"Dags för huvudrätten"
Känslor, känslor och åter känslor. El Clasíco är här!
På lillejulafton spelas den sista matchen innan den spanska ligan tar julledigt. Även om höstsäsongen i teorin inte avslutas förrän i januari går det likväl att kalla detta för finalen av höstsäsongen och det finns ju inget bättre sätt att avsluta hösten på än fotbollsvärldens mest prestigeladdade match, El Clasíco. Efter en lång väntan har Premier League och Serie A bjudit på det största de kan erbjuda och Liverpool – Manchester United samt Inter – Milan kan inte absolut inte nedvärderas men framstår som aptitretare i jämförelse med när de spanska giganterna drabbar samman på Camp Nou. Engelsmän och italienare har bjudit på förrätten men nu är det äntligen dags för huvudrätten!
Vad har vi då att förvänta oss av årets första möte mellan Barcelona och Real Madrid? Blickar man tillbaka på de senaste säsongerna så har det varit ganska speciella förutsättningar inför nästan varje möte. De extrema omständigheterna finns inte den här gången. Inget av lagen har något jätteförsprång i ligan, ingen av lagen måste vinna även om pressen är något tyngre för Barca och inget av lagen befinner sig i kris utan det är hyfsad harmoni kring båda klubbarna. Inget av lagen kan heller utpekas som favorit eller ståta med särskilt bättre form även om vi lärt oss att sådant saknar betydelse i mötena. Årets möte är väldigt ovisst och det ska bli enormt spännande att se hur matchen utvecklar sig den här gången. För om det är något man kan garantera när det kommer till El Clasíco är att det nästan uteslutande blir fruktansvärt bra fotbollsmatcher fyllda med spänning, dramatik och finess.
Tittar man på lagen så går det inte att hymla om att Barca besitter fler potentiella matchvinnare och har en individuellt sett starkare trupp än Madrids. Dock inte sagt att Barca är bättre som lag än Madrid. Real Madrid har en högre lägstanivå och blir ofta bättre ju svårare motstånd man möter. Så är inte alltid fallet med Barca som blivit mänskligare sedan uppvisningssäsongerna 04-05 och 05-06. Trots att truppen spetsats och värvningarna Barca gjort nästan uteslutande har hyllats så har inte spelet blivit särskilt mycket bättre. Man har i mina ögon stått och stampat på ungefär samma ställe vilket visserligen är ett hyfsat ställe att stå och stampa på. Men när Madrid så sakteliga fått ordning på sitt maskineri och när den individuella briljansen hos Los Cules inte är vad den varit tillsammans med att fler lag börjat hitta en hyfsad medicin för att få stopp på Barcas tiki taki så har Barcelonas överlägsenhet suddats ut successivt. Real Madrid har kommit ikapp och även förbi om man räknar poäng. Men för Madrids del finns det fortfarande några trappsteg kvar att klättra upp för innan jag räknar dem som förbi även spelmässigt.
En snabbare taktisk analys ser att Los Blancos har en klart bättre burväktare än katalanerna. Valdés må ha blivit stabilare men han är ändå inte i närheten av att rubba Iker. Båda lagens försvar kan blanda och ge mellan matcherna men ståtar likväl med högklassiga backlinjer. Madrids svaghet finns som de flesta känner till på vänsterbacksplatsen där Marcelo blottar sig bakåt alldeles för ofta och kommer att få bekänna ruskigt med färg mot Barca. Antingen tar han nästa steg i karriären eller så blir det katastrof, om han ens spelar. Barcas bekymmer ligger mer i att de helt enkelt har för bra fotbollsspelare i backlinjen. Alla mittbackar är generaler men det saknas en Jocke Björklund eller en Jürgen Kohler som står för ett mer primitivt men ack så nyttigt försvarsspel. Försvarsmatchen slutar med knapp fördel Madrid.
På mittfältet har Riijkard börjat få mer dynamik i spelet med Yaya Touré och den senaste lysande Eidur Gudjohnsen. När Iniesta, Deco och Xavi snider bollar som bäst har de inga övermän men det har ofta en tendens att bli lite för mycket av det goda och det är ju inte alltid så att det vackra är det effektiva. Sedan bör det också tilläggas att de tre snidarna stått för blandade insatser mot Real och jag blir inte alltför ledsen om Riijkard mot förmodan skulle satsa på pygmétrion i El Clasíco. Hos marängerna blir mittfältsspelet stadigt bättre även om jag fortfarande saknar en riktig playmaker och härförare. Men med Diarra, Baptista och Sneijder har Schuster hittat en mycket intressant balans som sprudlar av den dynamik som Barca ibland saknat. Om de håller mot svåraste motstånd och om der kan fortsätta passningsgeniet Guti utanför startelvan får söndagen utvisa. Mittfältsstriden betraktar jag som oavgjord och dagsformen på mittherrarna avgör denna batalj.
