Atlético Madrid - Mallorca 0-1
Okej, the botten is nådd.
Det är tufft att vara Atletifan emellanåt. Idag är en utav de dagarna. Att få styrk mot ett lag som inte borde vara en svår match. Att sedan förlora för att man själv spelar fantasilös okoncentrerad fotboll. De stinker!
Atleti var tvunga att ta poäng för att kunna ha chansen på Europacupspel. En del viktiga spelare var tillbaka och man borde varit villiga att springa till man stupar. I alla fall i mina ögon. Så blev inte fallet.
Laget som startade var Franco i mål med Molinero, Pablo, Perea och Lopez i backlinjen. Centralt på mitten spelade Luccin och Gabi och på kanterna Petrov och Galletti. Längst fram var de både icke-skadade Torres och Kezman. Ett lag som borde slå de flesta lagen på pappret. Men inte på planen tydligen.
Man började hyfsat och fick iväg någon boll mot mål och hoppet steg att det skulle kunna bli en rolig afton. Sedan tog det slut. Fantasin och kreativiteten var inte där och löpvilligheten och styrkan fanns inte där för att slå igenom på kraft. Mallorca hade inte heller mycket och det var en avslagen första halvlek. Atleti, med Kezman, Galletti och Pablo fick en chans efter en hörna i slutminuterna men icke sa nicke.
Andra halvlek var även den bedrövlig offensivt sett med Atletiögon. Man hade svårt att hitta fram med djupledslöpningarna och Kezman och Torres kom aldrig riktigt in i matchen. Kezman missade lägena när de väl dök upp och Torres kom inte till lägena. Mycket tack vara att mittfältet hade svårt att spela kreativa bollar framåt. Istället var det de otroligt kämpande Mallorca som skulle få ta ledningen i matchen efter mål av Jonás i den 79:e minuten. Särskilt rättvist? Njä, särskilt orättvist? Njä. Trots att Pepe försökte ändra matchbilden och bytte in Ibagaza, Marques and Maxi hjälpte detta föga och matchen slutade med en 0-1 vinst för Mallorca.
Nu får man kämpa för Intertoto-platsen och nästa vecka väntar Osasuna, nu gäller det att spela för ära, heder och Intertoto.
