Broberg: Ta kommandot!
Ut och vinn kommandot grabbar!
Matchernas match stundar och ännu en gång kommer Los Blancos dit som nummer två. Ända sedan Edgar Davids kom och satte fart på ett däckat Barca för snart tre år sedan har Madrid haft övertaget inför match, utan Barca har oavsett om matchen spelats på Nou Camp eller Bernabeu känts som något av favoriter inför matchen. Men frågan är hur mycket motstånd detta hyllade Barcelona egentligen fått? Enligt mig har Real Madrid mer eller mindre gett bort flera av matcherna med idiotiskt försvarsspel och en överlag pinsam sammanhållning, detta samtidigt som Barcelona ridit på en framgångsvåg med Ronaldinho i spetsen. Real Madrid har för att utrycka det milt framställs som det onda och Barca som dess motsats. Men faktum är att vid de två tillfällen under de senaste 5 mötena som Barcelona verkligen blivit pressat av Madrid så har man inte haft mycket att sätta emot, jag tänker främst på mötet jag själv upplevde på plats våren 2005 men likaså vårmötet året innan då Barca förvisso vann men då oturen och horribla domslut grinade oss madridistas i ansiktet. Enligt mig är medicinen för att besegra Barcelona mycket enkel; Full fart framåt redan från första sekund och låt ingen av Barcelonas snidare på mittfältet få tid med bollen. Matcherna mot Barcelona handlar helt enkelt om att vinna kommandot och själva styra spelet i största möjliga mån!
Det går även att liksom Atletico Madrid och Chelsea(05) lyckats med att försöka stänga igen alla ytor och sedan ställa om blixtsnabbt mot det ibland stabbiga Barca-försvaret. Men då Real Madrid inte sedan Hierros glansdagar kunnat visa upp en defensiv värt namnet borde man enligt mig utesluta det alternativet då vi då väljer att spela ett spel som vi inte behärskar varken defensivt eller offensivt eftersom Capello envisas med att välja långsamma spelare i första hand vilka inte är lämpade för kontringsfotboll. Det handlar alltså om att vinna kommandot och det gör vi främst genom att pressa upp laget högt och vinna kampen om mittfältet. Det är i matcher som denna som herrar Diarra och Emerson borde fungera och vinna boll samtidigt som de fyra andra spelarna framåt bara behöver flytta med i försvarsspelet och stänga ytor – när sedan bollen spelas in i mitten ska pivoteparet hugga på allt och sedan ska laget komma i våg på våg. När Etóo inte finns med behöver vi inte vara lika rädda för att stanna högt med backlinjen utan kan flytta upp högre och därmed förflytta försvarsspelet 20-25 meter längre fram något som t.ex. Ronaldinho inte gillar. När det gäller Ronaldinho så handlar allt om att få honom så mycket felvänd som möjligt och Salgado brukar faktiskt kunna fixa det. I våras blev det 1-1, men mot en rättvänd Ronaldinho kan du vara hur följsam som helst och ändå bli bortgjord av brassen. I övrigt behöver vi inte oroa oss för att spela offensivt och släppa till luckor då merparten av Barcelonas spelare ogillar att spela försvarsspel. Dessutom är ytterst få Barca-spelare sugna på att göra långa djupledslöpningar utan boll och trivs enbart när man får spela sitt kortpassningsspel. Återigen poängterar jag vikten av att vinna kommandot!
En annan sak som är fantastisk viktig mot Barca är att vi utnyttjar kanterna maximalt, allra helst om någon av ytterforwards i Barca är överspelade då det tvingar Xavi/Deco att släppa sina positioner för att förhindra 1-2 läge för ytterbackarna. Märk väl att alla mina synpunkter på Madrids taktiska dispositioner och sätt att spela mot Barcelona är konstruerade före Chelsea - Barcelona en match där Chelsea fullständigt satte stopp för Barcas attacker. Bouhlarouz backspel mot Ronaldinho var exemplariskt och kan Ramos vara i närheten kommer Dinho inte få det lätt heller i Madrid. Men det går inte att helt att kopiera Chelseas spel som vissa tyckare verkar föredra då engelsmännen eller vad vi ska kalla dem är mer vana vid den typen av fotboll och har fler spelare som passar in i en sådan modell. Vi ska besegra Barca främst genom egen styrka men naturligtvis handlar också en hel del om att bryta sönder motståndarens spel!
