Fuera de juego, v.12
Redaktionens diskussionspanel fortsätter. Den här veckan behandlas enbart La Seleccíon med tanke på landskampen mot Danmark på lördag.
Medverkar denna vecka gör:
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanienredaktionen
Rodrigo Vimarlund, Bloggare för Spanienredaktionen
Robert Johansson, Skribent La Seleccíon/Spanienredaktionen
Spanien har inlett EM-kvalet på sämsta möjliga sätt. Efter två raka förluster mot Nordirland och Sverige är nu seger ett måste när man på lördag ställs mot erkänt starka Danmark hemma på Santiago Bernabéu i Madrid. Varför går det så dåligt för Spanien och besegrar Spanien Danmark?
Nina:
– Jag är osäker på det här. Det borde vara ungefär såhär: Spanien mot Danmark, hemma, vinst så gott som självklar. (Utan att därmed kalla Danmark ett dåligt lag, det är inte det som är grejen.)
Ska jag vara ärlig har jag svårt att förstå mg på Fifas världsrankinglista i allmänhet, och än mer varför, i synnerhet, Spanien fortfarande befinner sig så pass högt upp på den. Ja, rent tekninskt borde det vara så, med tanke på spelarkvaliteten. Men rent praktiskt har det inte riktigt fungerat.
Kan Aragonés hållas ensam ansvarig? Nej, jag tycker inte det. För det som ofta saknats är glöden. Spanien har spelat på rutin, en dag på jobbet, och förmodligen med viss procent underskattning av motståndet. Samtidigt som motståndet peppats extra av att möta ett så "bra" lag.
I vänskaps/träningsmatchen mot England vann Spanien. 1-0. Och det var ingen självklar seger. Danmark däremot, utklassade Australien. Thomasson, som tycks mycket om av undertecknad när han spelar i Villarreal, kommer inte att uppskattas alls på lördag.
Låt säga att Spanien lärt sig läxan by now, och kommit till insikten att det är viktigt att kvala in till EM, att vinna EM, i så fall kommer de att vinna.
Låt säga att de inte gjort det, i så fall, ja, då har de tur om de kryssar.
Och förhoppningsvis startar man med Villa och Morientes på topp, och inte Villa och Torres. Det mellan dem, kan det ens kallas samarbete?
Rodrigo:
– Så illa har det inte gått –än. Den enda katastrofen hittills är förlusten borta mot Nordirland. Det ska givetvis inte få hända. Stryk mot Sverige på Råsunda var inget överraskande eller ologiskt resultat.
Spanien har fortfarande avgörandet i egna händer. Det börjar med att Danmark besegras.
Robert:
– Att Spanien aldrig lyckas är ett mysterium större än det varför folk i Göteborg inte lär sig släppa av folk från spårvagnen innan dem själv kliver på. I det här fallet får väl skyllas på någon form av VM-baksmälla och en dålig höst. Har det väl börjat gå troll i trumpeten så fortsätter det gärna. Två förluster är ovanligt men ingen katastrof. Spanien brukar lyckas i kval även fast dem inte alltid vinner gruppen.
Av bara farten besegras nu Danmark. Det kommer inte bli enkelt men bara för att La Seleccíon måste så går det vägen.
Spanien har förlorat en del matcher på sistone. Både i kvalet och vänskapsmatcher, det medger jag. Men, å andra sidan, när dem har vunnit så har det varit mot Argentina och England. Två världslag som visar på kapaciteten som vi alla vet att Spanien har.
Danmark är erkänt duktiga och borde kunna få igång motivationen hos spanjorerna. Det enda som kan knäcka dem är det egna psyket och trycket utifrån.
Landslagsvilan över vintern har gjort La Seleccíon gott. Man har fått smälta det som varit och samtidigt kunna ladda för fortsättningen.
Danmark vet det, vi vet det. Tre poäng borta mot Spanien innebär oftast noll poäng. Våra skandinaviska grannar har dessutom en tradition att åka ut mot Spanien i diverse kval så varför skulle det bli annorlunda nu? Det enda som möjligtvis talar emot är avsaknaden av Sergio Ramos och Puyol i försvaret.
