Rubrik saknas
Zinedine Zidane är nu ett minne blott, Christopher Kviborg minns Zizou.
Det sägs att gränsen mellan att kallas geni respektive galning är hårfin, själv tycker jag att blotta tanken att ens nämna Zidanes namn i samband med ord som galning är helt galet.
Zinedine Zidane var fotbollens Michelangelo, en konstnär som med hjälp av en boll och en Gudomlig teknik kunde uträtta undervärk. Italienaren Michelangelo var en sann mästare på att göra skulpturer och statyer bland annat, Zinedine Zidane var en sann mästare på att göra sina motståndare till statyer och statister bland annat.
Visst kan man tycka det är sorgligt att en så tragisk fotbollsspelare som Marco Materazzi lyckas snacka ut Zidane i hans sista stora avskedsföreställning. Hur Materazzi är som privatperson är helt oväsentligt, han är och förblir ett stort svin på en fotbollsplan varje fall. Tatuerad upp till tänderna lyckades Inter spelaren på något sett träffa Zidane rätt i själen med ett par väl valda ord. Det har spekulerats vad italienaren sa, några säger att han mycket grovt förolämpade Zidanes familj, andra säger sig veta att Materazzi kallat Zidane för terrorist och därmed anspelat på hans arabiska ursprung och muslimska tro. Oavsett vad han sa så ska man som professionell fotbollsspelare, med den rutinen och i en sådan match inte låta sig provoceras, det är självfallet oförsvarligt det Zidane gjorde, sedan kan man tycka det är rätt eller fel – men mot sina lagkamrater, tränare och fans är det oförsvarligt att agera så som Zidane gjorde. Personligen kan jag tycka att det Zidane gjorde var rätt, man ska inte kunna säga vad som helst och sedan komma undan med det, men å andra sidan kan jag inte på något sett försvara Zidanes danska skalle i bröstet på Materazzi.
Testa att mitt på en öppen gata helt oprovocerat kalla någon för terrorrist eller varför inte testa diverse grova förolämpningar mot någon och dess familj och chansen är nog stor att något värre händer än ”bara” en dansk skalle i bröstet. Förtal, misshandel och så vidare, på en öppen gata hade nämnd händelse nog blivit sak för en åklagare att pröva.
Alla människor begår misstag, stora som små. För mig var Zidanes skalle ett misstag som kanske, kanske kostade Frankrike ett säkert straffmål i straffläggningen, att Les Blues med Zidane kvar på planen dom sista minuterna till och med kunnat göra segermålet känns avlägset.
Geni eller galning var det, Zidane står öga mot öga med Buffon, en av världens absolut bästa målvakter. Det är final i VM och Zizou väljer att helt sonika chippa straffen i ribbans underkant och in, detta mina damer och herrar är den hårfina gränsen mellan galenskap och genialitet, Zidane, ett sant geni!
Jag minns målen mot Brasilien 1998, vänstervolleyn mot Leverkusen i Champions League finalen, tekniken, steget, frisparkarna, passningarna, skottet och vrickningarna. Jag minns geniet vars bästa vän var bollen, förhållandet var ömsesidigt, bollen älskade alltid Zidane tillbaka. Vår generations bästa spelare säger många, själv har jag svårt att sätta in Zidane i något historiefack än. Men det står utom något rimligt tvivel klart att det aldrig någonsin mer kommer finnas någon som Zidane, att man i samband med namn som Pelé, Di Stefano, Maradona, Cruyff och Beckenbauer kan räkna upp Zidanes namn ser jag som en självklarhet.
Är han med sina ligatitlar, VM titlar, EM titel, Champions League titel och trippel utmärkelse som världens bästa fotbollsspelare bäst genom tiderna? Jag vet inte, vem har egentligen svaret? Om inte bäst så är han den mest konstnärlige och mest eleganta spelare världen skådat, tack Zinedine Zidane för allt du gjort för fotbollen, tack för minnena och glädjescenerna du gett miljontals fan runt om i världen,
Hylla en mästare och ett geni! Zinedine Zidane.
