Real Madrid: ögonhimlande och huvudskakning.
Iker Casillas är egentligen inte alls stöpt av marmor.

Real Madrid: ögonhimlande och huvudskakning.

Det kungliga Madrid har utsatts för en militärkupp. Vinka med era vita näsdukar nu! Halleluja, här råder diktatur.


Jag tycker mycket om Real Madrid. Jag tycker till och med om dem väldigt mycket. Eller snarare; jag tycker om tanken på dem. Tanken på ett exploderande lag som lämnar gnistor i ögonen. Det var ett tag sedan där exploderades på rätt sätt, nu, bara.

Så, okej. Capellos soldater vann gårdagens baskiska slag, och överbefälhavarens huvud sitter kanske där det ska i ytterligare en, eller rent av ett par veckor. Herr Calderons högste befälhavare rökte förmodligen en cigarr också. Det är så mycket nerver då spänningen lättar. Om så bara en aning.

Duken över diktaturen är spänd till bristningsgränsen. En vindpust i fel riktning skulle kunna få den att spricka. Det brukar låta ungefär såhär: Skrrrrrrtch. För att inte tala om vad ett stenkast skulle kunna orsaka. Och det finns många som vill kasta sten på duken, verkligen. Det behöver inte ens vara särskilt välriktat.
På duken står målat (tänk medeltida illumineringar i det här fallet): “Vi har fullt förtroende för vår coach i dagsläget.”
Lite mer kursivt där under som en punch-line: "Men man vet aldrig vad som händer i fotbollens värld."
Verket är signerat Predrag Mijatovic. Hans signatur är hård och opersonlig, men i en stund upplyst av briljant konstnärlighet har han kommit ihåg att snirkla till g:et en aning. Bakom duken kokar och bubblar och fräser det.

En bruklig metod är att hålla media utanför i mesta möjliga mån. Det har Capello lärt sig, det vet vi. Är duken tjock nog behöver aldrig någonsin någonting läcka ut, heller. Och fulla soldater, kom igen! Under vilket krig i världshistorien har det inte skådats?

Det finns en institution som kallas ‘skola’ i Texas, USA. Den heter “School of Americas”. Just den här skolans raison d’être är att utbilda militärer till att utföra tortyr och massmord. Dessutom ska de lära sig det där med informationsteknik. Tänk en stund på den 11 september 1973, då Chile togs över av Augusto Pinochet, hans killar och amerikanska pengar. Fundera över vart de skolats! Reflektera sedan en stund över konsekvenserna. (Officiellt hette det att skolans uppgift var “att bidra till stabilitet i Latinamerika”.)
Den första lektionen kom från romarna. Det klassiska ‘Divide et impera!’ - söndra och härska. Ett splittrat folk reser sig som bekant inte enat.
Den andra: Låt galgen stå riggad och tydligt synlig från alla vinklar, hela tiden. Ifall att.

Strategin brukas mot och av Capello. Hans egna försök till söndranden har mest slagit tillbaka mot honom själv (Den som gillrar en fälla för andra får ofta en fin fångst!). I fallet Beckham har han bara lidit nederlag. Soldaterna har slutit sig samman bakom den evigt bänkade, Bänkham kallad.
Igår var han med igen. Från start och allt! Till Marca säger Capello: “Vi trodde inte han var motiverad att spela mer för oss, men han har uppträtt som ett proffs.” Vidare är hans signatur också ganska opersonlig.
Och Beckham gjorde mål. Ironiskt, ropar många. Ja, ja, i all ära och så. Men. Historiskt sett mer självklart än något annat. Det passar in i bilden, i mönstret. Capello klappade dessutom händerna. När Van Nistelrooy sedan sköt segerskottet riktigt skuttade och jublade han.

Och så Iker. Under hösten har prins Casillas försvarat soldater och klubbmänniskor än hit, än dit. På planen har hans ansikte och utspel varit ett uppslagsverk över de mänskliga känslorna. Det har, om inte annat, varit befriande att se. Lite liv och lite jävlar anamma.
Läs därför min förtvivlan då jag såg honom igår. Sociedad gjorde 1-0. Det tog ingen tid för dem att göra det. Och Iker. Han rörde inte en min. Han sparkade inte gräs. Nej, han himlade inte ens med ögonen. Han var som skulpterad av marmor.

I dikten ‘Den sönderslagna krukan’ ur samlingen ‘Den våldsamma årstiden’ skriver Nobelpristagaren Octavio Paz såhär:
“Nakna höjder, kallnad vulkan, sten och flämtning under all denna glans,
torka, en smak av damm,
ljudet av nakna fötter i dammet, och det vilda
fruktträdet mitt på slätten som en förstenad vattenstråle.”

Och mitt i allt ryker en propp.

Nina Ljung Fredman2007-02-11 10:52:00
Author

Fler artiklar om Spanien