Leeds United - Rotherham
3 - 0

Atlético Madrid - Villarreal 3-1

Måltorkan är över, äntligen gör Atleti mål igen och på vilket sätt man gör det på. Genom offensiv anfallsfotboll av ädlaste valör, spelar man ut Villarreal totalt. Det är bara en storspelande Barbosa som håller siffrorna nere för gästerna. Tack för uppvisningen Atlético, fortsätt så!

Hade inte allt för stora förhoppningar inför matchen om att Atleti skulle vinna mot de gula ubåtarna. Framförallt när man inte har gjort mål på fyra matcher på raken, en cupmatch inräknad. Inte nog med att målskyttet har haltat betänkligt, så har spelet låst sig mer och mer i takt med att självförtroendet har sjunkit likt en gråsten. När sedan de gulklädda motståndarna dessutom hade en fin svit bakom sig och hade åtta matcher utan förlust i ryggen inför avspark, så var det inte läge att vara optimistisk.

Efter att mixtrat med uppställningen i några matcher så gick Javier Aguirre äntligen tillbaka till 4-4-2. Med en startelva som jag inte hade några som helst betänkligheter emot på förhand. Där Zé Castro gick in och ersatte den skadade Pablo i backlinjen som han inte har gjort något annat i hela sitt liv. En backlinje som i övrigt bestod av Seitaridis, Perea och Pernía. Lite otippat att han låter Pernía agera försvarare och flyttar fram López ett steg på vänstersidan. På innermittfältet härskade duon Maniche och Luccin, med stöd av högerkantens Galletti. Längst fram var det duon Agüoro och Torres som fick starta.

Första halvlek
Atlético startade matchen piggt och aggressivt med en hög press på gästernas bollhållare. Något som såg ut att överraska Villarreal som hade stora problem att få låna bollen inledningsvis. Men efter den lite loja starten av gästerna skapar man lite tryck mot Leo Franco via några fasta situationer och viss assistans av ett virrigt hemmaförsvar. Marcos Senna drar till på en frispark efter knappt tio minuter och Leo Franco får sträcka ut sig i hela sin längd för att hålla målet rent från påhälsning. Men bara fyra minuter senare får argentinaren kröka rygg då Atletiförsvaret är minst sagt frikostiga på Riqulemes fina frispark. Mittbacken Fuentes får helt ostört gå upp och nicka in ledningsmålet för gästerna, inte en rödvitspelare i närheten på frisparken, 0-1.

Ja det är så här den här matchen också ska sluta hinner jag tänka i soffan, Atleti pressar på och får inte in bollen. Men den här underbara kvällen skulle visa upp ett helt annat Atlético, som istället satte full fart framåt i en intensiv jakt på kvittering. Från att Villarreal tog ledningen efter en kvart var det bara ett lag på planen. Via ett aggressivt försvarsspel vinner man bollen och kan gå till snabba anfall. Ett anfallsspel som varierar med bollar i djupet och med inlägg från kanterna och framförallt ett snabbare passningsspel jämfört med tidigare matcher på sistone.

Fem minuter efter var Agüero nära att kvittera men Barbosa gör en fenomenal enhandsräddning på Kuns nick, efter ett väl avvägt inlägg av Seitaridis. Va, fan ska vi möta en levande vägg igen hinner jag säga till min inte fullt lika entusiastiska sambo, angående Barbosas räddning. Med en massiv ljudkuliss i ryggen ångar Atleti på och pressar tillbaka de gulklädda. Torres kommer runt på högerkanten, men Barbosa får fingrarna på bollen och lyckas avstyra chansen. Efter en halvtimme börjar jag slita i min obefintliga lugg då Galletti nickar från fyra meter och Barbosa räddar igen, när han är på väg åt fel håll dessutom.

Klockan har hunnit ticka fram till minut 36 när Atleti får en frispark till höger, strax utanför straffområdet. Pernía slår den lågt in i gröten av spelare, där Zé Castro halvkrökt lyckas skarva in bollen i det bortre hörnet, 1-1. Sällan har ett mål för Atlético känts så efterlängtat. Strax före halvtidsvilan har Galletti ett vasst skott som Barbosa naturligtvis räddar. Men när klockan har tickat in på stopptiden vaknar Torres upp ur sin Törnrosa sömn, via en vändning har han lurat tre gula försvare på vänsterkanten. In i straffområdet går färden innan han bryskt kapas av Cygan som missar bollen helt i sin glidtackling och bara träffar Torres. Domare Burrull som står bra placerad och tvekar inte det minsta då han pekar på elvameterspunkten. Hur Cygan klarar sig utan ett gult kort är en fullständig gåta, däremot får Cani ett för protest. Lagkapten Torres är totalt iskall och väntar ut Barbosa innan lägger bollen i fel hörn för den annars utmärkte Barnosa, 2-1.

Andra halvlek
I samband med den vårdslösa tacklingen av Cygan, får Torres en smäll och han provar att börja den andra halvleken, men det håller inte längre än tre minuter innan han tvingas av planen. Ber till de högre makterna att skadan inte är allvarlig, vet inte om jag klarar av fler skador på nyckelspelare. Jurado hoppar emellertid in istället och López tar över kaptensbindeln. I samband med bytet stärks mittfältet centralt, då man bara har en anfallare. Man låter även gästerna få ha bollen på egen planhalva utan någon direkt press, men så fort bollen spelas in på Atletis planhalva är det aggressiv press från de rödvita. De gula ubåtarna kommer ingenstans utan det är istället hemmalaget som får till den ena kontringen efter den andra. Både Maniche och Luccin har chans att utöka, men Barbosa räddar båda gångerna. Men det tredje gången gillt får han se sig besegrad. I en snabb spelvändning går bollen som på ett snöre genom de rödvita till Jurado som är den som lägger den sista passningen i djupet. Agüero hinner upp bollen och chip-lobbar in bollen via en yttersida över en utrusande Barbosa, 3-1. Glädjen är total i Atletilägret och själv står jag upp och skriker tyst i mitt inre, (sonen sover sött vidare).

Behärskat fortsätter hemmalaget att göra det mest rätt och med dryga kvarten kvar får inhoppande José Marí hjärnsläpp och kapar Seitaridis med en bensax. Rött kort direkt till den forne Atletispelaren och det är raka vägen tillbaka in i omklädningsrummet som gäller. Med en man mer på planen är resten av matchen en formsak, även om någon frispark för gästerna får min hjärtfrekvens att öka en smula. Men ingen av dem oroar Leo Franco som har en fortsatt lugn afton.

Kort summering
Att Atlético har ett övertag i bollinnehavet är inte så ovanligt, men i dag utnyttjade man det också. Via ett varierat anfallsspel spelade man ut hela sitt register och körde över sina gäster totalt. Man vann skottstatistiken med 12-3, det om något förklarar att gästernas spelare var målvakten Barbosa som svarade för en handfull kvalificerade räddningar. När man sedan lyckas neutralisera gästernas Riquelme är halva slaget vunnit. Men inget tar ifrån att Atlético gör sin bästa match den här säsongen och det via ett spel som gläder alla hårt prövade Atletifans. ¡Aupa Atelti!