Fuera de Juego; v.37
Veckans Fuera de Juego sätter fokus på Barcelona vars redaktion på SvenskaFans också bidragit med ett par frågor.
Frågorna 1-2 är signerade Barcelona-red.
Deltagare, "de fyra R´en":
Rickard Petersson, Redaktör Spanienred.
Rodrigo Vimarlund, Bloggare Spanienred.
Robert Johansson, Skribent La Seleccíon Spanienred.
Rambla, flitig forumsskribent
La Seleccion har ju inte direkt rosat marknaden i EM-kvalet och framförallt inte när det gäller målgörandet. I två matcher har den inte alltför målvane Andrés Iniesta ensam fått stå för målproduktionen. Bortser man från matcherna mot förväntade slagpåsen Liechtenstein så har Spanien gjort åtta mål på fem matcher. Det rimmar inte väl med en offensiv trojka bestående av bland andra: Torres, Villa, Iniesta och Silva. Hur skall Spanien få fart på målskyttet i den ganska tuffa avslutningen av EM-kvalet?
Rickard:
- Man måste hitta fler alternativ i anfallet. Villa och Torres är kanske inte något optimalt anfallspar egentligen. Det är två vassa anfallare men i mitt tycke passar de inte ihop. Känns som om det blir krock på samma sätt som med Gerrard och Lampard i engelska landslaget. Båda vill ha bollen, båda vill vara ledarfiguren där fram och hjälten som trycker in bollen. Det fungerar inte riktigt. Jag hävdar fortfarande att Raúl behövs i landslaget. Dels för sin rutin, dels för sin ledarförmåga och dels för att skapa ytor åt en av de andra två nämnda anfallarna. Med 4-3-3 kan man ha båda på planen runt den nytände Raúl, men en annan frontfigur måste in eller så får man tänka om i sitt anfallsspel som tenderar att bli lite lättläst.
Rodrigo:
- Först och främst ska Andres Iniesta, och helst även Cesc Fabregas spela från start. Allt annat är sick.
Då jävlar blir det mer fart och ytor. Jag vet inte om måltorkan i övrigt endast går att skylla på anfallarna. Spaniens spel övertygar inte för tillfället - och då är det inte lätt att vara forward.
Robert:
- Själv tycker jag att en gammal räv som Fernando Morientes fortfarande levererar stadigt och mycket väl kan vara med. Ännu en ché kan väl inte skada när alla andra redan är där? Iniesta kan också visa sig vara den "super-sub" många lag saknar. Att komma in frusen från bänken och näta i slutet av matcherna är alltid viktigt.
Annars så är främst mittfältet Spaniens styrka. Där känns det som att man kan plocka in hur många namn som helst som samtliga håller världsklass. Atléticos Luis García, Vicente, Reyes eller Jesús Navas skulle alla göra bra ifrån sig pigga och fräscha. Och listan kan göras längre. Det är bara att bygga laget från mitten.
Till sist hänger det mycket på motståndet och motivationen. Går Spanien till EM så blir det bättring. Minns bara gruppspelet i VM där Spanien gjorde flest mål om jag inte missminner mig.
Rambla:
- Svår fråga. En fråga som säkert gäckat miljontals spanjorer sen Em-kvalet startade. Kanske borde Aragonés ändra spelsätt (som om han inte gjort det otaliga gånger redan). Ett 4-2-3-1 eller 4-3-3. Låt den av Villa eller Torres som är i bäst form spela på topp. Laget lider av samma sjuka som Barça ibland lider av. De möter allt som oftast lågt stående försvar där nästan alla 10 utespelarna är på rätt sida om bollen. Resultatet blir sidlesspel där det krävs väldigt mycket rörlighet för att skapa målchanser. Det är inte alltid alla är så villiga att ta alla dessa nödvändiga löpningar och spelet blir därför krampakigt med lågt tempo. Laget blir känsliga för spelvändningar.
Barças skyttekung Samuel Eto'o får återigen hösten förstörd av en långtidsskada. Hur kommer det att påverka Blaugrana? Kommer Thierry Henry lyckas fylla ut det stora tomrum som kameruanen lämnar efter sig under skadefrånvaron?
