Atlético B – Rayo Vallecano 3 – 2 + sammanfattning av Segunda B
Två heta derbyn på hemmaplan mot Real Madrid Castilla och Rayo Vallecano har resulterat i fyra av sex möjliga poäng i de två senaste matcherna för Abraham Garcías mannar och det är ett facit som är mer än godkänt. Mot Real skänkte Rubiato oss en stor glädje när han, i den 90:e minuten, kvitterade till 1-1 och nu senast mot Rayo Vallecano var de stora hjältarna Álex Quillo och tvåmålskytten Rubiato. Den sistnämnde är nu uppe i tretton mål i den rödvita tröjan och leder den interna skytteligan. Kanske kan det vara läge för Aguirre att ge den unge grabben speltid i Copa del Rey…
Atlético B fortsätter alltså att överraska mot de på förhand favorittippade lagen och man har, efter tjugo omgångar, lyckats ta antingen en eller tre poäng mot sex av de sju lagen som ligger på placeringarna ett till sju i den mycket jämna tabellen.
I söndags var det Rayo Vallecanos tur att bita i det sura äpplet när man gästade Atlético de Madrids hemmaplan Cerro del Espino. Atlético, som åkte på en riktigt pinsam mina i den första ligaomgången mot just Rayo Vallecano när man förlorade med hela 5-0 på Teresa Riverostadion, ville ta gruvlig revansch på förortsgänget från Vallecas. Det var därför ett mycket taggat hemmalag som äntrade arenan och som tog tag i taktpinnen från första minut.
Trots det, och trots att Abraham García nött hur man skall försvara sig vid fasta situationer efter matchen mot Real Madrid Castilla, var det gästande Rayo som tog ledningen just på en fast situation, det efter att Atléticoförsvaret gått bort sig totalt inne i eget straffområde. Pachón, anfallaren som alltid står på rätt plats, kunde helt ostört möta Lloréns frispark med huvudet och det är inte svårt att förstå Mario Ruyales frustration över utespelarnas tafatta försvarsspel när han nödgades kröka rygg för att plocka upp bollen från nätmaskorna efter bara fem minuters spel.
Trots gästernas tidiga 0-1-mål fortsatte los colchoneros att vårda bollen och bygga upp det ena anfallsförsöket efter det andra. Rayo valde självmant att backa hemåt och vänta på det rätta läget att kontraslå in lagets andra mål och bara några få minuter efter Pachóns ledningsmål var Collantes nära att utöka gästernas ledning efter att hans lagkamrater iscensatt en blixtsnabb kontring. I den 18:e minuten stack Rayo ånyo upp i en kontring och vi kan bara lyfta på hatten för den galiciske domaren, Costas Soto, som valde att blåsa av en framrusande Míchel för offside. Avblåsningen var ytterst tveksam, men utan att ha sett någon vettig repris kan jag inte vara helt säker på om spelaren var i offsideläge eller inte så därför anser jag att linje- och huvuddomaren fattade ett korrekt beslut i det läget, särskilt med tanke på att Míchels avslut letade sig in i nätmaskorna bakom en chanslös Ruyales.
Rayo Vallecano fortsatte att medvetet låta Atléticospelarna trilla boll på mittplan utan att för den skull släppa till några fria ytor för los colchoneros att utnyttja. Ett alltför ivrigt och taggat hemmalag kunde på intet sätt spela sig fram till några målchanser och det kändes som att en kvittering endast kunde tänkas komma på en fast situation. Lustigt nog var det just en fast situation några meter strax utanför Rayo Vallecanos straffområde som resulterade i 1-1 efter att Rubiato slitit sig loss inne i motståndarnas straffområde och mött unge Camachos väl avvägda inlägg med pannan. Teté i Rayomålet hann knappt få upp händerna förrän anfallarens projektil till nick borrat sig in i motståndarlagets nätmaskor. Skyttekungens kvittering kan klassificeras under rubriken ”psykologiskt viktiga mål” då målet kom i halvlekens sista minut.
Den andra halvleken rivstartade i ett furiöst tempo och det var tydligt att inget av lagen ville dela på den poäng som man hade införskaffat sig efter 45 minuters spel. Matchen böljade fram och tillbaka och i den 52:a minuten föll, logiskt nog, matchens tredje mål. Ännu en gång var det Rayo Vallecano som hade tagit ledningen i matchen och det ännu en gång efter att Atléticospelarna kliat varandra på ryggen istället för att försvara sig på ett korrekt sätt vid en fast situation. Albiols inlägg flög förbi ett antal fastfrusna Atléticospelare innan den landade på Pachóns huvud och därmed var bjudningen till 1-2 ett faktum.
Som tur är dröjde det inte många minuter efter avsparken förrän Atlético B och Rubiato korrigerat sitt tidigare misstag med att kvittera till 2-2. Kvitteringsmålet i den 57:e matchminuten är en riktig delikatess då Álex Quillo klackar bollen till en helt fristående Rubiato som, med ett utsökt volleyskott, pressar bollen i nät bakom en oförstående Téte.
