Truppguide till Atlético de Madrid
Silly Season är över för den här gången och detta manskap ska Javier Aguirre lotsa till enorma framgångar!
Någon gång i våras uttalade sig Humle (Cerezo) om att truppen skulle förstärkas med tre till fyra bra spelare. Men som vanligt i cirkus Atlético blev slutresultatet det dubbla, nämligen åtta nya spelare! En stor anledning till att det blev det antal som det i slutändan blev kan stavas försäljningen av flaggskeppet Fernando Torres. För är det någon enskild händelse som fansen kommer att komma ihåg efter denna sommar är det att den levande ikonen slutligen lämnade sitt älskade Atlético de Madrid!
Ledningen fick en bra slant av Liverpool och började skissa på det nya Atleti. Då hade man redan förlängt med tränaren Javier Aguirre som lotsade fram Atletiskutan till den bästa poängskörden sedan återkomsten till La Liga, 60 poäng. På spelarfronten hade man redan värvat Raúl García, Diego Forlán, Luís García, Cléber Santana och Christian Abbiati. Allt för att man skulle komma välförberedda till kvalet i Intertoto. Med ett nödrop tog man sig vidare via mål på bortaplan mot Gloria Bistriţa och i kvalet mot Vojvodina gick det bättre och då man kunde ana vad för typ av lag Aguirre har format under försäsongen. Seberna besegrades med 5-1 totalt, via en snabb anfallsfotboll via kanterna och ytterligare två spelare hade anslutit till truppen i duon Simão och Reyes. Under transferperiodens sista timmar gjorde ledningen en sista affär då man värvade Thiago Motta och sålde mittfältsmotorn Peter Luccin till Zaragoza för 25 miljoner kronor! Rena fyndpriset för en spelare av den kalibern. På förlustsidan märks förutom Torres den tidigare nämnde Luccin, även den bulgariske landslagsstjärnan Martin Petrov och argentinaren Luciano Galletti.
Javier Aguirre har en mycket stark trupp och han har i stort sett två spelare på varje position. En nödvändighet om man ska kunna orka med spel i tre turneringar, nu när man även är med i Uefacupen. För det är just det som skiljer den här upplagan av Atlético mot tidigare, man har en betydligt större bredd i truppen och kan därmed klara skador och avstängningar bättre. Men truppen är också bättre rent kvalitetsmässigt och Aguirre har angenäma problem att välja rätt spelare till rätt match framförallt på det offensiva mittfältet. Men mer om detta får ni läsa längre ner i guiden. Vi börjar som sig bör bakifrån efter att hela truppen räknats upp.
Nyförvärven i röd text
1 Falcón
2 Seitaridis
3 Antonio López
4 Pernía
5 Motta
6 Cléber Santana
7 Forlán
8 Raúl García
9 Luis García
10 Kun Agüero
11 Maxi Rodríguez
12 Fabiano Eller
13 Abbiati
14 Zé Castro
15 Jurado
17 José Antonio Reyes
18 Maniche
20 Mista
21 Luis Perea
22 Pablo
23 Juan Valera
24 Simão
25 Leo Franco
-- Miguel Ángel De Las Cuevas (långtidsskadad)
Målvakter
Den stora skillnaden jämfört med de sista upplagorna av Atlético de Madrid är att nu har Leo Franco fått konkurrens om den sista så viktiga utposten i laget. I och med lånet från AC Milan Christian Abbiati, kan inte argentinaren känna sig säker på att vara förstemålvakt längre. Att döma av försäsongen kommer även Aguirre att låta båda målvakterna få spela regelbundet. Det känns dessutom helt rätt att man har förstärkt på målvaktssidan då Leo Franco har en förmåga att skada sig under säsongen och vara borta från spel i ett antal omgångar. Som tredje målvakt och träningskamrat i truppen återfinns unge Falcón. Han kommer inte att stå allt för många matcher om ens någon, utan det är Franco och Abbiati som kommer att vakta kassen i årets upplaga av Atlético de Madrid.
Försvaret
När det gäller försvarssidan är det inga förändringar jämfört med hur det såg ut i slutändan av förra säsongen. För mitt under säsongen värvades brassen Fabiano Eller och tillsammans med trion Pablo, Perea och Zé Castro kommer dessa fyra gentlemän att konkurrera om de två platserna i Atléticos mittförsvar. Under försäsongen och även i premiären har Aguirre matchat duon Pablo och Perea som mittlås igen. Det så normalt starka mittbacksparet splittrades under förra säsongen, delvis på grund av skador men även sviktande form var orsaken till splittringen. Men nu verkar det som P & P åter kommer att bilda stommen i Atléticos stabila försvar.
På högerkanten i fyrbackslinjen är den grekiska landslagsstjärnan Seitaridis ett givet förstaval. För i dagsläget har han ingen konkurrens då den ende utmanaren Valera är skadad och kämpar sig långsamt tillbaka från sin allvarliga knäskada från i våras. Aguirre har förvisso låtit Luis Perea spela på den här kanten. Har mexikanen inte lärt något sedan i våras? Turbo Perea ska spela som mittback! På kanten är han bara vilsen och laget har inget som helst stöd i offensiven från den snabbe colombianen. För har han en stor brist som back så är det tekniken och passningsspelet.
