Euro 2000
Artikelserien om den spanska EM-historien fortsätter. Denna gången med EM 2000 i Holland/Belgien
Mästerskapet under milleniumåret var det första någonsin att delas mellan två länder. Och det var Benelux-länderna Holland och Belgien som fått äran att vara värdar.
La Selección medverkade och hade lottats in i Grupp C tillsammans med Jugoslavien, Norge och Slovenien. En på pappret ganska lätt grupp för spanjorerna.
Den spanska truppen bestod som vanligt av enbart inhemska ligaspelare. Förbundskapten Camacho satsade på rutinerade namn som Cañizares och Molina i mål samt med en ung Casillas på tillväxt. Försvarare i form av Hierro, Abelardo och Sergi. Ett mittfält med stöttepelare i form av Guardiola, Gerard och Mendieta samt ett anfall med Raúl, Alfonso och Urzaiz.
En bra blandning av gammal och nytt.
Spanien ställdes mot Norge i den första matchen. Och det på Feijenoord Stadium i Rotterdam. Ett lag som La Selección bara måste besegra.
Men så blev inte fallet. Steffen Iversen gav norrmännen segern inför 45 000 åskådare när han efter den andra halvleken gjorde matchens enda mål.
En blytung och oväntad förlust mot det "engelsktspelande" Norge.
I match två hade spanjorerna pressen på sig att vinna. Minnena från VM i Frankrike två år tidigare där man förlorat öppningsmatchen mot Nigeria, kommit igen och vunnit stort mot Bulgarien i den sista matchen men ändå fått åka hem, var påtagliga.
Slovenien som spelat 3-3 mot Jugoslavien var motståndet. Ett lag med relativt okände Zlatko Zahovic som störste stjärna.
Den här gången gick det bättre för Spanien, men det satt hårt åt. Raúl gav laget ledningen i den första halvleken. Slovenien reducerade i den andra innan Etxeberria kunde avgöra inför 45 000 på Amsterdam ArenA. 2-1 till La Selección.
I den sista matchen på Jan Breydel Stadion i Brügge var förutsättningarna som följande. Jugoslavien ledde gruppen med 4 poäng. Spanien och Norge hade 3 poäng. Slovenien 1.
Eftersom Norge skulle möta Slovenien krävdes därför i det närmaste seger för La Roja. Och vilken match det skulle bli!
Efter 1-1 (Milosevic och Alfonso målskyttar) i halvtid och mängder av tilläggsminuter för maskning av "juggarna" exploderade den andra halvleken. Jugoslavien gjorde 2-1 (Govedarica), Spanien reducerade genom Munitis men Balkanlaget tog ledningen igen (Komiljenovic). Och eftersom Norge hade 0-0 mot Slovenien var nu Spanien utslagna.
Om det inte vore för jugoslavernas ständiga spelfördröjande vill säga. Något som fick domaren att lägga till hela sju minuter på halvleken(om jag inte minns fel)!!?
Och på den extratiden hann Mendieta göra 3-3 på straff och Alfonso 3-4 efter skott på en studsande boll invid straffpunkten.
Vild och sanslös glädje i Spanien och stor ilska i Jugoslavien tills de fick reda på att Norge - Slovenien slutade 0-0. Och båda lagen vidare.
När den värsta glädjen laget sig och spanjorerna smält det faktum att de äntligen hade Fru Fortuna på sin sida så var det dags att förbereda sig för match mot Frankrike i kvartsfinalen. De regerande världsmästarna med idel världsstjärnor som Zidane, Pirés, Henry, Trezeguet, Petit, Leboeuf, Djorkaeff och Thuram för att bara säga några.
Matchen spelades på samma arena i Brügge som den där La Selección besegrade Jugoslavien. Ett gott tecken månne?
Njae, inte riktigt. Fransmännen öppnade målskyttet genom Zidane. Men Spanien reducerade på straff minuterna senare. Målskytt - straffgeniet Mendieta.
Just före paus grusades dock Spaniens dröm om semifinal när Djorkaeff ökade på till 2-1.
Spanjorerna förmådde inte utjämna mer utan fick än en gång se sig utslagna av en bitter rival. Men denna gången fick vi iallafall se ett hedervärt uttåg ur turneringen.
En spelare fick också plats i turneringens All Star Team. Mittfältsgiganten Josep 'Pep' Guradiola.
Spaniens banemän, Frankrike tog sedemera hem hela turneringen när Italien besegrades genom ett Golden Goal av Trezeguet i finalen. 2-1 till Les Bleus.
Nästa och även den senaste EM-turneringen gick av stapeln 2004 i Portugal.