Efter kvitteringsmålet kändes det som att gästerna var mer rädda för att släppa in ett tredje mål än att själva göra ett till och det skulle visa sig vara helt matchavgörande. Atlético fortsatte nämligen att trycka på framåt och inspirerade av att ha hittat luckorna som inte fanns i den första halvleken började Abraham Garcías mannar inse att en överraskande trepoängare mot lokalkonkurrenten var inom räckhåll. Didi hade en utsökt chans att ge hemmalaget ledningen och segern med cirka tjugo minuter kvar av matchen, men tyvärr kunde en Rayo Vallecanofot peta bort bollen på mållinjen. Didis chans skulle dock vara startskottet för en mycket intressant slutdel av matchen och när Álex Quillo nickade in 3-2 till de rödvita i den 79:e minuten utbröt ett stort kramkalas på Cerro del Espinos läktare. Resultatet kändes, med tanke på den sista halvtimmen av matchen, som högst rättvis och efter målet orkade inte gästerna från Vallecas att mobilisera om sina trupper och därmed stannade de tre poängen som stod på spel kvar i Majadahonda.
Man slutar aldrig förundras över detta unga lag som alltid har en beundransvärd förmåga att plocka fram det lilla extra i pressade situationer. Det är inte första gången, och knappast sista gången för den delen, som los colchoneros får hämta upp ett tidigt underläge, men så länge grabbarna orkar vända på matcherna så som man gör just nu kan vi knappast vara missnöjda med laget. Det är bara att konstatera att herr Abraham García utför sitt arbete på ett mycket tillfredsställande sätt och det är bara att hoppas att han kan få spelarna att förstå att de har alla möjligheter i världen att knipa en av de fyra playoff-platserna. Glipan upp till en sådan förnäm plats är på fyra poäng medan avståndet ned till sextondeplacerade Marino är på tio. Som ni märker är serien oerhört jämn och alla lagen verkar vara kapabla att slå vilket lag som helst, men som jag ser det finns det inget i Atléticos spel som tyder på att laget skall tappa koncepten helt och hållet och därför tror jag nog att vi inte behöver oroa oss för att laget skall hamna i knipa i slutet av säsongen (peppar, peppar…). Nä, istället för att oroa oss för de nedre regionerna tycker jag nog det är dags att vi börjar blicka uppåt i tabellen och inse att det här laget är fullt kapabelt att utföra vilka mirakel som helst.
Det finns ett antal spelare i det här laget som jag anser vara mogna att ta steget upp till A-laget och det är tid för herr Aguirre att i större utsträckning ge anfallarna Álex Quillo, Rubiato och Batres(när han är helt återställd från sin skada), mittfältarna Camacho, Raúl Medina och Aitor, samt ytterbackarna César och Llorente en ärlig chans att få visa upp sina färdigheter på A-lagets träningspass. Vi har många lovande talanger i B-laget och förvaltar vi denna guldgruva som vi har på ett korrekt och sunt sätt, har vi många framtida A-lagsspelare inom våra egna led! Det är dags att Atlético återgår till sina rötter och börjar plocka upp canteranos för det är där vi hittar spelarna med rödvita hjärtan!
Här följer då resultaten från den tjugonde omgången av Segunda B, grupp 1 (notera att Real Madrid Castilla, glädjande nog, förlorade mot jumbon inför den tjugonde omgången):
Atlético B – Rayo Vallecano 3 – 2 (1-1)
Alcorcón – Lugo 1 – 2 (0-1)
Marino – Ourense 2 – 0 (1-0)
Leganés – Vecindario 2 – 1 (2-1)
Sanse – RM Castilla 1 – 0 (1-0)
Celta B – Deportivo B 3 – 1 (0-0)
Pontevedra – Fuenlabrada 1 – 1 (0-1)
Villa Santa Brigida – Pájara 0 – 1 (0-1)
San Isidro – Universidad 3 – 1 (1-0)
Fuerteventura – Lanzarote 2 – 1 (0-0)
Ovanstående resultat innebär att tabellen ser ut på följande sätt inför den tjugoförsta omgången:
1. Deportivo B 38p
2. Pontevedra 37p
3. Fuerteventura 35p
4. Pájara P. 35p
---------------------------------
5. Universidad 34p
6. RM Castilla 32p
7. Rayo 31p
8. Atlético B 31p
9. Celta B 29p
10. Lanzarote 29p
11. Lugo 28p
12. Leganés 25p
13. Villa Santa Brígida 22p
14. Alcorcón 22p
15. Vecindario 22p
-----------------------------------
16. Marino 21p
-----------------------------------
17. Ourense 20p
18. S. Isidro 17p
19. SS de los Reyes 16p
20. Fuenlabrada 16p
Nästa ligaomgång spelas söndagen den 20 januari och bjuder på följande matcher:
Fuenlabrada – Villa Santa Brigida
Deportivo B – Pontevedra
Pájara – San Isidro
RM Castilla – Celta B
Vecindario – Atlético B
Rayo Vallecano – Sanse
Lugo – Marino
Ourense – Leganés
Lanzarote – Alcorcón
Universidad – Fuerteventura
Matchfakta Atlético B – Rayo Vallecano
Atlético B:s laguppställning:
Ruyales
Kili Fernández Domínguez Llorente
Camacho R. Medina (Casabella 78´) Solabarrieta Axel
Álex Quillo Rubiato
Rayo Vallecanos laguppställning:
Téte
Carlos (Mauri 72´) Amaya Baquero Lloréns
Albiol Cubillo Míchel Reyes (Manolo 77´)
Collantes Pachón
Mål:
0-1: Pachón, min. 5.
1-1: Rubiato, min. 45.
1-2: Pachón, min. 52.
2-2: Rubiato, min. 57.
3-2: Álex Quillo, min. 79.
Atlético B:s interna skytteliga:
Rubiato: 13
Batres: 9
Álex Quillo: 2
Axel: 2
Didi: 1
Rubén Ramos: 1
Raúl Llorente: 1
César: 1
Källor:
telemadrid
telecanarias
www.marca.com
www.as.com
www.clubatleticodemadrid.com
