"Sergio Ramos älskar att spela back"
Ännu en omgång är över. Den här lämnade oss med säsongens bästa match so far, en klantig Poulsen och en mållös David Villa.
I veckan drog Champions League och UEFA-cupen igång: fyra spanska lag i varje. Och visst gick det ungefär som förväntat: Barcelona, Real Madrid och Valencia vann. Detsamma gjorde Getafe, Atlético Madrid och Villarreal. Zaragoza förlorade mot Aris Thessaloniki, det var inte oväntat: Zaragoza är som sämst mot de “sämre” lagen. Men… men… Sevilla?
Sevilla skulle krossa Arsenal. Sevilla skulle visa redan i första matchen varför det blir dem som vinner alltihop till slut. Sevilla skulle få fler människor än någonsin tidigare att inse att Cesc Fabregas bara är bra (jag kommer att fortsätta älta det här ända tills någon ger mig en bra förklaring på vad som är dåligt med att kalla någon bra). Och så… så vinner Arsenal med 3-0. De som såg matchen säger att det var rättvist. Rättvist? När fel lag vinner? No way.
Från Champions League tillbaka till La Liga på mindre än fem sekunder. Vid denna sena timme är det helt okej att röra sig fram och så åter över och igenom tiden. Vi börjar i slutet på augusti. David Villa får rött kort efter två gula mot Villarreal. Riktiga idiotkort. I fyrtionde minuten går han av planen utan att (bortsett från att tjafsa och filma) ha gjort någonting. Sen får Villa göra mål på Elfsborg då Wiland släpper retur efter Arizmendis skott. Ja. Och sen vinner Valencia över Almeria och Valladolid. Men Villa gör inga mål. Villa gör inte direkt någonting; i mötet med Valladolid startade han visst på bänk, det vet jag också, men han kom in på planen utan ligamål i protokollet och lämnade den på samma vis. Inte heller idag (då Valencia besegrade Real Betis med 2-1) grejade han det. David freakin’ Villa, Spaniens finest och mållös i ligan! Valencias spets är lite för uddlös för att det ska kännas helt bekvämt. (Fast mot Schalke 04 gjorde David Villa mål. Mot Schalke 04 var det äpplet på huvudet och pilen igenom och äpplet i två delar sekunden senare.) Tilläggas här bör: är basen slipad och tången rätt ingjuten i skaftet är pilen fatal även om spetsen inte är nyslipad. Så att säga.
Sevillas Christian Poulsen är en man med egna sätt att lösa problem. Alla minns fighten med Markus Rosenberg som ledde till straff och rött kort och huliganpåhopp på domaren, avbruten match och tre tråkiga poäng till Sverige mot Danmark i EM-kvalet… Igår ägde säsongens första riktiga toppmöte rum på Camp Nou då Barcelona besegrade Sevilla med 2-1, och då var Christian framme igen. Först fick Iniesta en spark mellan benen, sedan drogs Giovanni Dos Santos omkull i straffområdet och så stod det plötsligt 2-0 till värdarna. Mer än att sitta och fundera på vilka tankar som skyndar mellan synapserna i danskens skalle (en del handlingar föregås sällan av tankar, vilka säger sig oftast självt) tänkte jag att det måste kännas fint för Barcelona att göra sitt första, riktiga mål (CL borträknat) 07/08. Det måste kännas riktigt fint, och det är de värda. För det kommer en massa tråkiga rykten om att Laporta satt deadline för blixtrande spel till den sjunde oktober, eller bye bye Rijkaard. Är det sant är det bara för sorgligt. Det finaste med Barcelona har alltid varit deras humana intryck, inte alls den annars alltför vanliga framgångshetsen som antingen betyder omedelbar succé eller näste man på rad.
Lägg så till Ronaldinho. Jag gissar på Milan.
Recreativo de Huelva tog emot Espanyol: Javier Guerrero tvåmålsskytt för hemmalaget som stod som segrare trots att gästerna via Riera gjorde sitt enda mål redan efter fyra minuter.
