Lyon - Montpellier
5 - 1

Atlético de Madrid – Getafe 1-0 Uppdaterad

Hemmalaget vann ett synnerligen händelserikt Madridderby där korten haglade och gästerna missade givna målchanser. Fyra röda kort delades ut och 14 av den gula varianten av domaren Clos Gómez som var bäst på planen! Att en fotbollsmatch kan vara så underhållande utan att ett av lagen (Atleti) kan spela fotboll är en gåta? Stor hjälte för Atlético lånet från Milan målvakten Christian Abbiati som med tur och skicklighet lyckades hålla nollan, när de kycklinggula gästerna tryckte på framåt. Matchens enda mål skickades in av Diego Forlán efter fin framspelning av Simão.

Hur ska man beskriva denna sanslösa match? Händelserik var den sannerligen i alla fall, men inte på grund av bra spel från hemmalaget. Den anfallsfotboll som bjöds på stod gästande Getafe för via sitt raka spelsätt. Trots att man inte har några stjärnor i laget kan man slå mer än tre passningar inom laget! Den stabilitet som Atlético visade upp i onsdags mot FC Köpenhamn i Parken och i matchen förra helgen mot Real Betis var som bortblåst i kväll. Om man hade tagit några steg framåt med dessa båda matcher var detta fem steg tillbaka till ruta ett igen.

Man visade upp ett passningsspel som var så odugligt att man baxnar. Ingen fart på passningen, ofta bakom mottagaren eller till en stillastående medspelare, och till slut blev det en långboll upp mot de båda topparna i anfallet. Hur kan dessa proffs vara landslagsmän i sina respektive landslag? Har de aldrig fått lära sig att spela lädret efter backen? Tre poäng till Atlético blev det men det var inte rättvist sett till spelet, men gör man inga mål vinner man heller inga matcher! Så sant som det var sagt och tack till Diego Forlán som är på rätt plats vid rätt tillfälle och att skogshuggarn i målet höll tätt!

Det är omöjligt att inte kommentera alla kort som delades ut i matchen och som gjorde att fyra spelare fick lämna planen, varav tre av dessa efter två gula kort. Den ende som fick lämna planen direkt var inhoppare Reyes som borde sinnesundersökas efter sin kapning i den andra halvleken. Hade jag varit ledare i Atlético de Madrid hade Sevillasonen inte fått ut någon lön den här månaden för den kapningen, vad tänkte han med? För vid det laget hade Atlético redan fått Kun utvisad och varit en man mindre på planen i sju minuter och lyckats hålla nollan. Men på fyra minuter lyckades gästerna få två spelare utvisade då både Licht och Pato fått sina andra gula kort. Helt plötsligt var det Atlético som var en man mer på planen och gästerna hade till råga på allt varit tvingade att ställa högerbacken Contra i kassen då man gjort sina tre byten. Ja då tar jag och springer ner en motståndare när de får ett kontringsläge på egen planhalva så att vi blir lika många på planen igen! För på många andra sätt kan man inte tolka hans idiotiska handlande. Nu lyckades ändå Atlético reda ut stormen och hålla nollan och ta en efterlängtad trepoängare. Men det hade inte behövt bli lika nervkittlande och nervöst som det blev om Reyes hade begåvats med några hjärnceller till.

Första halvlek
Men vi ska ta det från början och börjar med den första halvleken. Där Javier Aguirre till slut valde López som högerback, som komplement till de övriga tre gubbarna Perea, Eller och Pernía. Så långt var det mesta som det brukar, men av den senaste tidens stabila försvarsspel märktes intet. Redan i inledningen osar det katt i hemmaförsvaret då gästerna i sina kycklinggula dräkter hade attackerat via sin vänsterkant. Antonio López hängde inte med i svängarna och till slut fick man undan bolluslingen från boxen till en resultatlös hörna.

Kort därefter får Atleti ett fint läge men Kun slarvar med den sista passningen och chansen rinner ut i sanden. Men det dröjer inte länge innan gästerna åter tar sig fram längs vänsterkanten och räddande ängel den här gången är Raúl García med sista sekunden brytning i eget straffområde. Den lite öppna matchbilden fortsätter och lagen byter chanser med varandra för nästa läge har lagkaptenen Maxi, men bollbehandlingen i det avgörande läget är inte som ska det vara och det blir bara hörna.

Det är en ganska öppen match där gästerna inte alls backar hem så mycket som jag trodde att de skulle göra och det fick det ångra när Kun skarvnickar fram bollen till Simão som får med sig bollen och springer mot kortlinjen lite till vänster. Han tittar upp och ser att Forlán löper mot första stolpen och slår en låg boll mot den. Måltjuven Diego Forlán är först på den och chippar upp bollen i nättaket till 1-0 bakom en maktlös Pato i gästernas mål. Matchuret har inte ens hunnit fram till minut 20.

