Blod, svett och tårar. Fyfan vad jag är stolt!
Villarreals fantastiska Champions League-äventyr är slut för denna gång. Det blir inget CL nästa år, och kanske inte europaspel överhuvudtaget. Men räkna med att vi kommer tillbaka!
Så nära, men ändå så långt borta. Inför kvällens match var jag nervösare än på länge. Jag hade sett fram emot matchen i en veckas tid, och trots att vi nu inte gick vidare, så känner jag mig som Villarrealsupporter oerhört stolt över laget och spelarnas prestationer.
För en vecka sedan satt jag och klagade på Glenn Hysén efter att matchen blåsts av. Jag tycker fortfarande inte att han är bra, men i dag berömde han oss i alla fall lite, och det med all rätt. En och annan tår föll från mina ögon efter att domaren blåst i pipan, men den stoltheten jag kände var obeskrivlig, trots att vi fick oavgjort och inte gick vidare. Det är det som är så unikt med fotbollen, det är därför man verkligen älskar det här spelet som ibland kan vara det jävligaste man vet men ibland helt fantastiskt underbart. Givetvis är man besviken så här efter matchen, men jag är likt förbannat stolt över vad Villarreal CF har uträttat i Champions League denna säsong. Man vann sin grupp före lag som Manchester United och Benfica. Man har slagit ut Rangers och Inter, och man spelade riktigt bra ikväll mot Arsenal. Att det lilla laget från den lilla staden har satt sitt namn på kartan är det inget tvivel om och även om fotbollseuropa inte lär se något från oss i dessa sammanhang under den kommande säsongen så har vi visat att det faktiskt går att slå från underläge.
Så här efter matchen lider jag något oerhört med Riquelme som missade straffen med minuter kvar att spela. Riquelme har sett ovanligt blek ut i de två mötena med Arsenal, och har inte kommit upp i riktigt samma klass som vi är vana att se honom i. I dag skulle han visa vilken fantastisk spelare han är, och det var han som skulle leda oss mot seger. Hade Riquelme satt straffen hade man glömt hans relativt svaga match innan straffen slogs, men missen gjorde att Riquelmes insats inte riktigt kan ges något skyhögt betyg. Många säger att man såg klart och tydligt i Riquelmes ögon att han skulle missa – så även jag. Jag vet inte varför, men Riquelme har i vanliga fall nerver av stål, ett fantastiskt tillslag på bollen och ja… ni vet vad jag menar. Men han är bara människa, och även den bästa missar någon gång. Att den gode Riquelme var nervös syntes tydligt, men man ska inte glömma Lehmann som gjorde en otroligt bra match i målet.
Jag börjar redan blicka fram mot nästa säsong. Vi har under våren fokuserat mest på Champions League, och därmed har ligaspelet blivit lidande. En tiondeplats får inte ses som godkänt, men en top-6 är inte omöjlig om vi avslutar riktigt bra. Jag struntar dock ärligt talat i Europa nästa säsong. Jag tycker att vi gör som ifjol, satsar fullt ut på ligan, och då slutade det i en tredjeplats i Primeran. Nu är laget ännu bättre, och med några nyförvärv kan det komma att se ännu bättre ut i höst. Vi ska inte vara orealistiska, men det är klart man ska göra allt för att försöka vinna ligan när man inte har något annat att fokusera på. Vi ska tillbaka till Champions League, och ikväll bevisade vi att det är där vi hör hemma!
Blod, svett och tårar. Fyfan vad jag är stolt!
