Årets...
Redaktionen summerar säsongen och listar allt bra samt mindre bra med Atlético de Madrid anno 2007/08. Här följer årets...
Niclas Boberg
Topp
Att man äntligen bröt trenden att falla igenom de sista omgångarna som har varit synonymt med Atlético de Madrid sedan återkomsten säsongen 02-03. Varje vår har det varit likadant efter en bra höst har man sedan tappat placering på placering i takt med att temperaturen i luften har stigit till behagliga sommarnivåer och begreppet att göra en Atlético var myntat! Men i år tog man sig samman och klarade det uppsatta målet för säsongen att bli bland de fyra främsta och därmed få chansen till att spela Champions League till hösten.
Flopp
Utlslagna av Bolton i 16-delsfinalen av Uefacupen utan att göra ett enda mål mot det bleka engelska laget är en katastrof.
Överraskning
Nacho Camacho, 17-åringen fick debutera hemma mot Barcelona och som han gjorde det, helt respektlöst. Har sedan fortsatt att övertyga under slutspurten och krönte detta med att göra två mål i segermatchen hemma mot Recreativo, dagen innan han fyllde körkort!
Comeback
Leo Franco, det argentinska målvaktslejonet som har haft upprepade problem med sina lårmuskler. Antingen har det varit sträckningar eller bristningar som har hindrat Leo från att vakta Atletikassen ett antal matcher per säsong. Strax före jul fick han nog och lade sig på operationsbordet och den finske doktorn drog fram skalpellen för att komma tillrätta med problemet en gång för alla. En lång frånvaro följde innan han fick göra comeback under våren och tre raka nollor i slutspurten var bevis nog för att Leo är tillbaka!
Spelare
Sergio Kun Agüero! Har hållit en sjukt hög nivå under årets säsong och en mycket starkt bidragande orsak till att Atlético de Madrid till slut blir fyra. Spanska Canal+ utsåg honom till ligans bäste
spelare under säsongen och att han är bäst i Atleti står ställt utom allt tvivel! Totalt blev de 20 fullträffar i ligan för Kun som därmed kom på tredje plats i skytteligan, räknar man ihop målen från cuperna också så var det två fullträffar i den inhemska cupen och sex i Uefacupen. Totalt blev det alltså 28 mål för vår snart 20-årige guldklimp, han fyller den 2 juni!
Nyförvärv
Simão Sabrosa, den elegante portugisen har varit den enda spelaren i truppen som kunnat ge Aguirre lite av det kantspel som han eftersträvar. Ständigt utmanar han sina motståndare och med sin vassa teknik skapar han chanser för sina lagkamrater. Men det var hård kamp om utnämningen mellan portugisen och duon Diego Forlán och Raúl García som båda svarade för två gedigna säsonger.
Match
4-3 hemma mot Sevilla är en av de bästa matcher jag har sett den här säsongen. Bra och högt tempo matchen igenom via två lag som vill spela offensiv fotboll, den här gången vann Atleti, men resultatet kunde gott och väl varit det omvända.
Mål
Maxi Rodríguez får äran att bli utsedd till att ha gjort årets snyggaste mål för Atlético de Madrid. Det handlar om 3-2 målet hemma mot Sevilla i höstas där Kun står för framspelningen till vår flygande lagkapten Maxi som sträcker ut och på volley drar dit trean i krysset. Har ni inte sett målet? Se det här!
Joakim Jönsson
Topp
Kun Agüeros 4-1 mål mot FC Barcelona hemma på Vicente Calderón.
Årets Atlético de Madrid har innehållit både toppar och floppar, stora som små. Glädje och sorg, skrik och sorg. Den andra mars i år gör Manzanares-klubben sin, enligt mig, bästa match för säsongen, och även Sergio Agüero. Kun var överallt och agerade ständigt orosmoment gentemot kapten Puyol och kompani. Jag minns oerhört mycket från säsongen, men är det något som etsat sig fast mer än de andra så är det utan tvekan målet som El Kun gör. För vem minns inte när han tar bollen ifrån en slarvig Puyol, växlar tempo, lurar Gabriel Milito med en kroppsfint, skär in, och placerar in bollen till vänster om Victor Valdés? Jag minns det. Och kommer alltid att göra det.
Flopp
Maniche. Kanske ett något märkligt val kan tyckas, men jag vill upplysa er om att det var med hård konkurrens som Nuno Maniche tog utmärkelsen framför sina kollegor i Luis García och José Antonio Reyes.
