2016-11-19 20:00

Bastia - Montpellier
1 - 1

Real Valladolid - Atlético de Madrid (0-0) 1-1

Atlético de Madrid skulle egentligen ha haft noll poäng med sig hem från dagens bortamatch mot Real Valladolid, men till slut var man istället riktigt nära att stjäla en högst oförtjänt trepoängare. Det blev till slut varken det ena eller det andra och det är därför med blandade känslor som man får konstatera att det blev delad pott mellan Valladolid och Atlético.

De 3 000 tillresta Atléticosupportrarna som besökte det som på senare tid blivit något av en bogeyground för de rödvitas del, nämligen José Zorillastadion, fick se sina rödvita favoriter spela 1-1 mot Real Valladolid, ett resultat som på lång sikt inte gynnar något av lagen.

Efter en första tjugominutersperiod där spelet böljade fram och tillbaka var det hemmalaget som tog över kommandot och vaskade fram ett antal chanser att ta ledningen. I halvlek borde Valladolid ha haft en trygg ledning inför den andra halvleken, men så blev alltså icke fallet. Trots vetskapen om att hemmalaget egentligen var värda ett bättre öde i dagens match är det likt förbannat riktigt irriterande att Aguirres grabbar inte kunde förvalta den skänk från ovan som kom i den 69:e minuten på ett bättre sätt. Det var nämligen just i den matchminuten som Maxi pricksköt in gästernas ologiska och högst orättvisa ledningsmål. Med 0-1 i ryggen hade den syndande inhopparen Luís García två ypperligare lägen att utöka lagets ledning till 0-2, men hans avslut var så pass undermåliga att jag endast kan rekommendera grabben att lägga skorna på hyllan. Jag kan fortfarande inte förstå hur han lyckades med konststycket att, från fem meters avstånd och helt omarkerad, förpassa bollen ett tiotal meter över målramen.

Diego Forlán hade även han ett jätteläge att punktera matchen i den 90:e minuten när ett väl avvägt inlägg signerat av Maxi damp ned framför fötterna på anfallaren. Luis Garcías målsumparsjuka smittade tyvärr av sig på vår annars så säkre anfallare och istället för att trycka in bollen i mål förpassade han bollen cirka halvmetern utanför målvaktens vänstra stolpe. Istället för 0-2 och 56 poäng kom istället 1-1 och 54 poäng i den 91:a minuten när en offsidestående Ogbeche kunde styra in kvitteringsmålet, ett mål som Pucelalaget verkligen var förtjänta av.

Kul att notera från dagens match är att Leo Franco, efter sjutton omgångars frånvaro äntligen är tillbaka i målet. Välkommen tillbaka Leo!

Första halvlek:
Matchens första frispark tilldelas gästande Atlético de Madrid efter dryga halvminuten när portugisen Simaõ rivs ned ute på vänsterkanten. Pernía tar hand om frisparken och slår ett inlägg mot elvameterspunkten som ett vaket hemmaförsvar kan rensa undan och därmed får Atlético inte samma drömstart på matchen som man fick i den senaste ligaomgången mot Almería då Antonio López gav de rödvita ledningen efter bara en minuts spel.

Första riktigt farliga läget i matchen får hemmalaget Valladolid när den alltid lika välplacerade Joseba Llorente ges möjligheten att ta emot en studsande boll med bröstet inne i Atléticos straffområde. Anfallaren får snabbt Perea i ryggen och väljer därför att släppa bollen vidare med en välriktad klackspark till lagkamraten Víctor som går på ett snabbt avslut med vänstern, ett skott som Leo Franco kan parera utan några nämnvärda problem.

Efter fem minuters spel drar en alldeles för ivrig Camacho på sig matchens första varning och även om vår unge mittfältare är oense med Muñiz Fernández beslut är varningen helt korrekt utdömd. Valladolidspelarna nöjer sig dock inte med att vår unge mittfältstalang får ett gult kort och vädjar om en annan färg på kortet, löjligt.

Atléticos första och enda läge i den första halvleken kommer i den åttonde minuten när ’Kun’ tar emot bollen i höjd med mittplan. Den unge argentinaren tar sig runt sin övervakare innan han levererar bollen vidare till Forlán, som i sin tur släpper ut kulan på vänsterkanten där Pernía sprintar ned mot kortlinjen för att hinna ifatt bollen innan det våta underlaget gör sitt och förpassar den över kortlinjen. Vår vänsterback hinner lyckligtvis fånga upp bollen innan den rinner ut till inspark för Valladolid och slår, tro det eller ej, ett välriktat inlägg som portugisen Simaõ möter med pannan. Tyvärr är nicken något malplacerad och istället för att skrika ”GOL” får de tillresta Atléticosupportrarna nöja sig med ett besviket men högljutt ”UY”.

