Domaren i centrum när Madrid kryssade mot Mallis
Ramos syndabock och domaren i centrum när Real Madrid än en gång tappar poäng i guldjakten.
Berndt Schuster överraskade oss alla med att inte ställa upp med några av våra mest tongivande brassar för att helt enkelt köra med exakt samma elva som förra veckan. I mål stod som vanligt Iker Casillas, från vänster till höger i backlinjen: Marcelo, Heinze, Canna och Ramos. Ingen Pepe trots att han är spelklar, fast Heinze har övertygat i mitten och Marcelo har inte direkt gjort bort sig. Ett steg längre upp i banan väljer tysken en spelskicklig centrerad mittfält bestående av Gago, Guti och Sneijder. På topp spelar Raúl som spjutspets med Higuain strax bakom. I den fria rollen mellan mittfält och anfall med utgångspunkt från kanterna väljer Bernie Robben istället för Robinho. Lite förvånande att lagets stora stjärna hållits utanför startelvan två matcher i rad, men jag förstår delvis tysken, varför ändra på ett vinnande lag?
Matchen blåses igång och el Madrid tar ett stadigt grepp om matchen och framför allt Sneijder styr spelets tempo från sin mittfältsroll. Men redan här, i inledningen av matchen ser man tendenserna som matchen kommer att följa. Madrid styr spelet, kommer inte till något riktigt avslut och Mallorca satsar stenhårt på kontringar. De har ju helt klart spelarna till det i form av dundersnabbe Jonas, målfarlige Güiza (utalas G-U-IZA, ü med två prickar uttalas alltid) och irrationelle Arango.
Första riktigt vassa chansen går ändå till los blancos och Robben. Efter en snygg pass av Sneijder som hittar Raúl sätter han den i djupet på Robben som med gott om tid och svängrum lyckas missa målet. Dåligt där, det skulle ha varit 0-1 redan där. Men Robben kommer att bli förlåten - så småningom.
Nästa chans går till Mallorca på en av deras kontringar då Güiza skjuter från dålig vinkel men får touch på bollen vilket sånär ställer Iker.
Spelet böljar verkligen fram under större delar av första halvlek då Real Madrid bygger upp anfall med mycket folk och Mallorca kontrar blixtsnabbt. Hawaii-fotboll helt enkelt och säkert väldigt underhållande för tittare utan sympatier för någon utav lagen. För oss vita kändes det dock väldigt frustrerande att se spelet på sista tredjedelen av planen. Det är helt enkelt som om spelarna bara gick och väntade på att det skulle dyka upp en Ruud i luckan och när man märkte att han fortfarande saknas så avslutade man från avstånd. Visserligen rätt medicin när man har spelare som Sneijder men idag helt ofarligt då duktige Moya stod rättplacerad mest hela tiden.
I 16:e minuten visar bildproducenten upp ett gult kort på Ramos efter att han som vanligt gått stenhårt och utan pardon in i en duell, men tydligen blev det ingenting i det läget. Men Ramos skulle inte göra statistikerna ledsna, de gula korten skulle komma.
Trots att Real Madrid kontrollerar matchen mer och mer så är det Mallorca som gör första målet. På en kontring (surprise surprise) slår Güiza ett inlägg snett inåt bakåt som Ramos i kamp med Arango inte lyckas få undan, i andravågen trycker Fernando Navarro in bollen men målet blåses av då domaren anser att Arango ruffat ner Ramos. Den unge spanske landslagsmannen ligger visserligen ner och vrider sig i plågor, men själv anser jag att det var en 50/50-duell. 0-0 står sig ett tag till.
Just när jag satt och tänkte på att laget behövde en energiinjektion i form av Robinho och dennes förmåga att göra sin gubbe entrar Robben scenen. I 43:e minuten får holländaren bollen till höger om straffområdet och på TV-spelsmanér rycker han förbi sin gubbe, når kortlinjen, bryter in mot mål, kroppsfintar sig förbi ett par försvarare till och slår ett inlägg mot Raúl som står vid första stolpen. Duktige Moya får fingerspetsarna på bollen men inte bättre än att den hamnar framför fötterna på Wesley Sneijder som med öppet mål inte missar. 0-1! Och målet måste helt tillskrivas Arjen Robben, vilken räd han gör.