Detta motiverar jag genom att först och främst säga att jag inte tycker spelare som José Antonio Reyes, Luis García, José Jurado och Miguel de Las Cuevas fått en ärlig chans av
mexikanen vid rodret. Dock tycker jag att Jurado och Miguel har tagit sina chanser när man fått dem, till skillnad från ovan nämnda herrar. En spelare som Reyes, som har meriter från tre storklubbar, Sevilla, Arsenal och Real Madrid, borde kunna ta chansen när den ges. Visserligen kom han igång lite mer mot slutet innan sin skada, men det är frustrerande att se så mycket potential gå till spillo. Kommer han få en ärlig, andra chans?
Maniche tar priset då jag anser att han inte har levt upp till sin skicklighet och till sitt rykte. Första säsongen var inte bra, men jag trodde mycket på honom inför hans andra i klubben, då han hade fått en hel försäsong, och dessutom hade Aguirres fulla förtroende tillsammans med Raúl García.
Jag hade fel. Spelar Daniel Andersson i Malmö FF mycket i sidled vet jag inte vad man ska kalla Maniches spel. Hans beryktade skott träffade inte ens målramen oftast, och dessutom kantades hans sejour i den röd-vita huvudstadsklubben av olika slags skandaler. Det är bara till att konstatera att Maniche är ytterligare ett felköp av ledningen. Visserligen trodde jag också mycket på honom då han trots allt vunnit Champions League och har varit ledande i sina mästerskap där han medverkat i. Han kom helt enkelt inte riktigt till sin rätt, kanske var det den spanska fotbollen som inte passade honom?
Överraskning
Samarbetet mellan Maxi Rodríguez, Simão Sabrosa, Kun Agüero och Diego Forlán.
Simão Sabrosa och Diego Forlán var nya inför säsongen. Maxi och Kuns första säsong tillsammans spolierades i och med den förstnämndes skada. Att fyra spelare som knappt har spelat tillsammans innan kan utveckla ett så giftigt samarbete är för mig nästintill ofattbart. Passningskombinationer, löpningar, väggar, alla verkade veta var den andra var hela tiden. Givetvis märktes det oerhört mycket om någon i kvartetten saknades.
Samarbetet mellan dessa fyra herrar var exceptionellt, men då ska vi egentligen inte nämna Diego Forlán och Kun Agüeros gedigna arbete tillsammans. Kun har kanske stått i målprotokollet, men hur många gånger har inte uruguayanen varit delaktig i hans mål, med sina magnifika löpningar och framspelningar?
Comeback
Leo Franco. Inför säsongen lånade man in Christan Abbiati, även känd som ”världens bästa reservmålvakt”, som på allvar skulle konkurrera med ettan Leo Franco. Visserligen alternerade Javier Aguirre mellan de båda, men visst kändes det som om argentinaren var given etta hela tiden? Egentligen gjorde Abbiat inga större misstag, men Leo Franco är en bättre målvakt i alla avseenden. På linjen, i luften, i spelet på fötterna och även i sättet att agera tillsammans med försvaret.
Under tiden som Leo Franco var skadad skötte sig den gänglige italienaren utan tvivel bra, men man kan lugnt säga att Leo Franco har en stor del i att Atlético de Madrid kvalar till Champions League nästa säsong. Minns bara straffräddningen mot Getafe i matchens slutminuter, en förlust där och vi skulle kanske bara spelat i UEFA-cupen nästa år.
Spelare
Kun Agüero. Egentligen är kommentar överflödig, men det är svårt att låta bli. En anpassningssäsong, guld i U20-VM och 27 mål senare och Kun Agüero är en av fotbollsvärldens största talang. Stark i kroppen, teknisk, snabb, löpstark. Han är snart 20 år men redan på god väg på att bli en helt komplett anfallare.
Har betytt oerhört mycket för Atlético i år, och därmed blir han årets spelare, trots konkurrens från såväl Diego Forlán och Simão Sabrosa. Dessa båda herrar faller på en nedåtgående form samt skador.