Direkt efter Simaõs nick över målramen slår hemmaspelaren Baraja en riktigt lång långboll mot den alltid like löpvillige Sesma som med sin löpning hittat en korridor mellan mittbackarna Perea och Pablo. Som tur är Sesmas bollmottagning slarvig och därmed hinner våra mittbackar korrigera sina positioner och rensa undan bollen innan något hemskt och ”typiskt Atlético” händer framför Leo Francos mål.

De första 20 minuterna av matchen präglas annars av dåligt spel och få genomtänkta passningar. Inget av lagen verkar vara vän med bollen och matchen är, trots det relativt höga tempot, ett riktigt sömnpiller.

Just i det läget då man börjar grymta och skruva på sig framför teven börjar i alla fall ett av lagen att hitta fram med sina passningar, nämligen Valladolid. Helt plötsligt börjar även hemmalaget spela sig fram till det ena läget efter det andra och de sista tjugo minuterna av halvleken blir en resa till infernot för vår del. Först ut med att vara nära att ge hemmalaget ledningen är Llorente efter att den ettrige spillevinken Sisi slagit ett inlägg mot den bortre stolpen där den nyss nämnde anfallaren hänger i luften och väntar på att bollen skall träffa hans panna. Det är just det faktum att Llorente kommer upp lite för tidigt i luftrummet som gör att han inte kan rikta bollen mot mål.

Med dryga halvtimmen spelad är domaren vår räddande ängel när han drar sig för att dra fram den unge Camachos andra varning för dagen när han bryskt kapar en motståndarspelare några meter in på motståndarnas planhalva. Tack Muñiz!

Sisi skapar en hel del oreda i slutet av halvleken och med tio minuter kvar av halvleken är det just han som står bakom hemmalagets nästa chans när han tar sig runt Pernía och slår ett lågt inlägg mot Sesma som möter bollen med högerfoten. Skott är dock inte särskilt välplacerat och Leo behöver inte ens ingripa för att försvara sin målram. Den nyss nämnde framspelaren Sisi får sedan själv nästa jätteläge att ge sitt hemmalag ledningen när bollen rullar fram till honom i höjd med straffområdeslinjen. Spelaren får stå oroväckande ostört inne i vårt straffområde och därför får vi tacka den obeslutsamme spelaren för att han tar alldeles för god tid på sig att lägga bollen tillrätta. Spelsekvensen som kunde ha inneburit 1-0 för los vallasolitanos slutar istället med att Pernía hinner springa fram och täcka bort Sisis välriktade projektil.

Det är nu tydligt att Valladolid tar över bollinnehavet alltmer och att Atlético får allt svårare att få till något ordnat spel. Hemmalaget roffar åt sig alla andrabollar och det ser helt enkelt inget vidare ut.

Med fem minuter kvar av halvleken sparkar Llorente i luften när han får fritt skottläge några meter från mål och det skall vi nog vara väldigt tacksamma över för annars hade det nog stått 1-0 till los vallasolitanos. Innan domaren blåser av för halvtidsvila hinner hemmalaget vaska fram en sista chans när ytterligare ett inlägg hamnar hos Llorente som nickar den vidare mot den bortre stolpen där en helt omarkerad Sesma inte får ordning på varken fötterna och bollen och därmed rinner bollen ut över kortlinjen.

Efter 45 minuters spel är det Pucelalaget som vaskat fram de hetaste chanserna och hade laget bara tagit tillvara på åtminstone en av sina många chanser under den senare halvan av halvleken hade laget haft en odiskutabel ledning i halvlek.

Andra halvlek:
Inför den andra halvleken byts den varnade Camacho ut och in kommer den så omtyckte brasilianaren Cléber Santana som, i och med att han redan ersatt Camacho i halvlek, kan springa in på planen samtidigt som hans medspelare och därför slipper han höra de tillresta Atléticosupportrarnas traditionella visselkonsert mot spelaren.

I den 48:e minuten ges bortalaget ett ypperligt läge att kontraslå när Agüero vinner en närkampsduell några meter in på motståndarnas planhalva. ’Kun’ som agerar självständig stat på Valladolids planhalva släpper bollen bak till den andra självständiga staten, Diego Forlán, som i sin tur släpper ut bollen på högerkanten där Maxi, han som gör 17 blankt på 100 meter, hinner ifatt bollen och slår ett svagt inlägg som hamnar i gapet på Asenjo. Trots det fiaskoartade inlägget ger anfallet åtminstone ett visst hopp om att Atlético äntligen skall ta några steg upp i banan och när Atlético tilldelas en hörna nästan direkt efter Maxis inläggsförsök är Sergio Agüero nära att ge de rödvita ledningen med huvudet, men tyvärr slinker bollen någon halvmeter utanför Asenjos vänstra stolpe.