Få verkar ha reflekterat över att Madrid övergått till att spela 4-3-3 vilket gör matchen mot Barca extra intressant även ur en taktisk synvinkel. Det kommer att bli enormt viktigt att vinna matchen i matchen mot sin spelare och extra viktigt kommer detta bli för lagens ytterforwards vilka i dagsläget ser ut att bli Giovanni och Iniesta i Barcelona samt Robinho och Raúl i Real Madrid. Någon av dessa fyra herrar kommer med stor sannolikhet vara orsaken till om lagens respektive anfallsspel kommer fungera eller inte. När det kommer till förmågan att ta sig förbi sin motståndare är Robinho mannen som sticker ut i kvartetten och har chansen att ta det sista steget till den absoluta världstoppen om han kan dominera på samma sätt mot Barca som tidigare under hösten.
Jag blir till skillnad från många andra glad om Ronaldinho stannar kvar på bänken på söndag. Inte bara sett till hans skyhöga, för tillfället nedsatta men också löjligt hårt kritiserade individuella skicklighet utan även hans fenomenala samspel med Etóo. Kamerunaren är troligen den mest kompletta anfallsspelaren i världen och Madrids viktigaste uppdrag i defensiven blir utan tvekan att hålla koll på Barcas nia. Madrids motsvarighet har inte samma individuella kompetens men hans målfarlighet kan ge föra oss såväl till ny ligaseger som till La Decima och det förvånar knappast om han avgör även på söndag. Men likväl går anfallskampen till Barca.
Tittar man bortom fotbollstekniska begrepp så står det ju så fantastiskt mycket mer på spel än bara tre poäng. Det handlar om historia, det handlar om politik, det handlar om makt, det handlar om en sällan skådad rivalitet, det handlar tyvärr i månt och mycket om hat men allra mest handlar det om stolthet och kärlek. Ingen dag liknar en ”El Clasíco dag”, ingen fotbollsmatch får hjärtat att slå snabbare, ingen dag är känslorna för Real Madrid club de Fútbol starkare än dagen då ärkerivalen ska besegras till vilket pris och till er som sitter i soffan bredvid den pyntade granen och frågan er om något i fotbollsvärlden kan överträffa det här så finns det två svar; Nej och Ja.
El Clasíco är den mäktigaste och mest kompletta fotbollsmatch man kan tänka sig. Varenda tänkbar ingrediens är nedslängd i denna stormande gryta. Alltså kort sagt, nej det finns inget större. Men tänk lite längre, tänk er in i hur det känns att stå på hotellrummet och dra på er den vita vackra tröjan, glida ner mot närmsta Metro-station och fara till hemmaborgen. Strosa runt i folkmyllret, ta en cerveza eller två tillsammans med lite halvknackig läsning av dagens Marca. Gå runt och njuta av hur festen kommer närmre för varje sekund, se hur gatorna fylls av sjungandes Madridistas, röra sig långsamt mot entrén, förbi alla gapande svarta börsen-hajar, nervöst visa upp sin biljett i rädslan att något skulle vara fel, gå några hundratals trappsteg för att sedan blicka ut över Santiago Bernabeu, ta några djupa andetag och nypa sig i armen för att förstå att allting är på riktigt. Sedan traska mot sittplatsen och öppen mun följa hur spelarna värmer upp rakt framför ögonen på dig. Känna hur temperaturen stiger för varje minut som går för att sedan nå kokpunkten när lagen äntrar mattan till ett sanslöst jubel. Känna hur håren reser sig när Placido Domingos röst dånar runt i arenan och sedan bara njuta av ett 90 minuters fantastiskt skådespel. Det går egentligen inte att med ord beskriva hur det känns att bevittna en klassiker på plats det måste som det heter upplevas. Men det riktiga svaret på frågan om något är större är med eftertanke Ja, alla Madridistas bör någon gång ta sig till Spanien för att se matchen, så när ni sitter och fascineras av inramningen framför Tv:n så bör ni alla noga överväga en tripp, kanske redan till våren, det går inte att bli besviken.
Känslan inför söndagen är övervägande positiv. Det är som sagt mycket ovisst och ett kryss känns högst spelbart. Kan vi stå emot Barca under den första kvarten finns alla chanser att mala ned dem men som kollega Meskic poängterade så ska man ha väldigt klart för sig att det kommer att bli ruskigt tufft. Men en obotlig optimist som jag är tror naturligtvis på seger, känslan är att det för en gångs skull, mot alla naturlagar kan bli lite låst, men att Madrid är klokast och vinner med 2-1.
