Brobergs 2/10 punkter
Del 2 av 10. Passninsspelet.
2. Förbättra Passningsspelet
Igår behandlades försvarsspelet vilket kan sägas är en ”piss i Mississipi” jämfört med anfallsspelet. Men som nämndes igår så utgör det grunden för ett bra spel i offensiven. Anfallsspelet är betydligt mer komplext och är beroende av att många olika komponenter ska fungera. Givetvis bygger det mesta i fotboll på att varje individ har en väl utvecklad teknik och speluppfattning, det är de två enskilt viktigaste faktorerna för att bli en bra fotbollspelare. Kondition och fysik är enklare att träna upp vilket svenska fotbollstränare verkar ha märkligt svårt att begripa. Den tekniska skickligheten hos individen är dock inget tränaren i Real Madrid ska behöva lägga någon större vikt vid utan han kan forma anfallsspelet precis som han vill.
Anledningen till att jag en gång tog Real Madrid till mitt hjärta någon gång i mitten av 90-talet var främst dess snabba kortpassningsspel som sedan kryddades med individuella prestationer. Just passningsspelet är den del av anfallsspelet som Real Madrid och Schuster måste fokusera på. Ett bra passningsspel utgör grunden för allt anfallsspel och är viktigt ur många olika aspekter.
Real Madrid hade under den senaste säsongen en tendens till att ofta bli tillbakapressade och saknade inte sällan förmåga att ändra den trenden genom egen skicklighet. Den huvudsakliga anledningen till att Madrids passningsspel inte fungerade under stora delar av fjolårssäsongen var helt enkelt för att man hamnade för långt ner i planen och när bollen väl återvanns var spelarna stressade och tappade den lika fort. Emellanåt bjöd Real Madrid på vass kontringsfotboll men spelet var ofta chansartat och det blev till en negativ spiral där det mesta gick snett för laget. Även det mer uppställda anfallsspelet som vi med största sannolikhet kommer få se mer av i år, spelet där Madrid ska föra matcherna gick väldigt knackigt där bollvinnarna Emerson och Diarra vantrivdes med det kreativa ansvaret. Framför dessa spelade ofta både Raúl, Guti och Robinho, spelare som vill ha bollen på sig. Kontentan av det hela var att Real Madrids bolltempo påminde om en film i slow motion läge. Det spelades enbart enkla passningar, passningarna var nästan alltid på en närmast stillastående spelare, rörelsen var ofta under all kritik och det fanns ingen som helst dynamik i Real Madrids spel. I enstaka matcher kunde det se bättre ut men överlag var Real Madrid inget roligt lag att titta på anno 2006/2007.
Innan vi går vidare vill jag bara påpeka att jag är medveten om att vi vann ligan och att resultaten alltid går i första hand. Men de två tyngsta anledningarna till ligaguldet var moralen i laget blandat med individuella prestationer, naturligtvis kombinerat med en hel del tur. Men själva anfallsspelet i sig var aldrig Capello i närheten av att få ordning på, visst han hade inte något överdrivet bra material men det hade absolut varit möjligt att spela bättre.
Det viktigaste för Real Madrid när det gäller anfallsspelet är alltså att förbättra sitt passningsspel vilket är fundamentalt ur flera olika perspektiv. Först och främst är det viktigt att kunna hålla i bollen utan någon panik att anfalla, det är betydligt jobbigare att försvara sig och genom att bara låta bollen gå mellan sig kan man spara krafter men samtidigt trötta ut motståndaren. Vidare är det otroligt viktigt att man varierar sig, skiftar mellan olika tempon, mellan att spela kortare och längre bollar, mellan enkelt och svårt och mellan olika mönster. Ju mer mångsidiga man är desto svårare för motståndaren att försvara sig. Framförallt är det viktigt att man klarar av att spela med få tillslag på bollen för att få upp tempot och att man inte fastnar i ett evigt sidledsspel utan även vågar spela i djupled. De tekniska färdigheterna finns definitivt i truppen och med sommarens förstärkningar ges ytterligare möjligheter men det allra viktigaste att införa/förbättra handlar in om själva passningarna utom om något mycket enklare – rörelsen. Kan Real Madrid undvika att bli stillastående och att efter varje slagen passning inta en ny position så ger man sig själva riktigt bra möjligheter till att spela ett bra och snabbt passningsspel. All den energi man spara in på att slippa försvara sig lika mycket ska man använda i offensiven, fotboll ska vara jobbigt!