Nästa chans i matchen tillskrivs hemmalaget när den pigge Sisi slår en boll bakom fyrtornet Pablo så att den hamnar hos Llorente inne i Atléticos straffområde. Joseba kommer nu alltså i ett ett-mot-ett-läge mot Leo Franco men istället för att gå på avslut väljer anfallaren att, mycket generöst, släppa bollen mot den bortre stolpen där Sesma väntar med jävulska intentioner. En rättplacerad och kvickfotad Pernía har dock avslöjat motståndarspelarens intentioner och hinner fram för att rensa bort bollen innan Sesma kan raka in bollen i nätmaskorna.

Trots denna halvchans för hemmalagets del känns det i alla fall som att gästerna är med lite bättre i spelet och den närmsta kvarten tar los rojiblancos över alltmer, utan att för den delen skapa särskilt mycket.

Simaõ byts ut i den 67:e och in kommer José Antonio Reyes.

Med 21 minuter av matchen kommer så till slut den skänk från ovan som vi väntat på när Maxi stänker in 1-0 efter att Forláns skottförsök täckts bort av García Calvo. Det känns inte som ett rättvist mål med tanke på hur matchen sett ut, särskilt inte med tanke på den första halvleken i färskt minne, men det är struntsamma! Vi har tagit ledningen och det är det som räknas!

Efter målet drar sig Atlético, medvetet eller omedvetet, tillbaka på egen planhalva och därför dröjer det inte många minuter förrän Leo tvingas göra jätteräddning när målkåte Llorente gör bort Pablo inne i straffområdet och går på avslut. Leo är dock med på noterna och hinner ta några steg ut för att täcka ut skottet till en sedermera resultatlös hörna.

I den 78:e minuten byts Kun ut och in får Luis García komma. Såhär i efterhand kan vi konstatera att detta inte var ett genidrag från herr Aguirres sida…

Med sex minuter kvar får nämligen Luis García chansen att avgöra det hela när han snappar upp en långboll slagen av Pernía och i en löpduell med den före detta Atléticospelaren García Calvo får Luis till slut till ett tamt avslut som målvakten räddar. Bara minuten efter den chansen bjuder Reyes publiken på en underbar löpning ute på sin vänsterkant när han tar sig runt två motståndare, tar sig in i straffområdet och släpper bollen snett bakåt till Luis García som från 5 meters avstånd lyckas skjuta bollen pinsamt många meter över ribban. Hur kan man missa ett sådant läge?!

I den 90:e minuten är det Forlán som får chansen att punktera matchen när ett inlägg dimper ned framför fötterna på honom. Inspirerad av Garcías tidigare missar kopierar Diego lagkamratens föga imponerande effektivitet framför mål och förpassar bollen utanför Asenjos högra stolpe. I nästa spelsekvens kommer Valladolids kvittering när Ogbeche möter ett inlägg med högerfoten och överrumplar både Pernía och Leo Franco. 1-1 känns som en knytnäve i ansiktet men vi måste ändå samtidigt medge att hemmalaget förtjänade det målet och mer därtill...

Matchfakta:

Målen
0-1 70' Maxi Rodriguez
1-1 91' Ogbeche

Se målen här och ett längre sammandrag här!

Skott mot mål: 18 - 10
Skott på mål: 5 - 3
Hörnor: 4 - 2
Offside: 2 - 2
Bollinnehav: 60% - 40%

Domare: Muñiz Fernández

Gula kort:
Valladolid: Baraja, Diego Camacho, Pedro López och Garcia Calvo
Atleti: Camacho, Leo Franco, Antonio López och Cléber Santana

Valladolid: Asenjo; Pedro López, Baraja, García Calvo, Óscar Sánchez; Víctor (Borja, 92’), Diego Camacho (Ogbeche, 77’), Álvaro Rubio, Sesma; Sisi (Aguirre, 77’) och Llorente.

Atlético de Madrid: Leo Franco; Antonio López, Perea, Pablo, Pernía; Raúl García, Ignacio Camacho (Cléber Santana, 46’), Maxi, Simão (Reyes, 66’); Forlán och Kun Agüero (Luis García, 77’).