Månaden som gått, och månadslaget
Månaden mars är förvisso inte slut förrän lördag övergår till söndag, men vi skuttar händelserna i förväg och blickar tillbaka på veckorna som gått.
Och visst börjar det storstilat: El Clasico går av stapeln på Camp Nou den 3:e, och tydligen passar man på att slå publikrekordet för säsongen i samma veva. Närmare 100 000 åskådare. Jag satt i soffan och tänkte på bomber, och på flygplan. Finns det någon slags kontroll för flygtrafiken över arenor som denna i samband med matcherna? Om inte… så lätt det vore. Candy of a baby.
Real Madrid tog ledningen tre gånger och Oleguer blev utvisad.
I ett uttalande efter alltihop sade Capello att Madridmänniskorna hade kunnat vinna med flera måls skillnad. De bara ville inte, eller?
För Barcelona kom igen, och kom igen igen och igen. Och skulle ha kunnat komma igen ännu en gång. Inte för att Real M. spelade dåligt; det gjorde de inte. Utan för att Barca över lag är bättre 06/07.
Leo Messi stod för 50% av målen, men matchen var Rafa Márquezs match; har jag sagt det har det huggits i sten.
3-3.
Mer logiskt än rättvist.
För övrigt har det tjatats på så det står härliga till om Capellos vara eller icke vara. Kan hända var han en katastrof, men vem hade kunnat veta det? Just det. Så sluta slakta kultingar!
Vi vänder på tabellen och noterar: Levante har klättrat uppåt och pressat ner Athletic Bilbao (som är ett av tre lag, Real Madrid, Barcelona, At. Bilbao som aldrig tvingats lämna Primera Division) under el streck.
Real Sociedad är - ungefär - där de var. Allt kan man inte skylla på Claudio Bravo. Det var, till exempel, inte hans fel att Brasilien fick en fuskstraff mot Chile i lördags (24/3).
Och så Gimnástic Tarragona, tabelljumbon ständigt kallad. De har slitit sig i kragarna och glänst! Oavgjort mot Valencia. Vinst borta mot Bilbao. Och vinst över Sevilla. When all you've got is nothing, there's a lot to go around. Så att säga. Portillo har varit minst sagt fantastisk.
Jag litar på att Bilbao krampar sig kvar. Eller så handlar det mer om ett hopp. Jag brukar vara bra på att hoppas rätt.
Alla som spelat Fifa, med eller mot Valencia, vet på ett ungefär hur klacken deras låter: VAAAAAAAAAAAA- LEN- CIAAAA.
Så låt skriken eka en stund i det bakre medvetandet. För det är mycket Valencia nu, ligan borträknad. De har inte tagit de chanser de haft att tatuera in sig i toppstriden, vad mer finns att säga på den punkten?
Barcelona och Real Madrid har fått vinka adios till Champions League för den här gången, och det är nu upp till Los Che att försvara den spanska klubbfotbollsäran. Lottats har det gjort, motståndet heter Chelsea, och det kommer att krävas mer än att inte förlora för att vinna.
Och det är inte ärevördigt att klippa till förlorarna över käften, heller.
David Navarro är månadens skamfläck. Alla överklaganden hit och dit är bara spottloskor i havet; handlar det om att bevisa någon menlös moralisk ståndpunkt? För inte tror de väl på riktigt att det kommer att bli så att Navarros straff förkortas? Låt oss hoppas att de är mer förståndiga än så. Låt oss hoppas att den formella överklagan bara är ett sätt att hålla den grå grisen om ryggen.
Vi dröjer kvar i Valencia i ytterligare några meningar. EM-kvalet är på tapeten. I lördags gick det vägen. Morientes mål var ett vackert mål, trots allt snack om den förlorade, punktmarkerande dansken. Vi som älskar den spanska fotbollen får inte hata Valencia. Så mycket ligger hos dem, och så enkelt är det.
På onsdag smäller det igen, en España. Finns det ens en fotbollsplan på Island?
När vi pratar Europa ska vi inte glömma att applådera Sevilla, Athletic Osasuna och Espanyol. Uefa-cupen kommer bli en spanskportugisisk sammandrabbning, sanna mina ord. Jag tippar Benfica och Sevilla i final.
Tre spanska lag kvar i skrivandets stund.
Och det säger inte lite.
Till sist och i korthet:
Real Zaragoza har börjat fungera igen efter sin svacka, och ökar avståndet mellan dem själva och Atlético Madrid, som inte fungerar alls. Fernando Torres är en spelarnas Fabio Capello för stunden. Ska han stanna, ska han gå? Future will tell.
Villarreal har hittat rätt stig på kartan och skyndar långsamt i rätt riktning. Till Europaspel kommer det inte att räcka den här gången. Men heja Mati, alltid och i alla fall.
Racing Santander är i superform. Fortsätter det såhär kommer de först att skynda förbi Recreatico de Huelva, sedan Atlético och sluta upp som Zaragozas farligaste motståndare i slaget om de eftertraktade platserna ut i världen. Det finns potential.
Och månadsgaget är uttaget av undertecknad i samarbete med den eminente Rickard Petersson.
För mars ser det ut såhär:
---------------------------Palop------------------------------
Dani Alves-- Alexis-- Rafael Márquez-- Antonio López
-----------------Messi-- Scaloni-- Guti------------------
-------------Portillo-- Diego Milito-- Munitis-----------
(Förhoppningsvis har vi ordnat med bättre grafik tills nästa månad.)
Allt det här och alla små detaljer som garnerar det hela till trots tappar ligan tittare, följare. Hur kan det komma sig?
Most people sure are sheep.
