Krönika: Stoltheten är stark hos oss supportrar
"Det är då vi kan visa upp vår stolthet, slå fast för vårat tyckande, stå upp för vårat lag och visa vart vi står."
Stoltheten man känner både inför och efter en match är varje gång lika stark, den binder ihop flertalet grundkänslor så som; passion, förväntan, åtrå, avundsjuka och den pessimistiska känslan som alltid finns där, som alltid läggs till minnet, allt bara för att dämpa en eventuell förlust.
För mig så är fotboll känslor och känslor fotboll, de lever i symbios. Enligt mig klarar sig båda bättre med varandra. Oavsett resultat och oavsett matchbild så är det alltid känslorna som segrar, den känsla som man innehar vid matchens sista spark, den vinner. Det är lika läskigt varje gång att få magen att vrida ihop sig av besvikelse, av ilska och av ren och galen förtvivlan. Men det är därför fotbollen är så speciell, känslorna varierar hela tiden, fotbollen blir därför heller aldrig tråkig eller intetsägande.
Jag har svårt för att förstå när utomstående beklagar sig över oss fotbollsnördar när vårat lag förlorar, när Real Madrid förlorar, de tror att allt alltid är på lek så fort det rör sig om sport. Men för mig och för er så är resultatet helt avgörande för vårat välbefinnande, för hur vi som människa ska må dagen efter. Vid en eventuell förlust är det som en tuff baksmälla, som ett jobbigt virus. Men om laget vinner så känner man sig starkast, man byggs upp av massa positiva tankar och man vaknar upp dagen efter och känner en svårslagen stolthet. Det är morgonen som bestämmer hur man ska må resterande tid på dagen, det är på morgonen man vet om man ska följa sina tecken och försöka finna sitt levnadsöde eller bara iskallt strunta i allt och vänta tills dagen efter. Jag vaknar upp i mitt rum och får se Real Madrids märke, det är en perfekt start på dagen. Man känner sig lycklig när man vaknar och går i säng lycklig, och det är väl vad livet går ut på lite grann, vara glad och må bra 24 timmar om dygnet. Vi har betydligt lättare att må bra länge vid en Real Madrid-vinst, det är då vi kan bygga vidare på vårat välmående och se hur långt vi kan klättra. För det är i den stunden vi är som mest förhoppningsfulla om en ljus framtid.
Jag drömmer om en ideal värld där Madrid får tillbaka den där respekten, som man nu faktiskt börjar bygga upp igen. Jag drömmer om ett Madrid där kämpaandan ska synas ända hem till oss upp i norden, jag vill se ett lag med massor utav mora,l med massor utav kämparglöd och framförallt vill jag se mitt lag vinna, vi fans fungerar så. Vi vill i alla lägen se vårat lag prestera maximalt. Jag vill att alla utomstående ska förstå vårat lags storhet. Den första reaktionen ska alltid vara positiv. För jag vill att alla ska blicka åt samma håll, i min naiva strävan vill jag det. Tänk bara vilken lycka vi skulle känna, ju fler som delar samma känsla, desto starkare blir reaktionen.
Nu är vi ändå många som delar samma känsla när Real gör mål respektive vinner.
Men det är tur att det finns de som föraktar Madrid, för då får vi känna dubbelglädje. Glädjen att få se vårat hjärtelag besegra dessa tvivlande motståndare, få se deras snopna, chockade min är en seger för oss, en stor lycklig 3-0-seger. Och denna vinst mot dessa tvivlande motståndare bör egentligen nästan räcka för att få oss att känna stor lycka. Nu har vi ännu fler skäl till att må bra vid en eventuell vinst. Det är bra, och för oss madridistas är det enbart positivt. För vi vet att deras förakt bara är en förvrängd känsla – avundsjuka. Och deras avundsjuka får oss bara att känna ännu mer stolthet. Det är då vi kan visa upp vår stolthet, slå fast för vårat tyckande, stå upp för vårat lag och visa vart vi står.
