Veckan som gått
Barcelona förlorade, Real Madrid vann, och Villarreal ligger tätt inpå.
Det är aldrig enkelt att närma sig döden. Det är djupa andetag många gånger om innan foten sätts ner första, andra, tredje gången. Det är darrande händer och lite för täta blinkningar. Och döden går inte att röra vid, även om man kan röra vid den döda. Döden är luften närmast taket i rummet, den som försvinner in i ventilationen och ut, och som ligger som en osynlig hinna precis utom räckhåll över allting. Ständigt närvarande.
Och så plötsligt: Pang. För återhållsamheten de allra flesta av oss lever med finns inte hos döden; döden har inga problem med att närma sig.
Poliser som skjuter ihjäl människor skjuter inga varningsskott. De kan säga vad de vill. Om vapenlagarna i landet varit annorlunda, och jag skjutit ut i trapphuset för att varna dem som planerade bryta sig in i min lägenhet och dödat någon, så hade det inte varit ett varningsskott. Det hade varit ett dödande. Kanske ett mord, men mest av allt ett dödande.
”Fotbollshuligan dödad av polis” säger Aftonbladet.
Det var Gabriele Sandri, Laziosupporter, ihjälskjuten i sin bil.
Imorse när han vaknade hade han inte en aning. Fem minuter innan han dog, levde han fortfarande. Huligan hit och huligan dit. Det är ändå bara ett jävla ord. Kanske vill de rättfärdiga polisens skott genom att skriva huligan. För då blir Sandri en bråkig, gapig, jävlig människa på en gång. Och allting mer förlåtligt. Det är mer okej att skjuta en huligan än en supporter, tycker dem som väljer orden. Och vi vet på vilkas sida de oftast står.
Lazio ska spela med sorgband.
Men det faktiska då? Människan som dog och de dödande skotten? Tysta minuter är inga åtgärder, meningslösa klichéer heller inga.
Denna plötsliga död överskuggar fotbollshelgen, inte bara i Italien. För vi vet alla att jorden har krympt, och att här och där mer finns mellan synapserna. Nästa gång händer det i Spanien eller i Frankrike. Huliganer och varningsskott, kommer man att skriva. Eller: att reducera det till. Och sen blundar man några veckor igen. Månader, rent av. Om man har tur.
***
För min del har veckan innehållit mindre fotboll än vanligt. Jag är en av inte jättemånga som
föredrar UEFA-cupen framför Champions League. Där finner jag en spelglädje som saknar motstycke, ett slags skönhetsspel som inte bara är defensiv och hot om avsked för tränare vars lag förväntas vinna men kanske inte gör det alla gånger. En fotboll från en annan tid, om man så vill. Innan den kommersiella näven krampade ihop sina fingrar än mer. Visst går det att säga: Men det är viktigare att vinna CL, fattar du väl.
Men det är det inte. Inte för dem som spelar UEFA-cup.
UEFA-presidenten Michel Platini vill som bekant ändra om i CL-sammanhang: färre stornationer, fler möjligheter för lag utanför Spanien, Italien och England (ja, i huvudsak) att ta sig in.
Det här diskuterade man i Champions League-studion i onsdags, efter att Liverpool slagit Besiktas med 8-0.
Fanns inte risken (för så sa de, risken) att det blev fler 8-0 och 7-0 matcher med färre storlag? Det här var alltså något negativt.
Det utgör en hotbild mot 0-0 och 0-1, 2-1 ibland, rent av.
Jag tycker det är befängt. För det absolut tråkigaste med Champions är samma lag, år ut, år in.
Finns det någon som verkligen tycker att den halvtrista finalen mellan Liverpool och Milan i våras utklassade den mellan Sevilla och Espanyol?
Det råder glädjebrist i de fiiiiinare fotbollsrummen. Så blir det oftast när pengarna blir det allra viktigaste. Då blir det bara gå till jobbet all over.
***
Jag hann lagom till andra halvlek då Getafe slog Barcelona hemma. Det kändes lite sådär. För njae, jag har svårt att ta lill-Real till hjärtat. Men sure, gör man en Zaragoza så förtjänar man att förlora.
Och direkt är skriken där, rösten hes och Riijkard det värsta. Varför byta ut Ronaldinho? Varför byta ut Messi? Varför ingen vilja i laget?
Kanske var det just viljelösheten han försökte byta ut? Bara det att det inte gick.
Det är inte så att jag inte ser problemet. Men tränaren är inte lagets kollektiva vilja, den kan enbart gestalta sig själv. Kritiken mot Riijkard är inte obefogad, om än lite överdriven.
Och vem var det som kom på att Henry kanske skulle vara en bra värvning? Han missar målet precis lika ofta som Andreas Friman. Över, utanför, över.
We win together, you lose by yourself.
***
Atlético Madrid gjorde inga mål! Det gjorde inte Almería heller. Jag såg inte matchen. Men hade jag gjort det hade jag kanske trott att det var Champions League-final. Någon har skvallrat om Leo Francos fina räddningar, om att det var där som poängen plockades ner, även om det bara var ett.
Tamudo gjorde det avgörande målet då Espanyol tillsist besegrade Athletic hemma. Borde inte Tamudo leda skytteligan egentligen? Han gör fan i mig mål jämt.
Zaragoza fortsatte på invand underskattningsbana, slappnade av efter ett mål mot Betis och trodde att de skulle komma undan så lätt. Men det gjorde de inte. Och hur mycket jag än älskar dem så tycker jag att det var rätt åt dem. Det finns inget ljus som bländat mig än. Jag tänker aldrig bara se på fotboll genom det lag som kallas mitt.
Real Madrid visade upp sig när Mallorca kom på besök. Det är sådär fotboll ska spelas. Inte CL, utan UEFA! Mycket mål, mycket action, mycket känslor. Det är då det blir äkta. Och visst fungerade det även utan Ramos.
Och Mati och lockarna fick göra mål. Bara en sådan sak.
***
Läget i ligan:
1. Real Madrid (28)
2. Villarreal (27)
3. Barcelona (24)
4. Valencia (24)
5. Espanyol (22)
6. Atlético Madrid (21)
7. Racing Santander (20)
8. Real Zaragoza (17)
9. Mallorca (16)
10. Sevilla* (15)
11. Getafe (14)
12. Athletic Bilbao (13)
13. Real Murcia (13)
14. Valladolid (13)
15. Osasuna* (12)
16. Almería (12)
17. Deportivo La Coruña (12)
18. Recreativo de Huelva (12)
19. Real Betis (11)
20. Levante (4)
* en match mindre spelad
Glöm inte att vinka till mig om ni ser mig på Fotbollsgalan. Och håll tummarna lite för att jag överlever och inte tappar bort mig alltför mycket i Stockholm. Kviborg har ordnat vägbeskrivning till Solna. Jag tror nästan att even jag ska klara av att dyka upp till SvFFs säsongsutvärdering. Sen är det över. Eller, ja. Imorgon natt, är det över.
Källa: marca.com
Adios, gott folk! Ta hand om er.
