Benfica - Estoril
2 - 1

Osasuna - Atlético de Madrid 3-1 (2-1) Uppdaterad

Atlético de Madrid blev utspelade av det japansktklingande hemmalaget och agerade värdelöst, miserabelt, kasst, kraftlöst, löjligt, bedrövligt, undermåligt, genomruttet, patetiskt, håglöst, genant, fantasilöst, deprimerande, pinsamt, förkastligt, viljelöst, oinspirerat, osolidariskt, planlöst, IQ-befriat, skröpligt, skralt, eländigt, oföretagsamt, inaktivt, sterilt, lojt, omotiverat, apatiskt, sorgligt och penibelt. Patético helt enkelt!

År ut och år in triggar Atléticosupportrarna upp varandra inför ligastarten med kommentarer i stil med: ”I år har vi värvat bra och så har vi även gjort oss av med oduglingarna som bara lyckades föra oss till en åttondeplats förra säsongen”, ”Såhär starka har vi inte sett ut sedan ’el doblete’ 95/96”, ”I år har vi många flera alternativ på varje position”, ”I år har vi ett ungt och hungrigt lag”, ”I år ska det ske” och ”Europa, här kommer vi!”.

Lustigt nog brukar tongångarna låta helt annorlunda någon i februari månad när laget, efter att ha gjort en klart godkänd första halva av ligan, faller ihop som ett korthus, precis som man gjorde i dagens match mot Osasuna. Det är då vi supportrar har tappat allt hopp efter att, vecka ut och vecka in, bevittnat det ena debaclet efter det andra (oftast kommer raset efter den traditionella derbyförlusten på Calderón mot marängerna…). Helt plötsligt slår vi oss inte för bröstet längre utan istället gestikulerar vi hej vilt med armarna alternativt slår ut med armarna i uppgivenhet och får på så sätt en alltmer skadeglad omgivning att dra på smilbanden. Supportrarnas kommentarer varierar. Vissa låter ursäktande, andra låter rosenrasande. En sak har dock dessa supportrar gemensamt, de har nämligen alla förstått att det, ännu en gång, kommer att gå åt pipsvängen. ”Vi har haft ett tufft spelprogram”, ”Spelarna är tröttkörda”, ”Skadorna påverkar kontinuiteten och spelet”, ”Domarna stjälper oss alltid”, ”Vi har inget spel”, ”Vi saknar bredd”, ”Spelarna har inte den rätta viljan och visar inget jävlar-anamma på planen”, ”Vi saknar en offensiv innermittfältare, en spelfördelare helt enkelt”, ” Vi borde ha gjort några inköp under vintermercadon”, ”Tränaren är pressad och får ingen arbetsro”, ”Planen var i bedrövligt skick”, ”Det finns ingen i laget som tar en endaste löpning”, ”Vi slår bara bollar i sidled” och ”Nyförvärven floppar”. Känner ni igen dessa kommentarer?

När säsongen väl är över och skall sammanfattas har även de supportrar som kommit med mer ursäktande kommentarer under säsongens gång ställt sig på de gestikulerande brödernas sida och unisont häver alla Atléticos ur sig all den frustration och ångest som vi burit inom oss sedan den 20:e ligaomgången. Det är då vi kräver att klubben skall göra någonting åt situationen och då är vi fler än en som säger: ”Gör er av med den och den och den och den och den och den och den och den. För pengarna som vi får in på försäljningen av dussinspelarna köper vi in den och den och den och den och den och den och den och den istället”.

Efter sommaren är vi tillbaka från semestern, solbrända och optimistiska, och upprepar samma mantra som tidigare år: ”I år har vi värvat bra och vi har gjort oss av med odugligarna som bara lyckades föra oss till en åttondeplats i ligan”, ”I år har vi många flera alternativ på varje position”, ”I år har vi ett ungt och hungrigt lag”, ”I år ska det ske” och ”Europa, här kommer vi!”. Att vi aldrig lär oss av tidigare års missöden…

Jag är trött på att samma eländiga visa upprepas vareviga år och kräver klubbledningens omedelbara avgång. Det är huvudsakligen deras fel att vi ständigt misslyckas och det är av största vikt att en klubb som aspirerar att nå högre höjder har en organisation av högsta klass. Att Aguirre är en tränare med noll pondus och bristande taktiskt kunnande börjar nog de flesta inse, men kan det verkligen bara vara tränarens fel att vi ännu en gång tappar allt under våren? Nja, så enkelt är det nog inte då vi inte får glömma att klubben värvat erkänt duktiga tränare och fotbollsspelare på senare år och ändå så har det alltid slutat med praktfiasko. Visst fasiken måste det vara klubben i sig som mår dåligt och det märks både på Aguirre och spelarna som agerar allt sämre och alltmer deprimerande för var dag som går. Styrelsen måste bort!

