BögBeckham

Och så pratas det om att David Beckham och Robbie Williams ska vara bögar i en desperat, amerikansk tv-serie…

Jag tittar aldrig på Desperate Houswives. Jag kan ha sett tre avsnitt på sin höjd, om man räknar de minuterna här och där det blivit under seriens gång. Därför är jag inte rätt människa att analysera serien, jag vet inte ens vad den handlar om. Jag vet inte vad rollerna heter, vilka de är. Jag vet att Eva Longoria är med, men jag vet inte vilken funktion hon fyller. Sen vet jag att alla bor på samma gata. Där tar såväl kunskaperna som intresset slut.

Förra veckan var det Pridefestival i Stockholm. Glenn Hysén, den så kallade böghataren, höll invigningstalet. I talet gick han till attack mot homofobin inom idrotten.
Vi fostras till bögfobi, sa han.

Är man homofob om man slår till någon som kladdar på en? Enligt den logiken är jag alltså heterofob, (titt på fan, det ordet fanns inte i stavningsprogrammet!), då jag dragit både en och annan alltför närgången och alltför kladdande man över käften? Eller så är jag italeinofob, eftersom merparten av nämnda tillklippta män varit italienare jag träffat under min tid i Frankrike?
Hade Glenn varit flicka i Frankfurt och slagit till en pojke så som jag slog till pojkar i Frankrike hade ingen sagt något. Möjligtvis hade man jiddrat något om hur hemska alla världens killar är mot de stackars tjejerna igen. Men eftersom han är man och därtill elitfotbollsspelare eller en före detta sådan om inte annat, och den han slår till är en man, så är han en sådan som hatar bögar. Japp. Så måste det liksom bara vara.
Diskrimineringen av mannen är något media trollar osynligt. Män blir inte diskriminerade. De är uteslutande diskriminerare. Slår de till killar som tafsar på dem gör de det inte för att de likt brudarna vill hävda rätten över sin egen kropp, utan för att de hatar bögar.

Det om Glenn. Han slog till killen på flygplatsen för att han kletade på honom. Punkt.
Men. Böghateriet inom idrotten slutar inte där. Vad skulle hända om Cristiano Ronaldo kom ut? Vad skulle Rooney tycka? Vad skulle alla världens trångsinta femtonåringar tycka? Skulle lagkompisarna duscha tillsammans med honom utan problem? För det är ju en annan sak som är väldigt unik för bögar, de blir kåta på varje kille de ser, till skillnad från heterofolket, som är mer selektiva.

Hur många fotbollspojkar vågar komma ut varje år, inför sina lagkamrater? Och hur många av dessa inga möts med respekt?

Nu delar jag förvisso av den uppfattningen (eller är förvisso så pass fördomsövertygad, välj själv!) att fotboll inte i samma utsträckning som till exempel dans intresserar bögarna, precis som det inte i samma utsträckning tilltalar tjejer. Men bara för att det kanske är så betyder det inte att det inte finns. För självklart finns det gaypeople som kickar boll, precis som det finns straightpeople som dansar balett; precis som det finns kvinnliga brandmän och manliga sjuksköterskor.
Skillnaden är att bögfotbollsspelarna måste hålla käften. I glittershowvärlden kan de bejaka sin identitet precis som brudbrandmännen i svennevärlden. Men på fotbollsplanen gäller det att knipa. Och efteråt också. För skulle någon få veta skulle det bli utfrysning och hej du är inte välkommen här och konstiga blickar och föraktande.

Jag känner en bög som är domare. Han dömer division 1-fotboll nere i Skåne. Till vardags bor han tillsammans med sin pojkvän i Norrköping. Han lever ett av sina liv nere i Malmö, och ett annat här. Hans liv är nämligen oförenliga, fast de är ett och samma.
I Malmö umgås han med sina grabbpolare och en massa brudar. I Norrköping hänger han på Seaside, gayklubben nere i hamnen. Och ingenstans kan han slappna av. För gayfolket här uppe skulle bli rasande om han berättade om förnekelsen han lever i söderut, precis som fotbollspacket där nere skulle vända honom ryggen om han berättade om sin sambo up here.

Ur Glenn Hyséns Pridetal:

"Under hela min aktiva idrottskarriär har jag inte träffat många idrottare som varit öppen bög, flata eller transperson. Är inte det konstigt? Att hbt-personer syns på de flesta offentliga arenor men är som bortblåsta så fort en boll är inblandad?

Det finns förklaringar till det här som vi hetero-macho-fotbolls-grabbar och en del andra sportmänniskor brukar tycka om: att bögar helt enkelt inte sparkar boll. Eller att de gör det så dåligt att de aldrig någonsin platsar i ett riktigt lag.

För i min bransch odlar vi så gärna myten om att alla är lika välkomna. Idrottens självbild är, som ni vet, en mallig historia om gemenskap och öppenhet. Vi tycker att tonen i omklädningsrummet är hjärtlig och rå även när den bara är rå.

Vi hävdar att idrotten är bra för ungdomar, alla ungdomar. Men hur lätt är det egentligen för en sextonårig fotbollskille att komma ut som bög inför sina lagkamrater? Några av er har säkert gjort det. Själv känner jag ingen som vågat.

Idag sysslar de allra flesta barn med sport under någon period, ingen kan underskatta dess fostrande funktion. Och visst, ibland fostrar idrotten oss till bra lagspelare. Men ibland fostrar idrotten oss till ängsliga flockdjur med bögfobi, snabba att hacka på allt som avviker."

Nu kanske David Beckham, ikon för så många män världen över, ska spela bög i en fjollig teveserie. Den store fotbollsstjärnan David Beckham som bög. Den store Becks som helt okej med bögarna, helt okej med att bli kysst av män så länge det är frivilligt och inte påtvingat. David Beckham hjärta stjärta Robbie Williams.

Det han gör, om det nu blir så, kan mycket väl vara det största någon fotbollsspelare någonsin gjort för att förbättra världen en liten aning. För att försöka slå hål på plexiglaskupan som slutit sig över så många människor så luften börjar ta slut. För att förhindra att fler Justin Fashanu (öppet homosexuell fotbollsspelare på 1970-talet) tar livet av sig på grund av en oförstående och intolerant omvärld.
Visst spelar man en roll när man gör serier och filmer, på samma sätt som man spelar en roll då man uppträder på planen. Men David Beckham kommer aldrig kunna sluta förknippas med David Beckham. I alla sammanhang han förekommer är det alltid som sig själv, fotbollsgeniet, MANNEN.
Och när han nu ändå rest till USA för att fucka upp sin fotbollskarriär, för att flytta fokus lite, vore lite Desperate Housewives det bästa han kan ge. Inte nödvändigtvis oss, utan alla dem (vi och dom, vi och dom!) som tvingas leva i förnekelse år ut och år in.

Källa: aftonbladet.se

Saludos!