Mallorca hinner med ett par anfall till i första halvlek och i ett av dessa slår Jonas bollen på en utsträckt hand tillhörande Fabio Cannavaro. Men konstigt nog tilldöms ingen straff. Publiken som fått se ett bortdömt hemmamål och nu en utebliven straff är förståeligt nog rätt irriterat och ställer sig upp med sina vita näsdukar och kör klassikern ”Asi gana el Madrid – Så vinner el Madrid”. Det är bara att hålla med skylten som visas upp i halvlek ”Basta con arbitrajes malos – Nog med dåliga domarprestationer”.
Vad som förvånar mig mest under första halvlek är förutom Real Madrids impotens i offensiv planhalva Gutis frånvaro. Mittfältseleganten syns inte alls till under de första 45. Hans fantasi och kreativitet saknas verkligen. Time to step up...
Så till andra halvlek som börjar med en jättemöjlighet för ö-laget. Ramos river ner en anfallare och får vad jag tror är sitt andra gula, men som bara är det första. På den efterföljande frisparken får ”fightern” David Navarro en tå på bollen som så när går in i mål.
Men början av andra halvlek tillhör Real Madrid som bestämt sig för att punktera matchen. Med en underbar 40 meters uppspel hittar Gago Higuain som inte är långt ifrån att få med sig bollen i steget. Men 0-1 står sig ett tag till.
Matchen ändrar nu helt karaktär till en riktig mittfältskamp där ingen utav lagen kommer till någon egentlig offensiv spel. Det är då mannen i gult bestämmer sig för att ta över föreställningen. I första hade han annullerat ett mål och bortsett en solklar straff, nu var det dags för herr Ibañes att synas lite till. Fernando Navarro gör en usel filmning i kontakt med Sergio Ramos, men domaren går på den och visar andalusiern dagens andra (eller tredje, man blir helt snurrig) gula vilket innebär rött. Visst ska det vara gult där, men inte på Ramos utan på ”svanhoppet” Navarro som hinner ta tre steg innan han väljer att falla. Uselt skådespel av spelaren och uselt agerat av domaren.
Naturligtvis tar Mallorca över taktpinnen och börjar skapa chans på chans. Även om Bernie byter in Diarra som högerback (trots att man har Torres och Pepe på bänken) istället för Higuain så lyckas inte los merengues hålla undan för Mallorcaanstormningarna. Arango försöker på biscicletas, Jonas går på genombrott men inte förrän den förre detta Castillaspelaren Borja kommer igenom på väggspel lyckas de spräcka Ikers nolla. 1-1 och typiskt att en före detta Madridista gör mål på moderföreningen. Familjen är väl värst. Målet är däremot väldigt logiskt.
Efter målet väljer Bernie att göra ett mer logiskt byte. Ut med Sneijder och in med Miguel Torres. Torres tar högerbacken och Diarra går upp på mittfältet. Trots en bättre balans i laget är det ändå Mallorca som fortsätter att styra spelet. Tysken gör då sitt sista byte. In med Julio Baptista som med sin styrka kan hålla bollen på offensiv planhalva och ut med en slutkörd kapten.
Trots tre väldigt tydligt defensiva byten lyckas Mallorca fixa ytterligare en riktigt het chans. Güiza får bollen till vänster om straffområdet, ser att inbytte Webo tar en löpning mot ytan på andra sidan, får iväg bollen till kamerunaren som i sin tur får tillbaka den till landslagsanfallaren som med helt öppet mål lyckas med konststycket att skjuta i ribban. Måhända blir han störd av Iker men det är uselt att inte lyckas sätta den därifrån. Vi vita ska bara tacka och ta emot. Där skulle Mallorca ha gjort 2-1.
En smågrinig och irriterad match saknar efter det någon riktig vass målchans och blåses av av dagens huvudperson Daudén Ibañes.
Först och främst måste man ge en eloge till Mallorca som verkligen använder sig av sina resurser och spelar smart. Med lite tur hade de fått med sig tre pinnar mot mästarna.
Sen kan man fråga sig varför inte Bernt väljer att byta ut en spelare som Guti redan i första halvlek då han idag är helt osynlig.
Att Ramos skulle bli utvisad idag visste vi väl alla. Han har ju spelat tre matcher i rad och då är det väl dags för en utvisning.
De tre bytena Bernie gör är väl logiska, men väldigt bra.
Nästa vecka tar vi tre poäng...
***
Kvällens + Arjen Robbens dribblingsräd och Arangos konstspark.
Kvällens - Domartabbarna och Ramos klumpighet.
