Inga större överraskningar, här inte.
Men Sevilla är omgångens vackraste.
Omgångar efter ligauppehåll för landslagsspel blir oftast ganska förutsägbara, av någon anledning. Det som förmodligen fick flest ögonbryn att skjuta i höjden, och som framkallade de mest välbefogade svordomarna var rättighetstjafset. För ännu efter tre omgångar och innan dess en lång sommar finns inga avtal. Då madridistorna förhoppningsfullt slog på teven i lördags för att se mästarna uppfostra nykomlingen fick de istället sällskap av Valencia och Valladolid. Också kvällens utlovade möte mellan Osasuna och Barcelona lös med sin frånvaro.
Jag fick ett mail från en culé-kompis jag har (jo då, faktiskt). Han skrev: Det är så förbannat tråkigt med de här giriga tv-bolagen, men det är nästan ännu tråkigare med alla som tjafsar om det på forumen, precis som om det skulle påverka något.
Och hur tragiskt det än är att konflikten inte lösts, hur skandalöst det än är och vad det än innebär för ligan som är på frammarsch i Sverige, så finns det ingenting som vi kan göra åt saken, annat än att se på de matcher som visas och där igenom visa att vår kärlek till den spanska fotbollen är genuin.
Föga förvånande vann Real Madrid över Almería inför 82 000 åskådare med 3-1 och börjar bättre än på flera år. Att sätta talang och potential framför namn och status är alltid en bra sak: marängerna förtjänar vinden i seglen som blåser i deras riktning för stunden. Sneijder fortsätter att imponera, Saviola fick chansen från start och Almerías Crusat passade på att ta med sig ett rött kort hem från huvudstaden.
Också apropå detta har jag fått ett mail. Andres skriver såhär: Såg du Reals match igår?
Själv gjorde jag inte det men har läst att Almeria blev "rånade" av domaren. Kommer det en krönika om det???
Svar: Nej. Det kommer ingen krönika om det. Det har inte med Barcelonaantagonism eller marängdyrkande att göra, utan handlar rätt och slätt om att jag inte sett matchen och inte kan yttra mig om domarinsatsen. Dessutom har vi diskuterat domare i de två senaste veckornas Fuera de Juego, och för tillfället finns inte mer att säga än att nivån på den spanska domarkåren inte alls är jämförbar med kvaliteten på ligan.
Ett b-betonat och slätstruket Valencia plockade tack vare den mer och mer oumbärlige David Silva tre poäng på Mestalla. Valladolid ska dock inte ha varit medgörliga. Det gör mig lite lycklig. Jag tänker fortsätta tro att det är de som kommer klara sig bäst av nykomlingarna i år.
Längre norr ut, i staden Bilbao gjorde Athletic och Zaragoza ett mål var. Ayala fortsatte sin kortjakt: tre gula på lika många matcher, har det blivit för argentinaren. Också Zaragozas keeper César Sanchéz verkar vara en samlare: föremålet han träffades i huvudet av av den baskiska publiken tittade han på en stund ur olika vinklar och stoppade det sedan i fickan.
På den lilla ön Mallorca vann Villarreal tillsist (att byta in Mati och framför allt lockarna är en bra början, låt honom härnäst spela från start!) då Nihat frisparkade in 0-1.
Sevilla spelade hemma för första gången sedan Antonio Puertas tragiska och så förtvivlat orättvisa bortgång. Vid målet där han föll låg blommor och stora små hälsningar. Under den tysta minuten pratade Kerzhakov med himlen.
”Det gör han ju inte, han ber”, sa min bror.
”Nej. Han pratar med någon i himlen.”
Och jag tror vi var många som insåg hur ont det fortfarande gör, hur ont det kommer att fortsätta göra.
Tolv minuter senare fortsatte ryssen sitt himmelska samtal då 1-0-målet tillägnades Antonio. Kanouté och Dani Alves spelar fint tillsammans: samarbetet dem emellan innebar två mål för kvällen. Kerzhakov missade straff men gjorde bot genom att fixa in 4-1. Och jag skulle vilja fascineras av det samtidigt fragila och stenhårda spel Sevilla trollar med framför mig på teven, men förblir oförmögen. Det jag istället funderar på är: ser de honom när han faller, ser de honom när han går av planen för sista gången, ser de att han är med dem där tillsammans och att han alltid kommer att vara där?
Inte heller den här gången ville det sig för Atlético Madrid, trots ett tidigt ledningsmål signerat Kun Agüero. Den nöt som kallas Real Murcia har begåvats med ett synnerligen tåligt skal och som ännu ingen lyckats knäcka. Sammanlagt åtta kort, blev det i alla fall.
På tal om kort: Getafe förlorade mot hemmastarka Espanyol men fick i alla fall med sig denna omgångs speciella röda via Garnero.
Deportivo La Coruña vann för första gången den här säsongen; hemma mot Real Betis. Målskytt och poängfixare ikväll var mexikanen Guardado som förhoppningsvis får det break jag givit honom i en av försäsongsartiklarna. Lite smärtar det att se att fantastiska Angel Lafita inte visat framfötterna här än, inte gjort blixtsuccé, men å andra sidan försvinner blixten lika fort som den uppstått. Får Lafita fortsatt förtroende så kommer allting att falla på plats. Med dessa nämnda kantspelare kan Depors mittfält bli ett av de mest fruktade.
Racing Santander vann med 1-0 över Levante och Osasuna varken släppte in eller gjorde mål på Barcelona.
Efter tredje omgången ser det ut såhär:
1. Real Madrid (9)
2. Sevilla* (6)
3. Valencia (6)
4. Villarreal (6)
5. Barcelona (5)
6. Real Murcia (5)
7. Racing Santander (5)
8. Mallorca (4)
9. Valladolid (4)
10. Espanyol (4)
11. Deportivo La Coruña (4)
12. Almeria (3)
13. Osasuna* (2)
14. Atlético Madrid (2)
15. Real Betis (2)
16. Zaragoza (2)
17. Athletic Bilbao (2)
18. Recreativo de Huelva (2)
19. Getafe (1)
20. Levante (1)
*Osasuna och Sevilla har alltså spelat en match mindre än övriga.
Jag gissar på att först ut att ryka bland tränarna i höst är antingen Víctor Fernández (Zaragoza), Javier Aguirre (Atlético Madrid) , Lotina (Deportivo La Coruña) eller Quiquie Sanchez Flores (Valencia)
Var rädda om varandra!
Källa: marca.com
