Atlético – Real Madrid 1-1
Intensivt och hett derby som hade det mesta och Atlético var det lag som ville mest och hade flest chanser att avgöra. Men där det är domartabben som man kommer att snacka om i efterhand.
Hemmalaget började matchen precis som jag hade hoppats med en glödhet vilja, energi och en stenhård press på bollhållaren. Hemmalaget uppträdde som hungriga vargar och gav inte gästerna en lugn stund. Man pressar tillbaka marängerna på egenplanhalva och de har fullt sjå att freda sig. Framförallt när Atleti tar sig fram efter kanterna via Galletti och Jurado. Pressen leder fram till några halvchanser de första tio minuterna och ligger även bakom ledningsmålet som kommer strax därefter. Agüero är framme och stör gästernas uppspel som stoppas av en liggande Torres några meter in på offensiv planhalva. Bollen går fram till Galletti som sätter full fart mot straffområdet och spelar bollen snett inåt i planen till Torres, som tar emot och får en halvträff på bollen som smiter in vid den bortre stolpen, 1-0! Målskytten vill ta hela stadion i sin famn när han dragandes i tröjan springer ner mot kortlinjen för att fortsätta firandet. Äntligen har El Niño spräckt den förbannelse som vilat över honom i mötena mot Los Blancos.
Stämningen på Calderón är mäktig och anförda av den tolfte spelaren fortsätter hemmalaget att trycka på framåt. Cannavaro drar på sig ett gult kort efter mindre än en kvart och på den efterföljande frisparken begås ett av historiens märkligaste domslut. López slår frisparken mot den bortre stolpen där Agüero är nära att nå den men dras ner av Emerson, bollen tar dock i stolpen och ut igen till en sopren Perea som enkelt lägger bollen i nät. Vilt jubel bryter ut bland hemmalagets spelare och framförallt målskytten Perea, men jublet fastnar i halsen, då domaren dömer bort målet. Reprisbilderna visar att ingen rödvitspelare är nedanför sista vite försvararen när frisparken slås. Då bollen går först i stolpen och sedan ut i planen igen kan det inte vara offside då ingen har rört bollen? Men domartrojkan blundar först för nerdragningen av Agüero och hittar sedan en offside som ingen annan ser!
Hemmalaget tar sig dock i kragen och håller fanan högt trots den bittra domarmissen och spelar ut gästerna totalt de första tjugo minuterna. Det är bara ett lag på banan och det är Atleti, men i slutet av halvleken får Cannavaro en gratischans när hemmaförsvaret går bort sig, men italienarens avslut är tamt och lamt och räddas av Leo Franco. Resultatet står sig halvleken ut och det ska gästerna vara ruggigt glada över.
Andra halvlek
Capello gör ett byte i halvtid då han plockar ut Reyes och kastar in pizzamannen Cassano. Som för övrigt bara har varit på planen i tre minuter innan drar på sig ett gult kort. Matchen börjar även ändra lite karaktär då gästerna får allt mer att säga till om. Det är en tuff match där det ges och tas i varje närkamp och Guti kan tacka gudarna att han bara fick ett gult kort när han går in i en närkamp med Jurado med sträckta ben och fotsulorna först! En annan spelare i vitt som lever på lånad tid är Cannavaro, som går hårt åt hemmalagets spelare så fort han får ett tillfälle.
Galletti är näste man att hamna i domarens svarta bok då han drar på sig ett gult kort en kvart in på den andra halvleken. På den efterföljande frisparken från mittlinjen står hemmalaget och drömmer och blixtsnabbt har gästerna kvitterat via några kvicka passningar. Målskytt det argentinska nyförvärvet Higuaín, 1-1. Knappast rättvist så här långt in i matchen, men lik förbannat kvitterat.
Båda lagen går för seger då det återstår en halvtimme att spela och det är en rejäl kamp på mittältet. Men båda lagen har svårt att skapa de riktigt heta målchanserna. Många felpass från båda lagen och Atleti ser för stunden lite trötta och slitna ut då man inte kommer fram till några målchanser lika enkelt som tidigare. Några byten och en massa frisparkar gör att tempot även det bedarrar. Men med fem minuter kvar får till slut domaren I bañez nog av mittbacken Cannavaros fula tacklingar och drar upp det gula kortet igen. Rött till italienaren och en vild jakt på ett segermål från Atleti påbörjas. Man radar upp chanser och avslut mot Casillas som åter visar sig vara en levande vägg. Agüero drömmer nog mardrömmar om landslagsmålvaktens benparad på mållinjen efter att den lille argentinaren dribblat sig loss i straffområdet och avlossat ett lågt skott. Även Torres och Mista var nära att hitta rätt, men inget mer mål faller och matchen slutar 1-1.
Kort kommentar
Ett resultat som känns riktigt bittert för Atlético som blev bestulna på ett helt regelrätt mål i den första halvleken och fortfarande inte har besegrat den bittra ärkerivalen. I båda årets derbyn har Atlético varit det bättre laget, men man får inte till det i avsluten och en försvarsmiss räcker för att marängerna ska kvittera. Sällan har en poäng känts så orättvis, sett till hur matchbilden såg ut. Men insatsen som Atlético ändå gör kan ingen ta ifrån dem, där man gör en riktigt bra fotbollsmatch. Synd bara att den förstörs av en usel domartrio.
Matchfakta:
Atlético de Madrid: Leo Franco; Seitaridis, Perea, Zé Castro, Antonio López; Luccin, Maniche, Galletti (Mista 71’), Jurado; ‘Kun’ Agüero och Fernando Torres.
Real Madrid: Casillas; Michel Salgado, Cannavaro, Helguera, Miguel Torres; Emerson, Gago (Diarra 53’), Guti (Marcelo 77’), Reyes (Cassano 45’); Raúl och Higuaín.
Domare: Daudén Ibáñez
Kort:
Atlético: Luccin och Galletti
Real: Cannavaro (14’ och 82’), Cassano, Miguel Torres, Guti, Diarra och Casillas
Publik: Fullsatt på Vicente Calderón Stadium och det betyder nästan 55000
Målen
1-0 (10’). Torres
1-1 (61’). Higuaín