Rickard:
- Utan tvivel. Att Eto'o är en mycket bra spelare det vet alla redan (även om Ronaldinho och några andra inte utnämner honom till världsklass i ett trivialt magasin), men skall man vara ärlig så har Barcelona klarat sig väldigt bra utan Eto'o också. När man nu har Henry i truppen också (vilket man inte hade förra säsongen då man likväl klarade sig hyfsat) kommer det att kunna bli ännu bättre. Lägg där till Giovanni Dos Santos som kommer underifrån som en komet utan dess like. Eller ja, ungefär på samma sätt som Messi sköt sig in i A-laget. "Guddy" blir väl ytterligare ett alternativ ifall fler spelare skulle gå sönder så jag ser inte att Barcelona skall behöva påverkas alls faktiskt.
Rodrigo:
- Ja, det känns så i alla fall. Henry är spelare nog att ersätta vilken anfallare som helst. I det korta loppet är det nog ingen fara. Hur det blir när Etoo kommer tillbaka från skada är en helt annan femma.
Robert:
- Klart det kommer vara kännbart att spela utan Eto'o men hallå...Henry. Behöver man säga mer? Fransmannen har varit en av världens bästa målskyttar under de senaste åren och vet mycket väl hur man spelar under press. Rijkard slipper problem med vilken stjärna som ska bänkas och på planen blir det frid och fröjd. Jag är inte orolig, Barcelona kommer inte ha problem med målskyttet framöver.
Rambla:
- Självklart kommer han att göra det. Enligt honom själv så behöver han 4-5 veckor till för att nå full fysisk form. Vi får inte glömma bort att när Henry startade försäsongsträningen i Barcelona så hade han inte spelat fotboll på 6 månader. Det tar tid att få upp flåset, få tajmningen att stämma i löpningarna, att få tekniken att stämma. Personligen var jag mest orolig för att han skulle få följdskador så fort han började belasta sin kropp, att när träningen blev som hårdast, så skulle muskelbristningar och annat dyka upp. Glädjande nog så har han enligt alla rapporter inte haft några som helst problem under försäsongen. Det är bara att luta sig tillbaka, vänta tills han fått tempot i kroppen, och sen njuta av föreställningen.
Barcelona gynnades i hemmapremiären av domarteamet och kunde tack vare detta ta en ganska komfortabel seger mot Athletic. Det råder inga tvivel om att Barcelona hade vunnit ändå men domarnas ojämna nivåer var under ständig debatt förra säsongen. Vad kan vi förvänta oss av de spanska rättsskiparna den här säsongen?
Rickard:
- Ibland skulle man vilja fråga några av domarna "Hur står det till?". Inte enbart för konstiga domslut (det är mänskligt att fela ändå) utan även för den kontradebatt som domarna iscensatt med lönekrav och andra villkor. I min värld måste man prestera för att få ställa krav. Så har det inte riktigt varit för domarna i Spanien. Men jag hoppas att man höjer nivån i år. Förra året var definitivt ett lågvattenmärke och man kan ju bara hoppas att de diskuterat igenom det hela ordentligt under sommaren. Vi får se om man lyckas slipa bort ojämnheten framför allt. En del domare kan vara hur bra som helst ena matchen för att omgången därefter knappt veta vilket håll de ska peka åt.
Rodrigo:
- En bergochdalbana. En resa bestående av lycka, rädsla och rätt mycket illamående.
Robert:
- Det blir det gamla vanliga. En tabbe här, ett misstag där och några obegripliga signaler lite varstans. Inte så mycket att göra åt verkar det som tyvärr. Men jag vägrar tro att det finns matcher som är uppgjorda i Spanien. Det får bara inte förekomma. Sedan ska man också ha klart för sig att det som räknas som dålig standard i Sverige inte väcker lika mycket uppmärksamhet i andra länder. De spanska domarna dömer ofta internationellt och går långt i mästerskapen trots kritik från "oss". I Spanien är man många gånger stolta över sina domare så det är bara att vänja sig.