Om Real Madrid kan upprätthålla ett bra passningsspel som spelarna känner sig trygga i bidrar detta till att självförtroendet i hela laget stiger och man skapar förutsättningar för bättre individuella prestationer. Som det varit tidigare har Madrid varit mer eller mindre beroende av individuella insatser men det är inte särskilt smart att bygga ett spel kring att några enstaka spelare ska lyckas med riktigt svåra saker, ju svårare man spelar desto större chans att misslyckas. Därmed inte sagt att man ska tvinga Robinho och Guti att spela alibipassningar i parti och minut men jag menar att om man kan få laget att spela en organiserad anfallsfotboll som alla elva spelare finner sig trygga i, då har man skapat utmärkta förutsättningar för spelarna som ska stå för de avgörande prestationerna. Det enkla först och det svåra sen.
Jag hade under högstadiet en lärare i tyska som ständigt tjatade om reglerna i den tyska grammatiken. Trots att jag är mer språkligt lagd än matematisk så ebbade intresset för språket ut efter några terminer. Som blivande lärare vet jag att grogrunden för allt lärande är intresse för det man gör och således borde jag inte lärt mig alltför mycket tyska, vilket heller inte är fallet. Men några saker sitter dock kvar fortfarande. Vår lärare, en strikt man från skogarna utanför Kristianstad hade nämligen för vana att ständigt rabbla grammatiska termer för oss. Den vanligaste frasen i hans försök att pränta in de tyska verbböjningarna i våra tonårsskallar var följande; ”Jag ska kunna väcka er i natten och fråga hur man böjer ett verb och ni ska i sömnen kunna svara; -e,-st,-t,-en,-t, -en/-en”. Ramsan sitter fortfarande kvar, precis som den om pronomen. På samma sätt ska Schuster nöta in en del elementära saker som är ytterst nödvändiga om Real Madrid ska utveckla ett bra och samtidigt effektivt passningsspel
Dessa saker skulle kunna vara:
• Håll i bollen och vårda den extra försiktigt efter att vi brutit om inte klar kontringschans finns!
• Stå aldrig stilla! Väx inte fast i våra positioner!
• Spela med ett så högt passningsstempo som möjligt, helst inte mer än två tillslag!
• Byt kant ofta och håll bredden!
• Variera spelet!
• Var inte rädd för att misslyckas – Våga!
Som jag nämnde i inledningen så är anfallsspelet mer komplicerat än försvarsspelet som går mycket snabbare att träna in. Många tränare väljer att lägga ner mycket tid på att träna försvarsspel och om anfallsspelet låter det ofta att man har fria tyglar, att man ska våga och inte vara rädd för att ta skott o.s.v. Men det finns sällan någon tydlig idé över hur man vill anfalla och tränarna hoppas mer eller mindre på att spelarna löser det själva. Därför är jag av stor beundran för Bernd Schuster som vågar stå upp för sin anfallsfotboll och väljer att lägga tonvikten på det. Jag tror dock inte man ska ha några krav om ”klap-klap” redan från start utan man bör ha tålamod och inse att det tar tid att bygga ett lag. Men kan Schuster få Real Madrid att spela ett passningsspel som bygger på teserna jag presenterat ovan så tror jag mycket är vunnet, de individuella färdigheterna finns där som sagt redan!