Den andra kanten såg så stark ut inför förra säsongen då Mariano Pernía värvades som utmanare till Antonio López. Båda var spanska landslagsmän när säsongen drog igång men ingen hade den platsen kvar när våren övergick till sommar. López som var Aguirres förstaval under stora delar av fjolåret, gjorde inte många Atléticos glada över hans insatser på planen. Under denna sommar har Pernía stundtals visat upp lite av de kvalitéer som gjorde att han fick plats i den spanska VM-truppen 2006. Vem av de båda herrarna som Aguirre väljer att matcha återstår att se, men det vore på tiden att Pernía fick chansen ordentligt och mexikanens förtroende.
Mittfält och anfall
Är den lagdel som har förstärkts mest och från fjolåret finns bara kvartetten Maxi, Maniche, Mista och Jurado kvar. Nya är Motta, Santana, Raúl García, Luís García, Reyes och Simão. Sett på papperet har Atlético ett mycket bra mittfält och Aguirre har angenäma problem när det gäller laguttagningar. Mexikanen har fortsatt på inslagna linjen att använda två centrala mittfältare under försäsongen liksom han gjorde förra året. Ska man försöka sätta taktiska siffror på den uppställning som Atlético spelar är nog 4-2-3-1 den som ligger närmast till hands. Där de båda yttrarna har ett defensivt ansvar, likväl som det är full fart framåt när man erövrar bollen inom laget. För lagets spelidé bygger på fart och anfall via kanterna. Det kommer att vila ett tungt ansvar på de fyra offensiva spelarna om Atlético de Madrid ska lyckas den här säsongen. I offensiven ska även en av de centrala mittfältarna och någon av ytterbackarna ge anfallarna understöd.
Som pivotes är duon Raúl García och Nuno Maniche för tillfället skepparens förstaval, där nyförvärvet García är den mer defensive av de två. Så såg det åtminstone ut i premiärmatchen mot Real Madrid. De båda nyförvärven Santana och Motta får till en början nöja sig med att sitta på bänken när det väl gäller viktiga matcher. Men de kan alla fyra räkna med att få speltid i år då mexikanen gillar att använda rotationer i startelvan.
Maxi Rodriguez som valdes till ny lagkapten i somras efter flyktade Torres är given som högerytter. Dem enda skälen till att Maxi inte ska starta som högerytter är att han spelar som en av två anfallare eller att han är skadad/avstängd. Vi i redaktionen rankar Maxi som lagets viktigaste spelare och det är en uppfattning som Aguirre delar. Som tänkbara alternativ till platsen till höger i den offensiva anfallskvartetten, finns nyförvärven Luís García och Reyes.
På vänsterkanten är den portugisiska landslagsstjärnan Simão Sabrosa det för dagen givna förstavalet. Han är en briljant tekniker och han hade stundtals lekstuga med Sergio Ramos i premiären. Har fortfarande svårt att smälta hur mexikanen kunde plocka av honom av planen då han var lagets främste offensivt? Han kommer onekligen att bli intressant att följa under säsongen om nu vi får se några matcher från La Liga? Främsta utmanare är som i fallet på den andra kanten Luís García och Reyes.
Som släpande anfallare vill vi se Sergio ”Kun” Agüero, men han är ingen riktig mediapunta i den betydelsen att han ska vara speluppläggare och kreatör. Den lille argentinaren ska utnyttja ytorna som finns mellan motståndarnas mittfält och försvar, då är han som bäst. Att han är svår att ta bollen av med regelrätta åtgärder är nästintill omöjligt, det visade han åter i premiären mot marängerna. Kun kan vända bort både två och tre motståndare innan han avslutar själv eller passar en medspelare. Han kommer att dra på sig många frisparkar under säsongen. Det blir upp till Simão och grabbarna att se till att laget är mer effektiva den här punkten. Som tänkbara alternativ på den här positionen kan Aguirre välja vem som helst av de normala yttrarna eller Jurado.
Längst fram hittar vi Diego Forlán som värvades som målskytt och det är precis den roll han ska ha i laget. Men sydamerikanen är ingen renodlad boxspelare, han går gärna ner i planen och är med och möter anfallarna innan han fortsätter löpningen mot målet. Som tänkbar ersättare till skyttekungen finns, hemska tanke bara Mista. Han står inte högt i kurs i hos oss i Atléticoredaktionen och flera av oss hade gärna sett att han försvann. Men så blev inte fallet och vi får dras med Shaggy en säsong till. Men även trion Maxi, Reyes och Luis García kan tänkas vara ett godtagbart alternativ.
Slutligen om det är någon position som ser lite tunn ut så är det högerbacksplatsen. Det känns inte alltför betryggande att ett så tungt ansvar vilar på Seitaridis. Han måste hålla en jämnare nivå i spelet jämfört med förra säsongen och ge f-n i att dra på sig onödiga kort och då framförallt de röda. Men på det stora hela står Atlético de Madrid rustade för stordåd säsongen 2007-08!
¡Aupa Atleti!