Under matchen i Rumänien testades Ramos som högerback och efter över ett halvår i frysboxen fick Helguera spela vilket jag tycker känns som en bra lösning – på kort sikt. Helguera har en kapacitet som inte någon ur trion Paco Pavón, Mejía eller Raúl Bravo når upp till och bredvid Cannavaro behöver inte Helguera vara dirigent vilket underlättar mycket för Iván den förskräcklige. Detta kan möjligen ge lite stabilitet åt defensiven och när den väl är på plats kan Capello på allvar börja laborera med konstellationerna längre upp i banan för att få ut maximalt av laget. För med ojämna mellanrum har laget faktiskt visat ett passningsspel, fantasi och rörlighet i anfallsspelet som inte funnits på bra länge och kan dessa saker även plockas fram mot bättre motstånd är Real Madrid åter att räkna med.
För sisådär tre månader sedan skrev jag om bristen på spelskickliga innermittfältare och även om vi som sagt visat upp fint spel emellanåt ligger fortfarande det stora problemet centralt på mittfältet. Att Emerson och Diarra kan göra bra matcher mot alla typer av motstånd betvivlar jag inte men att de match på match har kapacitet att leverera i båda spelriktningarna finner jag föga troligt. Vi har som sagt en stabil defensiv med alla spelare tillgängliga och med lite nya spelare på väg in ser det mycket lovande ut för framtiden. Vi har Diarra som ankare på mitten samt Robinho och Reyes som oberäkneliga kantspelare men det står klart att dirigenten saknas. Guti har visserligen minskat antalet plattmatcher något men de kommer fortfarande alldeles för ofta och Raúl är ingen kreatör utan är i mina ögon bara en truppspelare även om formen ser bättre ut än på länge.
Vad har då allt detta med matchen på söndag att göra? Jo, frågan är fortfarande hur vi ska formera vårt mittfält när vi inte har någon spelfördelare av högsta klass? På något sätt känns det som om Guti behöver spela för att vi ska få igång vårt passningsspel men det är i så fall på bekostnad av en yttermittfältare då jag är tveksam till om Guti tillsammans med Diarra kan stå emot Barcelonas trio på mittfältet. Att spela Guti bakom van Nistelrooy känns inte heller riktigt aktuellt då Raúl understödjer holländaren på ett bättre sätt. Alltså finns det bara en yttermittfältsplats kvar för blondinen och det skulle därmed innebära bänken för Reyes.
Men eftersom jag förespråkar en aggressiv hög press där vi hela tiden ska försöka vinna bollen högt hoppas jag ändå att Capello låter både Robinho och Reyes starta på varsin kant. ”Anfall är bästa försvar” är ett motto som stämmer utmärkt som utgångspunkt inför denna upplaga av El Clasíco.
Idealbilden inför framtiden är givetvis att det värvas en kreativ innermittfältare som behärskar att spela som en av två innermittfältare och inte kräver uppbackning av två defensiva grovjobbare. Detta är som jag nämnt i tidigare artiklar att föredra då vi slipper ”offra” den ena forwardsplatsen åt en mittfältare snarare än en släpande forward.
För att åter gå till matchen så har Real Madrid ett perfekt läge att äntligen visa hela fotbollsvärlden att man är tillbaka i toppen och att man lämnat de mörka åren bakom sig. Real Madrid ska visa att man är ett fotbollslag snarare än ett vinstdrivande bolag. Real Madrid ska visa det genom en enorm vilja och en enorm glädje. Sätter Los Blancos bara sitt eget spel behöver inte publiken applådera Barcelonas nummer tio en enda gång utan det blir istället åka av från första minut och kommer det rödblåa laget har mycket, mycket svårt att sätta emot. Ut och vinn kommandot grabbar!