Tre av omgångens möten slutade oavgjort: Getafe - Deportivo La Coruña (0-0), Almeria - Mallorca (1-1) och Valladolid - Real Madrid (1-1)
Getafe klarade sig för första gången undan utan röda kort; faktum är att de (precis som Zaragozas Roberto Ayala!!) klarade sig utan kort över huvudtaget. En eloge! Fast. Innan jag somnar tänker jag sörja lite. Depor var säkert värda två poäng mer än vad de fick. I den subjektiva världen jag lever i ser verkligheten ut på det viset, jag bara älskar att få det påpekat som någonting jag inte skulle veta. Därför får den första att på nytt tala om att Nina inte är objektiv ett pris av undertecknad.
I den andra kryssmatchen tog Almería ledningen i 32:e minuten: målskytt Mané. Mallorcas Güiza rättade till det hela då elva minuter återstod. Matchen var tempofattig, det skilde inte många procent i bollinnehavet och på kortfronten tog laget ett var.
Och så den tredje: Valladolid - Real Madrid. Jag kan inte riktigt minnas när jag senast såg en så fantastisk fotbollsmatch. Från avsparkssekunden tills det att den inbytte domaren satte pipan i munnen och viftade slut fanns inte en död minut.
Valladolid använde magi, och de förtrollade mig. Då veckopanelen Fuera de Juego precis innan ligastart gissade primera var vi överens om att utav nykomlingarna var Valladolid de som skulle komma att stanna. Alla som såg matchen mot mästarna lär förstå varför, nu om inte tidigare. För visst borde de vunnit this one.
Domaren tog vinsten ifrån dem, poänguppdelningen var hans idé. En självklar straffsituation då Salgado glömmer bort vilken bollsport det rör sig om för närvarande och använder händerna till att spela fotboll med på sitt vis blir bara frispark, och en mer tveksam enligt den klassiska modellen: kapning i straffområde ses också den mellan fingrarna.
Jag såg ingenting, spela vidare.
Pedro López gör omgångens vackraste mål, Saviola (jo, han var onside) kvitterar. Det härliga är att Real Madrid aldrig tar över. Det härliga är att Valladolid är sin egen borgs mästare. Det härliga är tempot, känslorna, Sergio Ramos som byter frisyr och Butelle som blir alldeles rosenrasande (dock inte därför).
Min favoritmadridista skrev: säg något om hur dålig Guti var, och såga Salgado också.
1-1 slutade matchen, men det var Valladolid som vann.
“Lillebror” Madrid storspelade. Härligt, härligt! Vad går Atlético på? 4-0 i UEFA i veckan, 4-0 mot Racing Santander. Sergio Agüero kommer ligga i toppen bland målskyttar när säsongen är över. Bara ingen får för sig att göra honom till kapten på de grunderna. (Inte för att han inte var bra med Argentina i somras, utan för att han är för ung för rollen permanent.) Luis Garcia känns som en bättre och bättre värvning, nu fattas bara Mourinho.
Levante förlorade mot Athletic Bilbao. De värnar om sin jumboplats. Aduriz fixade två mål och Amorebieta två gula kort som blev ett rött. Riganó gjorde hemmalagets reduceringsmål.
Villarreal slog Murcia på El Madrigal. Rossi gjorde båda målen, och målen kom när Mati byttes in. Face facts.
Och så omgångens mest otroliga: Zaragoza vann! 2-1 blev det tillsist mot Osasuna hemma på La Romareda. Det var verkligen på tiden, jag tippade dem som ligafyra allt som allt, och jag är mycket rädd om mitt anseende.
Såhär ser det ut efter 4 omgångar:
1. Real. Madrid (10)
2. Villarreal (9)
3. Valencia (9)
4. Barcelona (8)
5. Sevilla* (6)
6. Atletico Madrid (5)
7. Mallorca (5)
8. Valladolid (5)
9. Zaragoza (5)
10.Athletic Bilbao (5)
11. Real Murcia (5)
12. Recreativo de Huelva (5)
13. Deportivo La Coruña (5)
14. Racing Santander (5)
15. Almeria (4)
16. Espanyol (4)
17. Osasuna* (2)
18. Real Betis (2)
19. Getafe (2)
20. Levante (1)
*Sevilla och Osasuna har också denna vecka en match mindre spelad. Och gissa vad? Det är mot varandra!
Helgens mest intelligenta konstaterande står TV4+”experten” Billy Ohlsson för: Han älskar att spela back, Sergio Ramos
Källa: marca.com
På återhörande!
