Reseberättelse: Madrid
En fyradagars vistelse i den spanska huvudstaden och att se Atlético Madrid sparka boll blir till en oförglömlig upplevelse.
Upp tidigt på fredag morgon för att tillsammans med far min ta bilen till Arlanda flygplats. Planet med destination Madrid lämnade marken vid halv nio tiden och var framme på Barajas drygt tre och en halv timme senare.
Det är knappast varmt i den spanska huvudstaden under den här årstiden, vilket jag visste sedan innan och hade därför förberett mig med varma kläder. Vi hoppade på en av de vita taxina utanför flygplatsen för att åka till vårt hotell som låg beläget på gatan San Bernardo i de centrala delarna av Madrid.
Efter att vi checkat in och allting var i sin ordning tog vi oss en liten promenad i de närliggande områdena. Höga, vackra byggnader och mycket trafik i den pulserande citykärnan. En höjdpunkt den här dagen var tjusiga Plaza de España.
Det var den andra dagen som vi verkligen tog oss ut för att ta del av den här härliga staden. Först tog vi oss ut till det kungliga slottet, Palacio Real. Det var en stor samling människor utanför slottet och vi undrade vad som föregick. Det var tydligen någon parad som hölls då det var trettondagen. Det här hade vi ingen åtanke om innan, utan hade bara en gnutta tur att vi var på rätt plats vid rätt tillfälle och fick uppleva det hela. Precis efter slottet på samma gata befinner sig den stora kyrkan Catedral de Nuestra Señora de la Almudena som är en häftig syn, även om jag inte är religiös.
Område vid Plaza de España.
Något österut finnes Plaza Mayor, eller Stora Torget om man översätter det till svenska. Torget är ungefär 200 meter långt och till hälften så brett och är kort sagt en rektangel där det finns bland annat konstnärer och restauranger placerade.
Efter ett ha gått runt och tittat på sevärdheter i ett par var det så småningom dags för fotboll och Atlético Madrid mot Gimnàstic Tarragona i omgång 17 av Primera División. Jag och farsan tog tunnelbanan till matchen och behövde inte gå långt från hotellet för att gå ner i rätt tunnelbanestation. Det tog inte mer än tio minuter innan vi var framme vid hållplats Pirámides där vi tillsammans med en hel del andra Atléticosupportrar började vandra mot arenan. Eftersom att detta skulle bli min första Atléticomatch live så var självklart förväntningarna höga. På vägen passade jag på att köpa mig två souvenirer, en halsduk och en flagga att pryda väggen med där hemma.
Vi fick bra platser på Vicente Calderón, på den övre läktaren på östra delen av arenan och faktiskt precis mot mittlinjen. Det var mycket folk för att vara en match mot tabelljumbon och stämningen var underbar, speciellt i den första halvleken. Tyvärr var matchen ingen höjdare i sig, men upplevelsen är ändock oförglömlig.
Avsluten var bedrövliga från båda håll, även om Atlético hade de något vassare chanserna. Inte minst den som inträffade i den andra halvleken när Sergio Agüero bryter ett Gimnàstic-uppspel och Atleti kommer två mot en. Gimnàsticförsvararen väljer att rusa mot Agüero och då passar argentinaren på att lägga över bollen till Galletti som blir helt fri med målvakten. Jag var helt säker på att det skulle bli mål, och lika glad som jag trodde jag skulle bli efter att Galletti lagt bollen mot mål blev jag sur när han missade. Hur i h****** kan man missa ett sådant läge? Där ska det bara vara mål, och han får inte ens bollen på mål. Visst är det lätt att sitta uppe på läktaren och snacka, men det här var verkligen skitdåligt.
Ett annat läge som borde ha resulterat i nätrassel var när även El Kun kom fri. Nu hade han i och för sig mindre yta än vad Galletti hade, men ännu en bedrövlig miss. Nej, det fanns inte mycket att hurra för i den här matchen. Kallt var det också.
Undertecknad utanför Vicente Calderón.
Måndagen kom och således den sista dagen i Madrid. Planet gick inte förens klockan 21:30, så vi drog ut i stan för att titta på de sista sevärdheterna. Och det bästa var nog ändå Parque del Retiro (Retiroparken). Även om den är som allra finast under sommaren så är den riktigt vacker nu också. Parken är på 118 hektar och är en av de mest kända platserna i Madrid.
Sen var det då kväll och dags för hemresa. Detta var min första, men säkerligen inte sista resa till spaniens huvudstad.
Avslutningsvis så vill jag rekommendera alla som inte varit i Madrid att besöka staden, vare sig man är fotbollsintresserad eller ej. Det är en otroligt fin stad med mycket sevärdheter.