2000-2011: Hat, kärlek och kamp - förevigt minnesvärda Clásicos!
Historia är något som ingen kan fly ifrån, något som identifierar oss och något som vi kan ta lärdom av. Det som hände nyligen är något som spökar i en individs tankar om och om igen, vi minns för att identifiera oss och lära oss. I fotbollens värld handlar det om att leva sig in i stunden för att gripas av den nostalgi som aldrig förintas helt och hållet. När Real Madrid möter F.C Barcelona, finns det alltid stunder som griper en, stunder som man aldrig glömmer.
Luis Figo återvänder
Efter att ha varit lagkapten för Barcelona så bestämde sig Figo för att skriva på för Real Madrid. Historien vet de flesta, vår tids mest kontroversiella övergång kan det mycket väl vara. Luis Figo återvände till Camp Nou hösten 2000, 22a oktober och han möttes av banderoller med några välvalda ord på och vissa med en symbolik om hur pengarkåt Luis Figo var. Det var galet, det var känslor och det var fotbollens själ i form av fansen som uttryckte grövre känslor. Matchen slutade 2-0 efter mål av den föredetta Real Madrid spelaren Luis Enrique och Simão. Figo kramade snabbt om sina gamla lagkamrater för att sedan lämna planen efter slutsignalen. Men om han trodde det här var det värsta så var han ute och cyklade, mer än två år senare skulle portugisen slå en hörna, det kastades nämnligen ett grishuvud mot honom och total kaos var ett faktum, 0-0.
En skallig konstnär
Tidigare år 2002 hittar vi ännu en klassiker som är minnesvärd, Real Madrid skulle möta Barcelona i Champions Leauge semifinalen. Man hade inte besegrat sina rivaler på Camp Nou på hela nio år, senast det hade hänt var en semifinal i Copa Del Rey säsongen 92/93. Men då klev två herrar fram med nästan två identiska mål. Först ut var den skallige konstnären med femman på ryggen, Zinedine Zidane lobbade elgant in bollen i mål, detta innebar 0-1. Matchen säkrades sedan när Steve McManaman klev fram och precis som Zizou nätade han via en elegant lobb. 0-2 blev slutresultatet och Real Madrid besegrade F.C Barcelona på Camp Nou för första gången de senaste nio åren.
Luxemburgo, fillur för en kväll.
Den 10e april 2005 tog Real Madrid en unik seger på hemmaplan.Real Madrid coachen Luxemburgo kommunicerade med medhjälpare på läktaren, en metod som idag är förbjuden. Real Madrid stod för en sprakande fotboll den kvällen i en målrik tillställning. Matchen slutade 4-2: Zidane, Ronaldo, Raúl och en viss Michael Owen hamnade på målprotokollet för Real Madrid, Eto'o y Ronaldinho gjorde Barcelonas mål.
Ronaldinhos oslagbara show
Den 19e november år 2005 var Bernabeu stadion i fokus då en briljant stjärna i F.C Barcelona visade sin klass. Ronaldinho körde över Real Madrid med två riktigt eleganta mål och slutresultatet blev 0-3. Inte nog med det så fick han stående ovationer av Real Madrid publiken, en fantastisk bedrift av en fantastisk fotbollsspelare. Som en Madridista i soffan dog man lite innuti den kvällen och glömma är något som jag aldrig kommer att göra. Maradona och Real Madrids Cunningham var de som hade applåderats av rivalpubliken innan detta.
En ostoppbar Lionel Messi
Den 10e mars år 2007 fick Real Madrid för första gången smaka på en ostoppbar Lionel Messi. Camp Nou var arenan och det var en kväll fyllt av mål, känslor samt kamp. Real Madrid tog ledningen via Ruud van Nistelrooy i den fjärde minuten, Messi kvitteriade sex minuter senare. Två minuter senare tog Real Madrid åter ledningen, en iskall straff av Ruud van Nistelrooy, Messi kvitteriade i den 27e matchminuten. 2-2 stod sig tills den 72a minuten där en viss Sergio Ramos nickade in bollen i mål för att sedan se Lionel Messi fullborda ett hat-trick i den 88e minuten, matchen slutade 3-3 och supertalangen Messis första El Clasico huvudroll var ett faktum.
El Pasillo
Den 7e maj 2008, Real Madrid var klara ligamästare och Barcelona skulle applådera när Real spelarna vandrade in på Santiago Bernabeu. De applåderade, blev avklädda och åkte tillbaka. Real Madrid bjöd på propaganda fotboll den kvällen, en M.Diarra som visade prov på teknik av världsklass, en Higuaín som gjorde sitt allra första El Clasico mål och mycket mer. Slutresultatet blev 4-1 efter mål av Raúl, Robben, Higuaín och Ruud Van Nistelrooy. Henry gjorde ett tröstmål för Barcelona.
Total Barca dominans
Den andra maj 2009 var Bernabeu åter i fokus och El Clasico skulle spelas. Juande Ramos var Real Madrid coachen och visst kunde han le när Higuaín tog ledningen. Men efter detta var det rena rama propaganda fotbollen av F.C Barcelona, matchen slutade hela 2-6 och spelare som Henry, Messi y Iniesta bjöd på en formidabel show. Henry gjorde två mål, kaptenen Puyol gjorde ett, Messi två och Pique fullbordade utklassningen med det sjätte målet. Det var som om Madridista hjärtat slets ur kroppen så långsamt och plågsamt som möjligt.
Sist men inte minst, den 29e november 2010. Mourinho som hade slagit ut Barcelona ur Champions Leauge med Inter tidigare det året kom tillbaka till Camp Nou. Han ledde ett Real Madrid med 17 raka matcher utan förlust och den här gången trodde man verkligen att Real skulle kunna ge Barcelona en rejäl match. Men så blev det inte, från minut 1 till 90 dominerade F.C Barcelona matchen, man klädde av och skämde ut Real Madrid totalt. 5-0 och aldrig förr har jag sett en så ensidig match när två storlag möts. Om hjärtat slets ut plågsamt och långsamt efter 2-6 så är det bortom beskrivning hur Madridista hjärtat kände efter detta. Målen gjordes av Xavi, Pedro, Villa (2) och Jeffren.
El Clasico - känslor alltid i fokus
2011 har redan bjudit på sex stycken El Clasico matcher. Det har varit kamp, kontroversiella domslut, tufft spel, filmningar, bråk och helt enkelt det mesta förutom fotboll. Imorgon väntar den sjunde drabbningen mellan ärkerivalerna för året, detta på Bernabeu stadion. Minnesvärt lär det bli, kamp kommer det att bli och återigen står fotbollsvärlden still i 90 minuter. El Clasico är den match som lämnar spår bakom sig, spår bortom beskrivning. Det kan vara glädjande minnen och det kan vara hemska minnen men faktum är att för en Madridista och en Cule så finns det ingen annan match som får en att känna så brutalt starkt. Det är nästan så att hjärtat är nära en explosion, innan, under och efter matchen.
