med att gå ut till pressen och påpeka dylika saker. Det är nog en företeelse som är relativt unik. Om inte annat så får den oss sedliga nordbor till att höja på ögonbrynen lite extra. ”Vad säger karl’n?”
Nog finner man det lite komiskt också. Det är åtminstone inget hyckleri bakom ryggen. Tycker man att en domare är usel och favoriserande så nog tusan säger man det rakt till honom då, eller åtminstone till pressen. Man står för sina mindre väl begrundade tankar. ”Cojones” kanske man skulle kunna kalla det, eller också ren idioti.
Det ständiga tjatet om domarnas insatser och huruvida de borde få döma vissa lag (eller ens över huvud taget) påverkar naturligtvis domarna. De är inte mer än människor. Får du som domare mycket kritik så ligger det också kvar i bakhuvudet till nästa match, eller kanske matchen därefter. Dina beslut påverkas och som det har hänt några stycken så har också en ond cirkel skapats. Felaktiga beslut leder till kritik som leder till fler felaktiga beslut. Det är en teori som man mycket tänkbart skulle kunna avfärda med att undra hur professionella domarna då verkligen är. Lite måste man ju faktiskt tåla om man skall döma en match i världens bästa liga.
Ja nog har den här säsongen fått en till att tänka om huruvida proffsiga de spanska domarna verkligen är. Min uppfattning är dock att de har haft en ”down-period” sedan måste jag ju faktiskt också påstå att de ställts inför löjligt jobbiga situationer i en hel del matcher.
Den spanska fotbollen är temperamentsfull och lever på sitt höga tempo. Det är svårt för domaren att hänga med i alla lägen men betydligt mycket lättare för oss som antingen sitter vid sidan eller framför TV:n. Jag tror att det är dags för domarna att börja ta till tekniken mer. Headset med radiokommunikation mellan domarna under match och en möjlighet till att kunna få granska en situation i efterhand på en TV-skärm. Att det skulle ta bort mycket tid från spelet är inte ett befogat argument. Det är ett argument för bakåtsträvare. Fotbollen kan bli bättre och mer rättvis med mer precisa underlag för domsluten. Det går ju ändå alltid åt en massa tid för att man i spanska ligan skall stå och tjata på domaren efter att man tycker att han tagit ett felaktigt beslut.
