Oh yes, Henry kommer göra succé, och andra reflektioner
Om man hoppar in i mitt huvud och läser om sådant som hänt sedan ligan slutade blir de spontana reaktionerna ungefär:
Thierry Henry till Barcelona
Störst först. Och direkt ropar någon lite högre än alla som klappar händerna i förtjusning att Arsenals franska landslagsstjärna är passé. Det tror jag inte ett dugg på. Jag har lärt mig att avundsjuka gaphalsar så gott som aldrig har rätt, det är en tröst nog, och så punktar vi där.
Frågorna är: vilken funktion ska Henry fylla? Och. Vems plats ska ha knycka?
Jag har svårt att tänka mig att han köps in för att fylla Saviolas bänkfåtölj, sina snart 31 år till trots. Efter en skadesäsong i London lär han vilja få ut så mycket som möjligt av de år som finns kvar; tror knappast att han skulle välja signa på för en klubb som stoppar in honom då och då. När han tidigare ikväll presenterades hade 30 000 människor samlats för att se honom ta klivet ut på Camp Nou med (Matís Colo Colo) nummer 14 på tröjan sin.
Inte en bänknötares välkomnande, direkt. I alla fall inte i mina ögon.
Jag vet att ni kommer skrika nej och maila en massa länkar med dementeringar, men jag tror att det är dags att säga tack och hej Ronaldinho här. Det har, trots översminkande hit och dit, varit spänt i Barcelona de senaste månaderna. Låter man ryska tegelstenen Bröderna Karamazov (Dostojevskij) statuera exempel blir Dinho den gode Aljosja, Messi den intelligente Ivan och Eto’o den vilda Dmitri. Och vill man kritisera liknelsen får man gärna göra det, förutsatt att man läst alla dessa 841 sidorna superkompakt text.
De som tagit sig igenom boken vet att jämför man Ronaldinho med Aljosja gör man det inte för att man hatar Ronnie. Jag slår ett slag för folkbildningen och hoppas att alla mina gamla lärare läser det här och bara minns mig med värme.
Med sin rutin kan Henry om någon kan balansera upp i Barcaanfallet.
För jag tror att vi får se Ronaldinho i Milan i höst.
Och jag tror Henry kommer succéa.
Att tro är, för övrigt, inte samma sak som att säga sig veta.
Valladolid
Det här laget har jagat mig hela säsongen. Jag hade kunnat satsa något dyrbart på att de skulle ta sig upp i Primeran, som min dator eller mina sex bokhyllor. På något sätt fanns de representerade någonstans vart jag än läste om fotboll, när jag än läste om fotboll.
Jag är lite rädd för Valladolid.
Jag tror att Valladolid kommer göra något dumt nästa säsong. Kanske kan de knipa en topplacering som borde tillhöra någon annan….
Jag vet ingenting om det här gänget. Man har anledning att vara lite skraj för saker man inte vet ett jota om.
Militobröderna och Fernando
Diego och Gabi hör hemma i Aragonien.
Om Gabi satt här mitt emot mig skulle jag fråga honom vad man är för kapten om man lämnar sitt skepp. Nu sjunker inte Zaragoza på något sätt. Men det är värre att vara girig än feg.
Och ännu värre är det att inte ha något val, om besluten läggs hos pengakåta sportchefer och presidenter. De är nämligen inte mer lyssningsbenägna än några andra despoter. Demokrati var en gång ett ganska vackert ord.
Fernando Torres säger sig vara sårad över rykteslavinen som kastar honom i bitar över hela Europa. Och trött.
Kan någon (Daniel Szostak?) svara på hur många gånger Fernando fått förneka flyttar och förklara sin kärlek till Atlético?
Är det så förvånande numera? Det där med någon som älskar något så mycket så det känns som knivar genom hjärtat att tvingas bort för något så (i det fallet) banalt som avancemang?
Torres hit och dit har lyckats bli tjatigare än Kaká till Real by now.
Låt pojken älska sin klubb och vara lojal. För när alla andra hungrar vidare kommer hans lojalitet betyda allt. Byt ut några mittfältare istället.
Valencia
Här förs diskussionerna på en nivå som vem som helst pallar en kvart men aldrig i längden: sandlådan.
Grunddragen är väldigt enkla: 1.)Han vill det, du vill det och kompromisser finns inte. Man slänger sand på varandra, och man gräver efter sanden där katterna pissat och tänker inte på att man får piss på fingrarna innan man kastar. 2.) Du vill och han vill och ni båda rycker och drar i samma spade och ni båda hade den först men det är såklart han som är mest dum i huvudet, liksom bara för att.
Sedan ropar någon på pappa.
Nu har Soler domderat och Quique stannar och Carboni går. Jag tror han sparkar på saker.
För att liva upp det hela rekommenderar jag Jorge Valdivia.
Jag har skrivit det på Chilesidan already.
Och i kortaste korthet:
Bilbao stannar kvar.
Jag älskar Bilbao.
Den första spanska ligafotbollsmatch jag såg var en Bilbaomatch.
Celta Vigo
Kommer jag att sakna i höst.
Sevilla dubbla cup-mästare
Jag är inte ens en halv procent förvånad.
Nya matchställen
Jag har kikat lite på några av dem. Atléticos nya är finast, Real Madrids var bättre som de var, och Barcelona borde nästan få någon slags utmärkelse för den smaklösa turkosa bortaursäkten. Länkar till det här borde finnas på forumen.
Copa America
Kickar igång på allvar imorgon. Hoppas att alla följer vår bevakning.
Hoppas att alla inser det fantastiska i den turneringen.
Synd att matcherna inte visas på någon mer allmäntillgänglig kanal.
All best!
