Fuera de juego; v.4
Silly season, Madridderbyt, Irureta och EM-uppladdningen
Veckans gäst är Niclas Boberg på Atléticoredaktionen. Samma redaktion som bidragit med fråga ett och två.
Deltagare:
Robert Johansson, skribent La Seleccíon / bloggare Spanienred.
Rickard Petersson, Redaktör Spanien
Niclas Boberg, Atléticoredaktionen
Det är synnerligen lugnt på Silly Season marknaden den här vintern och för Atléticos del har man endast skeppat iväg den portugisiske landslagsmittfältaren Nuno Maniche till Zlatan & co i Inter. Dit han är utlånad under vårsäsongen. Vem vill ni se på Atléticos centrala mittfält istället för den flyktade portugisen? Eller räcker det med nuvarande mittfältskvartett, Thiago Motta, Raúl García, Cléber Santana och Jurado?
Robert:
- Det handlar inte så mycket om vem jag vill se på Atléticos mittfält utan snarare vem man realistiskt sett skulle kunna se där. Under vinterns mercado är det av naturliga själ inte lika många spelare att välja mellan om man säger så.
Atlético har förvisso problem med skador just nu men på det stora hela tycker jag klubben gott kan spela med mittfältskvartetten som nämns. Möjligtvis att Reyes ska slå sig in där någonstans. Så fort Simão, Luis García, och Maxi är tillbaka så ska dem naturligtvis spela och då blir det fart igen.
Rickard:
- Deras trupp borde räcka men Atleti är alltid Atleti. Största misstaget gjorde man ju när man släppte Luccin. Svårt att reparera mitt under säsong för en panikvärvning är nog inte rätt lösning. Raúl García borde kunna räcka där inne, får Motta ordning på sina skador så är det nog i hamn.
Niclas:
- Som jag skrev i vår Atleti-blogg är jag minst sagt orolig för styrkan på reserverna Cléber och Jurado. Ingen av dem har visat att man är en man för startelvan, framförallt brassen Santana har fått mängder av chanser att visa sina kvalitéer, med resultatet ett tveksamt nja. Att duon García och Motta håller bra La Ligaklass visade man inte minst i derbyt mot våra ärkerivaler! Men man ska även ha i åtanke att García har matchats stenhårt av Aguirre och det första resultatet av det kunde vi skönja efter derbyt i söndags då Pamplonasonen ådrog sig en lårmuskelsträckning. Ett tecken på att han börjar bli sliten och det är han är inte ensam i truppen. Även Kun, Forlán, Maxi och Pablo har spelat mycket under säsongen och Atlético de Madrid har spelat 34 tävlingsmatcher och fem träningsmatcher och det är innan kvartsfinalmötet mot Valencia. Lägg därtill Mottas skadehistoria och det finns fog för min oro.
Av de namn som har nämnts som tänkbara ersättare i den spanska pressen känns det senaste tillskottet Tiago Mendes vara just den spelartyp som skulle passa bra i dagens Atlético de Madrid. Frågan är bara om ledningen med Humle & Dumle i spetsen har insett faran med en trupp på bara 23 spelare.
Vilar det en förbannelse över Atlético de Madrid i derbyna mot Real Madrid? I söndags gick det som vanligt, marängerna är hundraprocentiga i sina avslut i den första halvleken och dödar den med sitt andra skott på mål av Ruud van Nistelrooy strax före halvtidsvilan. Före det hade hemmalaget två träffar i ribban och sedan två kalasräddningar av demonen Iker Casillas. Atlético spelar bra, men marängerna gör målen...
Robert:
- Det verkar inte bättre än att Atlético har ett gigantiskt lillebrorskomplex jämntemot Real. Jag vet inte hur många gånger jag bänkat mig framför tv´n för att få se en underhållande kamp där Real dödat spänningen omedelbums. På något sätt har det gått troll i trumpeten för de stackars polkagrisrandiga.
Annat är det i matcherna mot Barcelona, där brukar Atlético spela bländande. Något skumt är det...
Rickard:
- Fotboll handlar om att göra mål. Det är inte till allas fördel i alla lägen, men det är förutsättningarna. Årets upplaga av Real Madrid är ruggigt bra på just detta dessutom. Imponerande minst sagt! Och det är inte utan att man lider med Atlético.
Niclas:
- Det är nästan som börjar misstänka att så är fallet. Är det inte spelarna själva som ställer till det, som ju var fallet i söndags då mittbacken Pablo var på sitt givmildaste humör och på egen hand skänkte bort två jättelägen till våra ärkerivaler. Som inte var sena att hugga som kobror på dessa bjudningar och så var även den matchen körd. Mellan målen hade Atlético spelat upp sig rejält efter den inledande chocken, men då träder näste demon in i handlingen, Iker Casillas. Mannen som på egen hand räddar sina lagkamrater med den ena fantastiska räddningen efter den andra och även tar hjälp av överliggaren när så behövs. Han är en i laget, men mot just Atlético har han verkligen växt ut till en demon, fråga Fernando Torres?
Förra säsongens möte på Calderón blev man bestulna på ett regelrätt mål, när man redan hade tagit ledningen med 1-0. Domaren Daudén Ibáñez är för alltid förpassad till skammens vrå av Atletifansen för den tabben.