Rambla:
- Ärligt talat så har jag även denna säsong inga större förhoppningar till förbättring från rättskiparna. Av de matcher jag har sett tills nu så har domarna stått för flera märkliga domslut, och då menar jag inte bara i Barcelonas eller Real Madrids matcher. Även när två lite mindre lag möts ställs man inför flera märkliga domslut. Vem minns inte Sevillas hemmamöte mot Getafe t ex. Det är bara det att när de två stora lagen spelar och domarinsatserna lämnar en hel del att önska som det uppmärkammas och debatten tar fart. Till domarnas försvar ska ändå tilläggas att spelarna i la liga, det gäller i alla lag, ingen nämnd och ingen glömd, många gånger uppträder väldigt ouppfostrat, omoget och ospotsligt. Det är minsann ingen lätt uppgift alla gånger för domarna att döma efter regelboken.
Joan Laporta hävdade i veckan att klubbarna borde ta betalt av de nationella fotbollsförbunden för att låna ut sina spelare. Skall klubbarna få ta betalt för att låna ut spelare till landslaget? Är det rätt, vore det rimligt?
Rickard:
- Nej det tycker jag verkligen inte. Det är inte ett jobb att ställa upp för sin hemnation, det är en ära och har inget med klubblagsspelet att göra. Däremot kan jag förstå Laportas synpunkt. Men klubbar skall inte kunna kräva de nationella förbunden på pengar för då lämnar man över makten till klubbarna. Då får vi aldrig se de bästa spelarna i landslaget, för vem släpper i sådant fall iväg spelare som Zlatan, Ronaldinho, Kaká m.fl. för att spela landslagsfotboll när de riskerar få en skadad spelare tillbaka? Inga pengar kan täcka upp ifall man blir av med en tongivande spelare. Framför allt inte sådana summor som det i sådant fall skulle kunna bli tal om. Det är endast kaffepengar för storklubbarna. Tillåter man detta kommer man ta död på landslagsfotbollen. De nationella förbunden måste fortsatt få ha handlingsfrihet.
Rodrigo:
- Jag kan förstå själva grundtanken. Klubbarna är trots allt arbetsgivare som är beroende av sina stora stjärnor. Och när stjärnorna är ute på konsultuppdrag (sett ur klubbarnas perspektiv) är det normalt att förvänta sig en ersättning.
Men - en konstruktion av ett sådant ersättningssystem skulle troligen vara omöjligt att genomföra idag. Med tanke på de stora ekonomiska skillnaderna som finns mellan de nationella förbunden och storklubbarna är det kanske - bara ett stort kanske - de rikaste nationella förbunden som skulle ha råd att pröjsa för kalaset. De mindre förbundens ekonomiska möjligheter betyder knappt någonting i en storklubb.
Jag tycker dock att klubbarna skall få fortsatt, kanske mer, insikt i att släppa iväg sina eller att kalla hem sina spelare. Henry borde exempelvis ha åkt hem till Barcelona på en gång när det stod klart att han skulle missa Skottlandsmatchen.
Robert:
- Svår fråga. Egentligen är det ganska logiskt att man ska ha någon form av kompensation för att släppa sina bästa spelare och på så sätt riskera att få dem utslitna/skadade. Men å andra sidan ställer spelarna upp för sitt land. Något som borde vara en ära och en plikt. Ska man då ta betalt för spelare så finns risken att de bästa inte kommer loss vilket inte är bra för landslagsfotbollen. Och då vill iallafall inte jag titta mer. Fotbollen får inte bli för kommersiell utan ska bygga på sportsliga principer!
Rambla:
- Debatten är på inga sätt ny, den har bara aktualiserats på sistonde. Jag vill minnas att bla Wenger, Mourinho och andra tränare genom åren beklagat sig över samma sak. Jag har för mig att det var någon belgisk tränare/president om jag inte är helt fel ute, som t o m stämde något förbund, efter att deras spelare kommit tillbaka svårt skadad efter en landslagssamling.
Jag förstår verkligen Laporta och den kritik han framför, men har samdigt svårt att se hur klubbarna skulle kunna kräva ersättning från de olika ländernas förbund. Landslagsfotbollen är inte uppbyggd på samma sätt som klubblagsfotbollen när det gäller det ekonomiska.
-----
På återhörande!
