Zaragoza-Villarreal 4-1
Villarreal blev tämligen utklassat i kvällens bortamatch på täta la Romareda i Zaragoza. Robert Pires tröstmål i den 82:a minuten gladde måttligt i en för bortalaget mycket pinsam insats.
På förhand var detta en väldigt svårtippad historia. Hemmalaget har trampat vatten i seriens mitt, senaste förnedrade av Atletico Madrid. Man har dock onekligen en av ligans absolut vassaste och mest spännande trupper, med världsstjärnor i alla lagdelar, och gemene spanjor väntar väl bara på att det ska lossna för laget på allvar.
Bortalaget å sin sida är fotbollseuropas stora överraskning jämte Manchester City. Med respektlöst och vägvinnande kortpassningsspel har man lirat sig fram till en andraplats i serien, senast efter att ha bollat gris med Barcelona.
Inspirerad av nämnda Barcelonavinst valde Pellegrini att fotsätta med fem man på mittfältet och en ensam anfallare, istället för det tidigare så väl fungerande och inkörda 4-4-2-system vi idkade i serieinledningen. Detta innebar att att Bruno och Cani åter tog plats på mittfältet, medan Guille Franco fick känna sig dumpad. På topp i kväll löpte istället Jon Dahl Tomasson bäst han kunde.
Matchen skulle visa sig bli en enda lång pina för Villarreal. Målchanser missades, tvivelaktiga domslut gick emot, medan hemmalaget visade prov på en imponerande effektivitet.
Bortalaget började visserligen hyfsat, och Marcos Senna hade en frispark som Caesar i Zaragozamålet först tycktes missbedömma, men den senare redde ut situationen och tippade till hörna. Men i övrigt var det hemmalaget som hade spelövertaget, utan att för den sakens skull skaka fram alltför vassa målchanser. Fram till den 37:e minuten, vill säga, då det kokta fläsket var stekt. Zapater knorrade in ett inlägg från högerkanten, perfekt på pannan på en spänstig Ricardo Oliveira, som knappast kunde missa. Skamligt dock att målet gälldes, ty i sin iver att skalla in bollen gruffade milanlånet väl aggressivt undan sin markerare. Solklar frispark, för alla utom domaren som trots de gulkläddas våldsamma protester vägrade fatta rätt beslut. Tragiskt.
Inte blev det bättre av att samma skata minuterna senare nekade Jon Dahl en straffspark, varefter dansken tappade koncentrationen och lyckades missa att styra in bollen på Canis superba inlägg. Frustrerande.
1-0 stod sig till pausvilan.
I andra halvleken var inte hemmalaget långsamma med att avgöra. Bruno drällde med bollen på egen planhalva, vilket hemmaspelarna snabbt upptäckte. Vips låg bollen vid en friställd Oscar Gonzalez fötter, och sekunden senare i Vieras målbur. Vaddå onödigt baklängesmål?
I den 67:e minuten kom spiken i kistan, som uttrycket lyder. Ståtlige Sergio Garcia stod i straffområdet, med hästsvansen på svaj och med stjärten läckert utputandes. Ett läge Marcos Senna inte var sen att utnyttja, så brassespanjoren tryckte till bakifrån, tämligen brutalt. Synd bara att rättsskiparen visade sig vara en ultrakonservativ högerkristen, som förfasades över Sennas tilltag. Straff utdömdes, och Diego Milito såg till att 3-0 var ett faktum.
Förnedringen fullbordades i matchminut 79 när Oscar Gonzalez elegant lyfte in bollen i straffområdet, på Michael Laudrup-vis. Fram störtade Sergio Garcia och placerade in Zaragozas fjärde mål för kvällen.
Att sedan Robert Pires tilläts reducera av ett passivt hemmaförsvar var väl bussigt, men kunde föga dölja faktumet att Villarreal fick lämna Aragonien med svansen mellan benen.
Annars?
* Lite trist att notera att Pellegrini inte vågar hålla fast vid sitt 4-4-2-system när vi möter namnkunnigt motstånd. OK att man vill stärka mittfältet, men varför göra det med idel färglösa snubbar som Cani och Bruno, när lirare som Mati Fernandez tvingas nöta bänk? Blir lite väl defensivt för att vara ett topplag, kan jman tycka.
*Robert Pires är kungen just nu. "Men har inte du sagt att Pires, det är ingenting för dig?", undrar ni kanske likt en dubbad unge i en Werthers-reklam. Jo, det stämmer, skrockar farfar Jimi i sin gungstol, men konstaterar sedan att gamle, sege, tröge, uråldrige Pires kastat käppen och lirar som i trans. Som den Robert Pires vi lärde oss älska i Arsenal i början av 2000-talet. Förlåt mig för att jag har tvivlat, Bobby!
*Noterbart att kvällens kombatanter bägge ställde över sina överlägset bästa spelare. Såväl Riquelme i Villarreal, som Pablo Aimar i Zargoza, var petade. Sorgligt, för visst hade det varit häftigt att se två av världens mest magnifika lirare och "tior", dessutom bästa polare, möta varandra.
*Vad exakt har Jon Dahl Tomasson gjort för att förtjäna anfallsplatsen framför Nihat och, i synnerhet Rossi? Ibland är Pellegrini omöjlig att begripa sig på...
*Får önska Zaragoza lycka till i framtiden. Ett av de skönare lagen i spanska ligan, med småtrevligt passningspel och lirare i toppklass. Dock är Ayala en svikare. Och José Maris hästssvans snyggare än Sergio Garcias!
*Levante härnäst. Ligans sämsta lag och självklara slagpåse. Skön match att reparera eventuellt repat självförtroende i. En fyra,fem kassar ska vi väl kunna sätta?
Zaragoza(4-4-2): Cesar; Cuartero (Paredes, 56), Ayala, Pavon, Diogo; Luccin, Oscar Gonzalez, Zapater (D'allesando, 77)Sergio Garcia; Milito (Gabi, 69), Oliveira,
Villarreal(4-5-1): Viera; Capdevila, Cygan, Fuentes, Javi Venta; Pires, Cani, Bruno, Senna (Mavuba, 70), Cazorla(Rossi,45); Tomasson (Nihat,65)
Skott: 15-11
Skott på mål: 6-4
Frisparkar: 23-5
Hörnor:3-5
Offsides: 3-3
Bollinnehav (%): 44-56
Gula Kort: 2-0 (Zapater, Ayala)
Röda Kort: 1-0 (Pavon)
Domare: Irruralde Gonzales
Källa: soccernet.com, marca.com