Allt fanns där för att äntligen få tvåla dit vår kaxigt dryge ärkerival, arenan fullsatt med uppumpade Atléticofans, man ställde upp med det bästa laget sedan guldåret 96 och det går åt skogen i alla fall. Tungt är bara förnamnet, speciellt med tanke på hur man förlorar matchen via pojklagsmisstag i den högre skolan. Det hade varit skillnad om man hade blivit utspelade eller att gästerna hade spelat sig fram till chanserna på egen hand, det är sättet man förlorar på som svider mest i hjärtat. Samtidigt ökar kärleken till Atlético de Madrid i motgång, hur konstigt är inte det? ¡Atleti para siempre!
Deportivos gamle guldtränare Javier Irureta blev i dagarna klar som ny coach för Zaragoza. Hans senaste erfarenhet är dock misslyckandet i Betis 2006. Är Irureta rätt man att leda Zaragoza mot toppen av tabellen igen?
Robert:
- Ja de tror jag. Irureta är rutinerad och har säkert några extra ess i rockärmen. Hoppas det iallafall för jag har alltid gillat gubben.
Det han gjorde med Depor var imponerande, sejouren i Betis inte lika häftig, och han kan säkert göra detsamma i Zaragoza.
Problemet är bara att han kommer i ett känsligt läge där vinst är viktigare än skönspel och börjar inte trepoängarna trilla in direkt så kan han lätt bli en ny Koeman. Hoppas inte.
Rickard:
- Det är i första hand spelartruppen som måste ta sig i kragen. Det känns som om varenda spelare underpresterar. Det kan inte en tränare göra så mycket åt egentligen, men kan man få in lite nya fräscha vindar i omklädningsrummet med det här skiftet så kan det nog gå vägen under våren. Irureta är skicklig men frågan är om inte hans framgång i Depor också var en tillfällighet tack vare att han förfogade över ett lag som hade en stomme som tillsammans var på toppen av sina karriärer.
Niclas:
- Rutinen har helt klart den gamle Atléticospelaren från sin framgångsrika period i Deportivo. Frågan är väl om han har glöden kvar? Kan han bara få alla spelare i Zaragoza att dra åt samma håll, så finns ju förutsättningarna för en framgångsrik vårsäsong. Har fått det intrycket att det varit en hel del tjafs internt i laget och det är aldrig bra, när det skäl energi från det som är viktigare, nämligen att vinna matcherna.
På papperet har man en riktigt stark startelva som mycket väl skulle kunna vara med och konkurrera om en plats bland tre fyra bästa i ligan. Men man har även ett problem med att ha för många spelare som vill spela centralt på mittfältet och inga naturliga yttrar. Förra säsongen fungerade det ändå, men i år har det gått grus i maskineriet ändå från början. Med bland annat en missad kvalificering till Uefacupen och ett resultatmässigt minus i ligan och man kan räkna in laget bland årets besvikelser tillsammans med Valencia och Sevilla.
Men det är aldrig lätt att hoppa in mitt i säsongen och få rätsida på spelet från början. Det finns ingen tid för att göra några revolutionerade ändringar i lagets spel, utan det gäller först och främst att få alla viljor att sträva åt samma håll.
La Seleccíon spelar inom kort landskamp mot Frankrike och kort därefter väntar Italien. Varför tror ni att Spanien matchar mot Europas absoluta topp inför EM medan Sverige exempelvis spelar mot Costa Rica, USA och Turkiet?
Robert:
- Det verkar inte vara lika mycket tanke bakom Spaniens val av motståndare som hos andra. Inte ännu iallafall. Medan många lag satsar på att möta lag som spelar liknande de kommande gruppmotståndarna så satsar La Seleccíon på publikfrieri mot den absoluta toppen. Ett bra sätt att dra in pengar på genom fyllda arenor och matchningen blir kanon.
På det stora hela är det svårt att säga vad som är rätt och vad som är fel men utan att veta Spaniens kommande uppladdningskamper så borde det vara bra att möta lag som Turkiet, Norge och Ukraina för att få lite EM-känsla.
Kanske kan det vara så att Spanien kallt räknar med att gå vidare från gruppen och redan förbereder sig för "kvartsfinalsmotstånd"?
Rickard:
- Det är smart tycker jag. Spanien måste vara i hög matchform om man skall vara redo och det är ju i de stora matcherna som man ballar ur. Perfekt då att sätta ribban högt direkt. Sverige lär få problem oavsett vilka man träningsspelar emot. Zlatan är Zlatan, men ensam kan han inte dra ett svenskt landslag.
Niclas:
- För Sveriges del handlar det även om pengar då man i stort sett fick det mesta betalt för trippen till Costa Rica även vänligt sinnad sponsor. Av tradition brukar ju Sverige dra iväg på en kortare vinterturné för att lufta den inhemska marknaden. Då blir det till länder som inte har ligaspelet i full gång, det funkar inte för stornationer som Frankrike, Italien och Spanien.
Att La Seleccíon spelar mot tänkta kvartsfinalmotståndare är väl bara positivt för deras del, så att de vet vad som väntar efter att avancemanget från gruppspelet är klart. Ska spanjorerna lyckas gå långt i sommarens fotbollsfest måste man ta sig förbi även dessa motståndare. Det man tränar på blir man bra. Möjligen är det som ledningen i Spanien har insett efter många om och men. Traditionsmässigt har ju varje mästerskap på slutet varit ett misslyckande för de ständigt tippade favoriterna.
För att svara direkt på frågan, så tror jag att vi hittar sanningen någonstans mitt i mellan tillfälligheter och en uttalad strategi.
Hasta luego!
