Barcelona med 13 man på plan och Real Madrid vinner med 5-0
Två lyckade holländarinvesteringar: Drenthe och Sneijder imponerar.

Barcelona med 13 man på plan och Real Madrid vinner med 5-0

Den andra omgången är över för alla utom Sevilla och Osasuna. Dags att kasta lite återblickar

I onsdags satt jag en massa timmar på en ovanligt obekväm buss för att se Valencia kliva över Champions League-tröskeln. Det sista steget var inget stort steg. Elfsborg hemma på konstgräs i iskallt regn, 2-1 och så var det klart. Jag stod bredvid Alexander Engman på Borås Arena och sjöng Che Que Beau (med reservation för stavningen) tills rösten sprack. Alex röst sprack inte. Alex röst är som gjord för fotbollsmatcher.
Under pausen passade man på att flytta vår samling cirka trettio Valencia-fans till sektionen för gästande lags supportrar då Elfsborgstyperna inte gillat att vi “stått upp”. Det här kunde man inte säga till oss direkt. Nej. Direktkontakt är farliga saker. Det här fick man prata med säkerhetspersonalen om. Men tack och tack igen. För det var där vi önskade stå från början. Flaggorna knöts upp på nytt, tejpen var slut och bakom oss satt tre nötter och vägrade förstå att Spanien och Italien är två olika land.
“Jävla italienare”, fräste den ena.
“De är spanjorer, faktiskt”, sade någon ur Valencia-högen.
“Jaha, okej förlåt då, jag trodde de var italienare.”
De flyttade sig närmare och närmare, tillslut satt de bakom oss.
“Man kan fan inte spela fotboll i Italien asså”, sluddrade den ena.
“Nääääh”, grymtade den andra. “Italienare är så jävla kassa.”
“Valencia kommer från Spanien”,
sa killen snett bakom mig för säkert tionde gången.
“Vadå, från Spanien? Aha asså asså… jag trodde de var italienare.”
Ännu en gång. Vi hade publikens blickar på oss där vi hoppade och sjöng.
“Jävla kärring”, sade den ena Elfsborgskillen bakom oss till mig; jag var enda tjejen i sällskapet. Jag tycker sådant är så gulligt, sådan gedigen idioti och så alla ord som bara inte går att gripa. Det är då sådana fantastiska utkast till förolämpningar slinker fram. Sedan kom killen på något ännu klokare: man kan kasta tändare på Raul Albiol när han ligger utanför linjen. Skitbra asså yeah mannen. Viva Italia!
Väktarna släpade ut packet och Valencia vann. Jag satt och väntade på bussen i det iskalla regnet, önskade att jag haft möjlighet att stanna på hotellet tillsammans med så många av de andra. Jag har i alla fall träffat Soler.
Det om det.

I lördags misslyckades Zaragoza med att vinna över Racing Santander hemma på La Romareda. 1-1 och allt annat än upphetsande spel. Ayala lyckades i alla fall både göra assist och plocka andra varningen på andra matchen. Oliveira fortsätter att leverera. Då han presenterades för fansen lovade han dem minst 20 mål. Det känns i alla fall som ett löfte han tänker försöka hålla.

Levante tog emot Murcia. Värden var artig, gästerna var artiga. Man delade upp poängen mellan sig och struntade i att göra mål.