Den spanske coachen, Luis Aragonés har kritiserats en längre tid. Inte minst för sina laguttagningar. Till mötet mot Danmark har kritikerna varit ovanligt tysta men: Vilka spelare hade du sett utanför truppen och varför?
Nina:
– Den mest självklara för mig är Fernando Torres. Tyvärr. Jag vet inte vad som har hänt med honom; bara att han slutat glittra. Att det finns inneboende kvaliteter hos honom känns inte som ett starkt nog argument för att plocka ut honom till två så viktiga matcher. Det han åstadkommit i Atlético den senaste tiden är mindre än ingenting.
Någon påpekade (riktigt) i forumet att inte heller Villa varit speciellt produktiv på målfronten den senaste tiden. Och nej, det har han inte. Men. Glöden, nerven om man så vill, finns hos honom. Och viljan att slita och svettas.
Och så Fabregas. Vad är det som är så bra med Fabregas? Cesc hade gott kunnat stanna i London. Eller så kunde han ha åkt på spännande semester till, vart som helst, Singapore, Algarve, Köpenhamn?
Rodrigo:
– Marchena. Jag ser inte att han är bland Spaniens bästa spelare längre.
Robert:
– Den här frågan är svår eftersom jag till skillnad från många gillar Aragonés uttagningar. Han har valt att satsa på en stomme spelare som han tar ut gång efter gång. Till det fyller han ofta på med nya lovande framtidsmän som får chansen att spela in sig.
Många av hans föregångare har i stort sett bara plockat ut Raúl och sedan har resten av truppen sett olik ut från gång till gång. Aragonés har fattat att det gäller att spela in ett lag. Att då vissa får kliva åt sidan, så är det bara. Så fungerar det i många andra länder. Bara att acceptera.
Måste jag välja någon som ska bort så säger jag trots allt Fernando Torres. Han är ytterst kompetent men har inte presterat på evigheter. Men att peta honom vore ju samtidigt att frångå mina och Aragonés principer och det går ju inte.
En ständigt återkommande diskussion är den om Raúl ska få en ny chans i landslaget. Den här gången blev det inte så. Vilka spelare tycker du borde fått chansen av alla dem som inte kom med?
Nina:
– Miguel Torres, definitivt. Ja, han har spelat ojämnt, det medges. Men ändå. Vilket driv! Då han är bra, då är han bra. Mer än bra. Det finns hos honom en oberäknelighet och inspiration som verkligen hade behövts i det här läget. En vilja, om man så vill.
Och Jurado, som överlag har en bra inställning, och som inte är rädd för att ta i. Mera Jurado åt folket!
Y Portillo. Den fantastiske Gimnásticforwarden, som förtjänar allt beröm som finns, just nu.
Och tänk på att just nu, är det just nu som räknas.
Rodrigo:
– Framför allt Valencias backjätte Raul Albiol. Han har visat strålande och stigande form länge. Var enorm mot Inter och borde vara given jämte Puyol. Platserna är få, men det känns som att Arizmendi, Del Horno, Guti och Palop borde vara med i diskussionen till senare uttagningar.
Robert:
– Oj, mer nostalgi åt världen. Jag saknar mina favoriter. In med Emilio Butragueño. In med Michel. In med Fernando Hierro. In med Pep Guardiola.
Föryngra dem till 25+ och vilket lag det skulle bli!
Ska vi tala allvar så väntar jag bara på Alexis. Den gamle Málagaspelaren, nu i Getafe, har äntligen blivit storbacken alla trodde han skulle bli. Det hade varit svårt att låta honom debutera i ett EM-kval men å andra sidan saknas Sergio Ramos och Puyol mot danskarna på grund av avstängning.
I övrigt är jag svag för spelare för spelare som Luis García (skadad), Vicente och Joaquín men de senare har inte presterat det som krävs och handen på hjärtat, det räcker med Valenciaspelare nu va?
På återseende nästa vecka
