Året med La Seleccíon
2006 skulle bli det stora året för spansk landslagsfotboll. Äntligen skulle man lyckas i ett VM. En rutinerad förbundskapten i Luis Aragonés och en uppsjö av unga talanger var segerreceptet. Det hela började så bra men ack så snabbt det kan vända.. Frågan är bara om året var så mörkt som det avslutades?
Året började med träningslandskamper inför VM. Elfenbenskusten besegrades med 3-2, 0-0 mot Ryssland, 2-0 mot Egypten och 2-1 mot Kroatien. Inga som helst konstigheter än så länge. Bra motstånd? Javisst, men Spanien var vana att besegra sådana.
Spelet gick som det skulle och att spanjorerna faktiskt fick kvala mot Slovakien för att ens kvalificera sig för VM var glömt sedan länge. Nu skulle man gå långt i VM.
David Villa spelade in sig som giftig striker bredvid framför allt Fernando Torres. På mittfältet var det allt mer tydligt att Cesc Fabregas kommit för att stanna och i försvaret styrde Puyol som han ville framför Casillas i målet. Spaniens position som de tre-fyra bästa lagen i världen för tillfället stod stabil.
VM började också strålande. 4-0 mot Ukraina med Stjevtjenko i spetsen i Leipzig. Alla som såg den matchen förstod snabbt att Spanien skulle bli farliga i mästerskapet. David Villa svarade för två av målen i sin VM-debut. Fernando Torres och Xabi Alonso gjorde övriga. Ingen skulle vid det här laget komma på tanken att ifrågasätta Aragonés som på sistone låtit talanger som Sergio Ramos, Senna och Pernía debutera i landslaget. Ingen talade om att laget inte kunde hålla ihop på grund av regionstillhörigheterna, ingen nämnde något om förlorarmentalitet.
I nästa match fortsatte segertåget med 3-1 mot Tunisien. Och efter avslutande 1-0 mot Saudiarabien så var La Seleccíon klart för åttondelsfinal som gruppetta. Härnäst väntade Frankrike i Hannover. En tuff motståndare men en klart överkomlig sådan. Spanien hade visat upp VMs bästa spel såhär långt och trots lagets mindre succéfyllda fotbollshistoria så trodde många på avancemang.
Spanska supportrar på plats i Tyskland var däremot skeptiska. Några som jag själv pratade med trodde på sin höjd att laget skulle besegra Frankrike men ett VM-guld, knappast!
- Hur bra vi än är så åker vi alltid ut på något sätt. Vår historia är och förblir sådan, var uppfattningen bland dem.
Mycket riktigt fick dem rätt. Efter en bra och spännande match sparkade fransmännen och Thierry Henry Spanien ur mästerskapet. Spanien tog ledningen på straff genom David Villa. Ribery reducerade och i slutet av matchen sänkte Vieira och Zidane spanjorerna helt. Laget åkte hem med 3-1 i baken. Slagna men inte som förlorare utan med känslan av att det kunde blivit så mycket mer.
Hösten fortsatte med 0-0 borta mot Island i en vänskapslandskamp innan EM-kvalet tog vid. Ett kval som Spanien såg med tillförsikt på. Gruppen såg i allra högsta grad överkomlig ut. Största konkurrenterna låg i skandinaverna från Sverige och Danmark men några större problem skulle dem inte vålla.
Kvalet började också planerligt med en 4-0 seger mot gruppens svagaste motstånd, Liechtenstein. Men sedan började det som skulle komma att bli landslagets mörkaste stund på många, många år. I ett höstkyligt Belfast besegrade Nordirland La Seleccíon med 3-2. Stor matchhjälte – David Healy. Redan nu började media gnälla och antyda krav på Aragonés avgång.
Matchen mot Sverige på Råsunda skulle nu bli mycket viktig. En måstematch som också den gick åt skogen. Sverige gjorde sin bästa match på länge och vann med 2-0 och genast var det tal om laget som inte kan vinna och att katalanerna inte kunde umgås med spelarna från Madrid. Detta trots att Spanien fört det mesta av spelet men bara inte lyckats göra mål. Luis Aragonés blev, om möjligt, än mer pressad att avgå men han vägrade med en dåres envishet. Bakom sig hade han det spanska förbundet med Villar i spetsen.
Kritiken fortsatte och Aragonés uttagningar ifrågasattes. För första gången någonsin hade en spelklar Raúl petats. Just när han börjat återfå sin svunna form. Spelare som Joaquín och Vicente lämnades också utanför och gnällde öppet på förbundskaptenen.
Att sedemera spelare som Silva, Ángel, Javi Navarro, Oubiña och Juanito fick debutera under året brydde sig ingen om.
Året avslutades med seger i vänskapsmötet mot Argentina med 2-1 och med förlust hemma mot Rumänien med 0-1. Också det en vänskapslandskamp.
Spanien avslutar året med en tolfteplats på FIFAs ranking. Sämsta placeringen sedan 1998…
2007 har alla möjligheter att bli ett bättre år. Spanien har allt fotbollskunnande i världen för att kunna nå EM och dessutom återfå sitt rykte som stor fotbollsnation.
Året inleds med vänskapslandskamp borta mot England den 7 februari och sedan rullar EM-kvalet på med möten mot Danmark och Island på hemmaplan. Med eller utan Luis Aragonés ska det kunna gå vägen med segrar i de inledande kvalmötena. Spanien har kvalat förut för att ta sig vidare till ett mästerskap. Dessutom räcker andraplatsen till en direktkvalificering den här gången.
2006 blev året som inte slutade som man trodde. 2006 var också året som förmodligen inte var så mörkt som alla trodde. Det enda som hände var ju att laget hade en svacka under två månader under hösten. En dyrbar sådan men inte en katastrofal sådan. Det finns alla förutsättningar i världen att 2007 ska bli så mycket mer.
Att förbundskaptenen tar ut konstiga trupper och sedan kritiseras för det är heller inget nytt. Det finns flera miljoner potentiella förbundskaptener ute i landet och att Aragonés aldrig eller inte skulle få kritik vore ju konstigt.
Luis Aragonés sitter kvar men vid en förlust mot England får han nog trots allt det svårt. Frågan är bara vem som ska ersätta honom?
Jag säger, kör på! Kör på så länge det håller och så länge han vill sitta kvar. Det är ju trots allt laget som presterar och vändningen kommer att komma. Var så säkra. Spanien är alldeles för bra för att den inte ska göra det!
Sämre kan det ju inte gå enligt Aragonés kritiker i alla fall.
Gott Nytt 2007!