Med start klockan 19:00 lokal tid denna kväll fick jag uppleva något märkligt. Barcelona mötte Bilbao på Camp Nou, och hemmapremiären till ära hade man en speciell överraskning till publiken. Det var inte Ronaldinhos fantastiska frisparksmål i nionde minuten. Nej, nej. Det var en extraspelare, ett ytterst lyckat nyförvärv: Megía Dávila, född 1966. I äldsta laget, kan tyckas, men efter kvällens insatser på planen tror jag ingen hyser några tvivel om hans kapacitet.
Under VM 2006 tittade jag på en match tillsammans med min inte alltför invigda mamma. Efter ungefär tio minuter rynkade hon på pannan och frågade: Men varför har han där en annan färg på tröjan?
Hon pekade på domaren.
Jag skrattade då åt hennes okunnighet. Hade hon ställt samma fråga idag hade jag undrat tillsammans med henne.
Henry sparkar Bilbaos målvakt Iraizoz i huvudet. Ja, men ser man på, som upplagt för en straff! Henry ramlade ju faktiskt. Skitsamma att avslutet redan skett.2-0 signerat Ronaldinho.
I andra halvlek hände något som inte ingick i Dávilas planer: Bilbaos Susaeta gjorde mål… Mål… Ett baskiskt mål. Nej, detta duger inte!
Lika bra då att låta Yaya Tourés boll som inte var över linjen ändå vara det. Liksom bara sådär. Låt mig citera Ramses den Andre, egyptisk farao: If I say day is night it will be.
Men någon viskade i Dávilas headset. Det ser så uppenbart ut, kan du inte visa ut någon från Barcelona för att visa att du liksom är opartisk. Ah, Rafael Marquez! Han har gult innan, kapade lite där… bra. Smart!
Plocka sedan ut en kille i Bilbao också. Han kan ju få rött direkt, även om kapningen bara är gul.
All heder åt Bilbao, laget som tvingas lära sig fort, fort, fort, och som dessutom gör det. Dagens sorgligaste (alla tysta minuter för Puerta borträknade) var detta: Leo Messi inne i den baskiska boxen. Aj, aj, aj, som upplagt för släng, kort och ny straff. Backarna hastade undan från argentinaren så fort de förmådde. Svaret vad gäller straffområde plus Messi lyder: minst en meter mellan självet och Leo. Så ska det inte behöva vara.
Barcelona är ett bra lag. De spelade bra fotboll. De kan vinna utan Dávila. Han stack hål i bollen och äran pös ut.

Valencia klarade av det Zaragoza inte gjorde, nämligen att vinna efter premiärförlusten. 2-1 borta mot Almeria och tre fina poäng. 2-1 gånger två på en vecka. Mor och Mor träffade rätt: Morientes var före, och Moretti (ja, det finns faktiskt italienskt i Valencia) hakade på en halvlek senare. Negredo gjorde Almeriamålet där emellan.

Getafe ett ettade Recreativo de Huelva och fick bara en spelare utvisad den här omgången. Cotelo, Roja Directa.

Valladolid måste vara aningen frustrerade. Två gånger tog man ledningen. Två gånger jagades man ifatt av Deportivo La Coruña. Ge galicierna ett par omgångar till att spela ihop sig; i vår kommer de vara med i toppstriden.

Också Betis och Espanyol fixade två mål var i sin match nere i Andalusien. Betisspelarna i varsin grönvit Puertatröja tårade mina ögon. Det är respekt.

Hemmasvaga Atlético Madrid låg under mot Mallorca i 77 minuter innan Pernía kvitterade. 1-1 slutade det hela. Jag tror de gör rätt i att sälja Vicente Calderon. Och jag tror de gjorde fel i att sälja Luccin.

El Madrigal utanför Valencia stampade Real Madrid Villarreal inte mindre än fem gånger. Att Sneijder övertagit Beckhams nummer 23 känns mer och mer riktigt. Frisparken som lade ett till ett och fick två var i vackraste laget. Borde man inte börja fundera på att försöka knyta till sig Dirk Kuyt till vintern? Bilda  holländsk motsvarighet till Valencia i spanska huvudstaden, lite sådär.
Helgens vackraste mål stod dock Raul för. En kaxig liten putt på boll över huvudet på framrusande Sebastian Viera. Båda föll ihop över varandra, och bollen fortsatte in i mål. Så fint, så fint.
Underhållningsvärdet på denna tillställning heter högsta möjliga, även om allt saktades ner mot slutet av andra halvlek. Och även om det blev lite förvirrande att ha två Guti på planen.

Efter andra omgången ser det ut såhär:
1.Real. Madrid (6)
2.Mallorca (4)
3. Barcelona (4)
4. Valladolid (4)
5. Murcia (4)
6. Sevilla* (3)
7. Almeria (3)
8. Villarreal (3)
9. Valencia (3)
10. Real Betis (2)
11. Recreativo de Huelva (2)
12. Racing Santander (2)
13. Osasuna* (1)
14. Atlético Madrid (1)
15. Espanyol (1)
16. Zaragoza (1)
17. Athletic Bilbao(1)
18. Deportivo La Coruña(1)
19. Getafe (1)
20. Levante (1)

* Osasuna-Sevilla är alltså framflyttad

Alla tar hand om varandra!
*Descanse en paz Antonio Puerta*


Källa: marca.com






Nina Ljung Fredman2007-09-03 00:29:00
Author

Fler artiklar om Spanien