Atlético de Madrid – RCD Mallorca 1 - 1
Äntligen var det dags för de rödvita att få inviga seriespelet på hemmaplan och det mot ölaget RCD Mallorca, ett lag som de senaste två åren lyckats roffa åt sig fyra poäng från Vicente Calderón. Ikväll var dock allt uppdukat för att Atlético de Madrid skulle revanschera sig för de två senaste årens dystra resultat, men ännu en gång lyckades Ibagaza & Co förstöra festen med att knipa en värdefull poäng…
Det skall sägas redan nu att los rojiblancos inte bjuder hemmapubliken på någon briljant fotboll ikväll, men samtidigt tror jag nog att de flesta som satt på Vicente Calderón var nöjda med lagets vilja att anfalla framåt. Jag tycker mig faktiskt fortfarande kunna se att det här laget har större potential än föregående årgångar och därför är jag fast övertygad om att laget vänder på denna negativa trend inom en mycket snar framtid. Ta dagens poängtapp med en nypa salt, snart släpper det!
Atléticos mittfält med Simão, Maniche, Maxi och Raúl García gör en klart duglig insats idag och även om grabbarna inte lyckas få igång samma fina spel som i hemmamatchen mot Vojvodina så ser man i alla fall att herrarna hittar varandra på plan och att de hela tiden försöker hitta nya spelvägar. Nä, det är egentligen inte mittfältarnas fel att vi tappar två poäng i kvällens match, snarare är det våra tafatta avslut på mål och vårt virriga försvar som öppnar upp för motståndarna att göra lite vad de vill när de anfaller. Först och främst bör herr Aguirre se till att mittbackarna blir lite rörligare när motståndarna slår bollarna mellan mittbackarna. Som det ser ut just nu, och det fick vi tyvärr uppleva åtminstone en gång för mycket i första halvlek, förvandlas varenda boll som slås bakom vårt mittlås till en hyperfarlig målchans för motståndarlaget. Idag slogs två bollar mellan våra mittbackar inom loppet av några minuter i början av första halvlek och bägge gångerna resulterade det i att Güiza fick rinna igenom två gånger om. Givetvis satte Güiza ett av sina två lägen och därmed hamnade vårt lag i ett tidigt underläge. Såhär får det givetvis inte fortsätta om vi ämnar att hamna bland de fyra främsta i år. Någon vidare enkel lösning på problemet hittar vi nog inte i dagens trupp då Atlético hade precis samma uppenbara problem i bortamatchen mot Vojvodina. Den gången var det Fabiano Eller och Zé Castro som inte hängde med när Vojvodina hivade upp bollarna mellan dem.
Det är tyvärr inte bara mittbackarna som har problem med försvarsarbetet. Pernías insats idag är hårresande och även om han, matchen igenom, fyller på framåt och gör lagets mål så måste karln börja inse att han även kontrakterats för sina defensiva färdigheter (jag börjar tvivla på att killen har några sådana färdigheter…). För andra matchen i rad lämnar Mariano sin vänsterkant vidöppen och vi får bara vara glada åt att Mallorca inte utnyttjar det bättre. Herr Aguirre måste åtgärda detta genast, för man kan inte förlita sig på att Perea skall reda ut allting åt tränaren!
Det är mycket som Javier Aguirre har att åtgärda och han kan nog börja med att rätta till de misstag som han själv begår. Jag har till exempel ingen som helst förståelse för att spelare av Luis Garcías klass inte byts in tidigare i matchen när laget ligger under. Karln dröjer alldeles för länge med sina byten! Mexikanen skall dock ha all heder för att han vågar ta ut en back för att förstärka mittfältet med Reyes, men lite farligt är det när tränaren bara ser en tänkbar startelva i ligaspelet… Jag har svårt att tänka mig att spelare som Reyes, Luis García, Abbiati och Cléber i långa loppet kommer att vara med och bidra till en gemytlig stämning inom truppen om de även i fortsättningen kommer att bänkas.
Men men, det är lätt att kritisera laget och tränaren efter två tappade poäng på hemmaplan och jag är helt övertygad om att jag hade varit lyrisk vid det här laget om grabbarna bara hade satt några av alla chanser som man hade i kvällens match. Vi borde ha vunnit matchen trots försvarsstrulet, men när man bland annat missar att näta från en meters håll som Diego Forlán gjorde i andra halvlek så förstoras lagets brister. Jag tycker att vi skall se dagens match som ett steg i rätt riktning trots allt och snart kommer vår första trepoängare.
Första halvlek:
Matchen hinner knappt börja förrän gröngölingen till domare, Teixeira Vitienes, fattar sitt första felaktiga beslut när han väljer att blåsa för inspark istället för att peka mot straffpunkten och på så sätt ge hemmalaget chansen att ta ledningen från 11-meterspunkten. Publiken på Calderón kan knappt tro sina ögon och det är en för mig en gåta hur Teixeira och hans blindstyre till linjedomare kan missa det uppenbara, nämligen att Mallorcaförsvararen Fernando Navarro sparkar ned Kun Agüero inne i straffområdet. Reprisbilderna bekräftar bara det vi redan vet om, nämligen att denne domare bör få fortsätta att döma Segunda B-matcher och inget annat. Den uteblivna straffen upprör hemmalaget som tappar koncentrationen för en kort stund och helt plötsligt har Ibagaza måttat en perfekt långboll mellan våra mittbackar. Ibagazas luftpastej hamnar hos Güiza som försöker lobba bollen över en utrusande Leo Franco. Anfallarens avslut är dock under all kritik och bollen går ett antal meter utanför Leos högra stolpe.