I dagens match mot Pamplonalaget Osasuna var det ett passivt och bedövat bortalag som fick se sig omsprungna och bortkollrade av ett mycket taggat hemmalag, ett hemmalag som fick bästa möjliga tänkbara inledning på matchen då man redan efter 51 sekunders spel hade förpassat den första bollen bakom Abbiati. Målet kom efter att en för dagen magnifik Plasil vunnit en nickduell mot Perea en bit in på Atléticos planhalva och på så sätt nickskarvat den vidare till Vela. Den unge mexikanen, som var helt outstanding i dagens match mot sengångarna från Madrid, rann givetvis igenom och tog sig obehindrat in i Atléticos straffområde innan han mycket snyggt släppte bollen vidare centralt till Quique Sola som enkelt kunde rulla in hemmalagets ledningsmål.

I den tredje minuten bryter Fabiano Eller bollbanan framför ögonen på två Osasunaspelare och slår sedan en fenomenal passning i ansiktshöjd till José Antonio Reyes som i sin tur lyckas brösta ned bollen, kicka med lädret ett antal gånger innan han, i ett mycket pressat läge, bestämmer sig för att släppa den tillbaka till vår brasilianske mittbacksstjärna. Tyvärr är passningen alldeles för hårt slagen och missar Fabianos tryne med en halvmeter och helt plötsligt står vi inför det pinsamma faktumet att TVÅ Atléticospelare vaskat fram Osasunas nästa chans i matchen. Plasil är med på noterna och tar emot Reyes passning och hinner släppa den vidare till Vela innan han kapas bryskt av Perea. Plasils passning friställer en offsidestående Vela som tar sig in i straffområdet samtidigt som Pernía försöker kapa spelaren med en huvudlös glidtackling. Pernía missar som vanligt och Vela gör inga som helst misstag när han iskallt rullar in bollen mellan benen på vår italienske målvakt. Det är, som ni säkert förstår av min beskrivning, ett tragikomiskt mål som Vela gör och i den här spelsekvensen visar fyra elftedelar av Atlético de Madrid hur man inte får agera på en fotbollsplan. Intressant att notera är även att INGEN Atléticospelare sträcker ut en hand för att signalera åt domaren att Vela står i offsideläge när Plasil slår fram bollen till mexikanen, men då våra rödvita grabbar verkar skita i det mesta nuförtiden så är det kanske inte så himla förvånande att ingen protesterar över Osasunas regelvidriga 2-0-mål.

Atlético de Madrid är ett slaget lag redan efter fem minuters spel och agerar huvudlöst gång på gång. Osasuna däremot bjuder hemmapubliken på en rapp och fantasirik fotboll och hade det inte varit för vår italienske keeper kunde hemmalaget ha haft en större ledning i halvlek. Atlético då? Nja, Atlético såg ut inte ut att vilja spela fotboll idag och stack bara upp i några sporadiska anfallsförsök då och då men utan att riktigt tro på sig själva om ni förstår vad jag menar. Trots det var det faktiskt Atlético de Madrid som gjorde matchens tredje mål och det genom Diego Forlán som bestämde sig för att ladda högerbössan cirka 40-45 meter från Ricardos mål. Vår anfallare fick en sagolik träff med högern och projektilen letade sig in i mål via Ricardos högra stolpe. Målet var riktigt snyggt men föga rättvist.

Diego Forláns pärla i den 25:e minuten kunde ha blivit startskottet på något positivt men istället blev det början på en Osasunaforcering som mycket väl kunde ha slutat med att Atlético hade släppt in ett tredje och ett fjärde mål innan halvlek. När domaren väl blåste av för halvtidsvila var det ett lättat Atlético de Madrid som kunde konstatera att de hade haft turen på sin sida under den första delen av matchen.

Inför den andra halvleken gjorde Javier Aguirre två byten. Zé Castro ersätter Fabiano Eller och Valera ersatte en för dagen miserabel Mariano Pernía.

Det är Atlético de Madrid som har bollen mest i den andra halvleken men som så många gånger förr spelar laget forcerat och utan fantasi eller löpvilja. Osasuna tar medvetet några steg bak i banan och låter ett sidledspassande bortalag tillintetgöra sig själva. Atlético skapar ingenting i den andra halvleken och när Hector Font rakar in 3-1 med dryga kvarten kvar av matchen har rättvisa skipats. Osasuna var helt enkelt bättre på varje position i dagens match och var helt klart värda dagens seger.

Matchfakta:

Målen
1-0 Sola 1'
2-0 Vela 5'
2-1 Forlán 26'
3-1 Font 75'

Se målen här!

Domare: Alvarez Izquierdo

Varningar:
Osasuna: Josetxo
Atleti: Eller, Perea, Valera

Bollinnehav: 38% - 62%
Skott mot mål: 18 - 7
Skott på mål: 10 - 2
Räddningar: 1 - 7
Hörnor: 5 - 2
Frisparkar: 23 - 22
Offside: 4 - 1