Med ett mål i ryggen verkar hemmaspelarna tro att det löser sig nog ändå det här. För viljan att vinna matchen visar man inte upp i det här skedet. I stället är det gästerna som börjar rada upp målchanser. Frispark strax utanför straffområdet stenhårt utanför av Diaz, Granero på ännu en frispark som går tätt över. Men sen kommer chansen som vem som helst hade satt utom Albín, som missar öppet mål. Granero hittar en boll i djupet bakom hemmalagets backlinje till Hernandéz som ensam med Abbiati inte går på avslut utan passar i sidled till Albín som har öppet mål men tåar den utanför!

En halvtimme in i matchen är det vänsterbacken Licht som lever farligt då han fäller López och redan har ett gult kort i bagaget. Frispark till hemmalaget som Pernía tar hand om och han siktar mot det bortre krysset men ribbuslingen är i vägen och bollen studsar ut i planen igen.

I minut 33 ska Maniche vara glad över att han bara fick ett gult kort då han går in med foten högt upp och sent i en närkamp. Hade Licht åkt ut i läget tidigare hade nog portugisen gjort det samma i det här läget? Det börjar bli lite grinigt på planen och Diaz gör inte situationen bättre då han kapar Kun bakifrån i minuten senare och även han får syna det gula kortet.

I den sista kvarten av halvleken skapas inga större målchanser att prata om utan man kan bara konstatera att Atléticos passningsspel är patetiskt dåligt. Samt att Abbiati borde träna på att sparka ut hemåtspelningar bättre än till inkast till motståndarna.

Andra halvlek
Hoppas verkligen att Aguirre sa några sanningens ord till sina mannar i pausvilan men de hade ingen som helst effekt på spelet. För efter fyra minuter klipper Granero till från 30 meter, bollen får en skum bana i luften och Abbiati lyckas bara stoppa bollen temporärt. För den tar i ribban och undgår så när att bli inknuffad i nät av burväktaren när han jagar efter den. Den olycksalige Albín är dock framme och nickar från en meter mot mål och på mållinjen lyckas Abbiati rädda den lite lösa nicken och Antonio López lyckas till slut rensa undan bollen från hetluften.

När det är en halvtimme kvar av matchen gör mexikanen sitt obligatoriska första byte då han plockar av en pigg Simão och kastar in Reyes. Fyra minuter senare får Kun sitt andra gula kort då han varit och tafsat på bollen med handen, klantigt av Serigo som redan hade ett gult efter att ha försökt filma till sig en straff i början av den andra halvleken. En man mindre på plan med 25 minuter kvar av matchen, kändes inte bra.

Det hafsiga spelet med mängder av avblåsningar för frisparkar och utdelande av kort fortsätter. För det är inte tal om några längre spelsekvenser som vi får se hemma i tv-soffan.

I minut 71 är det utjämnat i röda kort då vänsterbacken Licht får sitt andra gula kort efter att ha kapat Maxi. 10 spelare mot 10 är det och känns genast lite lugnare igen. Det känns ännu bättre sex minuter senare då Maxi jagar ikapp en boll och Pato rusar ut utanför sitt straffområde och tar bollen med ena handen. Den rutinerade målvakten får även han sitt andra gula kort. Gästerna som redan hade gjort sina tre byten var tvingade att slänga in högerbacken Contra i kassen.

På den efterföljande frisparken slår Reyes den mot mål men Contra lyckas få undan bollen. Bollen hamnar hos gästerna som försöker sig på en kvick spelvändning, något som Reyes inte vill så han springer rätt in i sin motståndare. Utmärkte domaren Gómez halar upp det röda kortet direkt och så var det utjämnat i antal spelare igen fast nu nio mot nio. Mamma Mia vilket klantarsel och vad jag tycker om saken står att finna tidigare i rapporten.

På matchuret har vi nu hunnit fram till minut 77 och slutet av matchen präglas av dåligt humör och väldigt lite fotboll. Domaren fortsätter att vifta med sin kortlek och det gör han rätt i för inget av korten som utdelas är oförtjänt. När det gäller den fotboll som trots allt spelas är det Getafe som försöker nå ett kvitteringsmål och närmare än inhopparen Kepas skott som Abbiati räddar kommer man inte. Trots att domarekvartetten lägger till hela sju minuter på grund av skador, byten, maskningar och annat tjafs så lyckas Atlético ta hem segern.

Matchfakta:

Mål:

1-0 (19’). Forlán efter fin passning av Simão.

Atlético de Madrid: Abbiati; Antonio López, Perea, Eller, Pernía; Maniche, Raúl García, Simão (Reyes, 59’), Maxi (Cléber Santana, 88’); Forlán (Luis García, 90’) och Kun Agüero.

Getafe: Abbondanzieri; Cortés (Contra, 65’), Cata Díaz, Mario (Belenguer, 46’), Licht; Casquero (Kepa, 75’), De la Red, Granero, Pablo Hernández; Albín och Manu del Moral.

Domare: Clos Gómez

Röda kort:
Atleti: Kun och Reyes
Getafe: Licht och Pato

Gula kort
Atleti: Maniche, Raúl García och Maxi
Getafe: Cata Díaz, Cortés, De la Red, Kepa och Manu del Moral.

Före matchen fick Sergio Kun Agüero ta emot Golden Boy av Tuttosports reperesentant Máximo Franchi.