Efter Güizas jättechans i matchminut 1 böljar spelet fram och tillbaka, även om det är hemmalaget som har mest boll. Trots det ger Mallorca intrycket av att vara det vassare laget och hela tiden försöker Arango och Ibagaza att slå den rätta bollen mot den ensamme anfallaren på topp. I matchminut 16 är det dock hemmalaget som är nära att ta ledningen efter att laget tilldelats en indirekt frispark strax utanför Mallorcas straffområde. Simão slår frisparken mot Moyás högra kryss, men målvakten hinner dit och tippar ut bollen till en sedermera resultatlös hörna som Moyá kan greppa. Målvakten kastar sedan snabbt ut bollen så att hans mannar kan ställa om snabbt. Bollen hamnar hos Arango som slår en utsökt boll till Güiza som rinner igenom, rundar Leo Franco och rullar in 0-1 till gästerna i matchminut 18.
Fyra minuter senare kontraslår gästerna ännu en gång, men den här gången hinner colombianen Perea stoppa Tuni från att ta sig in i straffområdet och gästernas chans rinner ut i sanden.
Atlético agerar virrigt och det är inte förrän i matchminut 27 som los rojiblancos är nära att kvittera matchen. Chansen kommer efter att Simão slagit en fin boll mot Kun Agüero. Kun tar sig in i straffområdet, kontrollerar bollen och försöker i nästa steg att lobba bollen över Moyá. Målvakten får fingrarna på bollen och returen hamnar hos Forlán som drar på ett illa riktat skott som Agüero försöker rikta mot Mallorcas mål, men tyvärr går bollen över målet.
Atléticos sista stora chans att kvittera matchen före halvlek kommer i matchminut 36 då hemmalaget får ett perfekt frisparksläge strax utanför straffområdet. Vår argentinske lagkapten tar frisparken, men tyvärr tar bollen i ribban och därmed kan gästerna gå in till halvtidsvila med 0-1 i ryggen.
Andra halvlek:
I andra halvlek tar Atlético över matchen helt och hållet och gästerna faller allt längre ned på egen planhalva. I matchminut 50 är Pernía nära att kvittera med ett jätteskott från 30 meter, men Moyá lyckas styra ut bollen till hörna. På den efterföljande hörnan kommer Maxi högst upp inne i straffområdet och skarvar bollen vidare mot den bortre stolpen där Forlán dyker upp. Otroligt nog lyckas Diego få bollen över målet trots att han bara står en meter från mål!
I minut 57 rinner Simão igenom på sin kant, tar sig in i straffområdet och försöker placera bollen i det bortre hörnet. Avslutet går dock långt utanför målramen och ännu en chans rinner ut i sanden.
I minut 61 väljer Aguirre att ta ut Seitaridis och sätta in Reyes istället. Bytet gillas av hemmapubliken som kräver ett Atléticomål. Hemmalaget fortsätter att ha mycket boll och i den 71:a minuten uppenbarar sig nästa jättechans för Atlético när ett inlägg slås mot Kun Agüero, men hans nick smiter strax utanför Moyás vänstra stolpe. Frustrationen bland supportrarna och hemmaspelarna börjar visa sig allt tydligare och därför kommer Pernías kvittering i matchminut 77 som en skänk från ovan. Pernías mål kommer efter att spelaren själv fångat upp en förlupen boll, tagit sig in i straffområdet och dragit på ett stenhårt skott som Moyá inte har en chans att ta. Calderón exploderar och Pernía är lika glad som en liten knatte när han springer fram till Frente Atlético, vänder ryggen till och pekar med tummarna mot sitt namn.
Efter målet böljar spelet fram och tillbaka men inget av lagen lyckas skapa någon kvalificerad målchans och efter tre minuters övertid blåser den bedrövlige domaren av matchen. 1-1 är ett faktum.
Matchfakta:
Mallorca: Moyá; Navarro, Nunes, Ballesteros, Héctor; Ibagaza (Valero 90'), Gutiérrez, Pereyra, Tuni (Varela 67'); Arango och Güiza (Basinas 76').
Atlético de Madrid: Leo Franco; Pernía, Perea, Pablo, Seitaridis (Reyes 61'); Simão (Luis García 85'), Maniche, Raúl García, Maxi; Forlán och Agüero.
Domare: Teixeira Vitienes
Gula kort:
Mallorca: Navarro, Ballesteros och Gutiérrez
Atlético: Pernía, Maniche, Agüero och Reyes.
Målen:
0-1 (18’). Güiza
1-1 (77’). Pernía
Atléticos topp-tre:
1. Perea
2. Raúl García
3. Kun Agüero
Sammandrag av matchen kan ni se här!