Till sist: En sista utsvävning som inte helt berör temat i krönikan men som jag känner att jag vill nämna för att poängtera vikten av tålamod som Madridista!
Jag läser till idrottslärare vid högskolan i Kristianstad och håller för tillfället på med en fysiologikurs som inkluderar andningsapparaten och blodcirkulationen in i minsta detalj med många saker som jag inte finner direkt relevant för en idrottslärare. I alla fall så är dessa fysiologiföreläsningar ofta lagda dubbelt vilket motsvarar tre timmar långa lektioner där man förväntas hålla huvudet på skaft oavbrutet för att kunna fylla cortex med så mycket molekyler och kemiska sammansättningar som möjligt. Tyvärr så tillhör jag den sorts människor (som faktiskt är en förkrossande majoritet) som tappar koncentrationen efter ett tag och då är det väldigt inne i min lilla hörna av klassrummet att starta frågesporter av olika slag, gissa gåtor eller helt enkelt prata skit genom att skicka lösblad mellan sig. Jag startade själv en konversation med syfte på att höja stämningen inför eb på eftermiddagen väntande och djupt efterlängtade fajt i bordtennis med min klasskompis Marcus i morse där jag skrev ner följande:
Jocke:- 11-4, 11-7, 11-3. 11-5, vad säger dessa siffror dig?
Marcus svarar: Det är ju setsifforna som talar om min totala uskåpning, men du hade en riktig "peak" i andra set...
Jocke: Ja, visst fan. Du ska ju låna mitt raket idag som tydligen fått dig att tappa verklighetsuppfattningen en smula?
M: Sluta snacka om din jävla racket jag kan slå dig med denna (Marcus avbildar sin Göteborgs Rapé snusdosa)
J: Jo med tanke på din ultradefensiva inställning borde inte mitt offensiva rack hjälpa. Du är en skam för sporten!
M: Jocke, du behöver inte ta ut dina aggresioner mot att Capello förstör ditt älskade Real med sin destruktiva fotboll på mig! Du är bara ledsen för att du håller på det laget i Europa som spelar tråkigast fotboll och går ifrån allt vad spansk fotboll står för!
Jag opponerade mig naturligtvis med en lång utläggning men när jag tänkte på det i efterhand kom jag fram till att han faktiskt hade lite rätt även om han självklart har fel på det stora hela. Man skulle kunna säga att Capello bryter ner resterna av det Madrid som misslyckats de senaste åren och att denna nerbrytning är nödvändig för att det ska gå att bygga upp något nytt som ska leda oss tillbaka till sätllningen som världens bästa klubblag. Även om jag och många med mig inte köper Capellos filosofi fullt ut så gillar jag tanken med en rakare, snabbare fotboll och jag tror faktiskt inte att Capello vill spela så försvarsinriktad fotboll som många vill få det till. På sikt tror jag att vi kommer få se ett betydligt bättre spelande Los Blancos där man hittat en bra balans mellan anfall och försvar och när alla de dåliga ovanorna från det förflutna är helt utrensade kommer det nya kunna klamra sig fast. Möjligen kommer detta ta ytterligare ett tag och det är viktigt att behålla tålamodet. När Capello fått in oss på spåret igen kommer han sedan kunna lämna över till en yngre förmåga som kan utveckla laget ytterligare. I framtiden är jag säker på att Madrid kommer spela den där vackra, underbara fotbollen man är ensamma om och som inte kan annat än älska! Förhoppningsvis kommer delar av deta visas upp redan på söndag! Framtiden är här och framtiden är Madrids!
Hala Madrid!
PS. I Bordtennismatchen vann jag sex set på raken där Marcus som mest fick sex poäng innan Österlens stolthet gav sig! Ds.