Nyförvärv
Diego Forlán. I tuff konkurrens tillsammans med Raúl García och Simão Sabrosa vinner uruguayanen med det blonda svallet utmärkelsen som årets nyförvärv. Kanske inte för sina antal mål, även om han sammanlagt gjort 23 stycken. Kanske inte heller för sina antal assist. Jag väljer Diego Forlán på grund av att han är så oerhört delaktig i våra matcher, defensivt och offensivt, och har därmed snabbt blivit en av lagets viktigaste spelare. Tar ett oerhört stort arbete defensivt, och skulle vi inte haft Forlán där uppe tillsammans med Kun skulle vi inte slutat där vi gör. Har skapat ett oerhört giftigt samarbete tillsammans med guldkalven, och han tar löpningar som ingen annan ser och som bidrar väldigt mycket i anfallsspelet, det ger ytor till de andra att jobba på.
Match
Sevilla FC - Club Atlético de Madrid 1-2. Som ovan skrivet finns det många positiva och negativa saker att minnas, men matchen borta mot Sevilla minns jag kanske bäst tillsammans med utklassningen av FC Barcelona hemma. I en match som var fruktansvärt viktig i kampen om Champions League var det inte många som på förhand trodde på Atlético. Så fel man skulle ha.
Manzanares-klubben genomförde en strålande match från målvakt till anfallare, där det inte fanns någonting att klaga på. Maxi och Kun blev stora segerorganisatörer med vars ett mål.
En förlust i den matchen och jag är övertygad om att Sevilla skulle spelat Champions Leaguefotboll även nästa år.
Mål
Maxi Rodríguez i hemmavinsten mot Sevilla (4-3). I en match som innehöll i princip allt var det slutligen den röd-vita huvudstadsklubben som drog det längsta strået. En kontring leder till att Luis García får bollen vid halvmånen utanför Sevillas straffområde. I ett trängt läge får han ut bollen till Kun, som befinner sig nere vid den vänstra kortlinjen. Samtidigt tar Maxi en löpning mot bortre stolpen, och får en perfekt slagen yttersida av sin argentinska lagkamrat. Liggandes i luften slår han sedan bollen i en båge över Andrés Palop i Sevillamålet. Det blir inte bättre än så helt enkelt!
Zoran Zoric
Topp
Det är naturligtvis väldigt roligt att Atlético Madrid lyckades ta den fjärde och sista platsen till UEFA Champions League, något som Vicente Calderón-publiken väntat på i elva år. Ur ett individuellt perspektiv har klubbens argentinaren Sergio Agüeros utveckling varit väldigt intressant att följa, speciellt med tanke på hur 19-åringen har spelat sedan U20-VM i Kanada. Han har fullständigt lyst av självförtroende under säsongen även om det funnits sämre perioder, i slutändan är det ändå el Kuns fantastiska samspel med Diego Forlán, Maxi Rodríguez och Simão Sabrosa som gör att klubben når fjärdeplatsen.
Flopp
Försvarsspelet har varit under all kritik under den avslutade säsongen, det allra största problemet har naturligtvis varit Mariano Pernías vänsterkant och där spelare som Luis Perea blivit offer för den förre landslagsmannens dåliga försvarsspel. I ärlighetens namn är det kanske just colombianen och Antonio López som får godkänt överlag i år, resten har varit alldeles för ojämna och det har framförallt fått klubben att tänka om försvarsmässigt.
Personligen ser undertecknad att Mariano Pernía packar väskorna och lämnar Vicente Calderón, detsamma gäller portugisen Zé Castro som inte lyckats ta vara på de chanser han fått. Fabiano Eller har förvisso varit en bra back-up varje gång Luis Perea eller Pablo Ibañez gått sönder, men eftersom han innehar en av tre icke-EU-platser för tillfäller ser jag inte någon framtid i Madrid. Det samma gäller Ellers landsman Cléber Santana som värvades av García Pitarch, men har spelat på fel position hela säsongen lång, han har dock fungerat bra som back-up, men absolut inte slagit igenom. Den grekiske landslagsbacken Giourkas Seitaridis kan mycket väl ha spelat sin sista match för Atlético, en relativt svag inledning och skador är vad man egentligen kommer komma ihåg honom för när 2007-2008 summeras, dock ser undertecknad att klubben väntar i ärendet, i alla fall till efter sommarens EM-slutspel.
Juan Valera har hela tiden varit plågad av skador, men visar allt som oftast potential när han väl får speltid, visst hade det varit intressant att se utvecklingen om han inte dragit på sig skadan mot Valencia i Copa del Rey, men faktum är att klubben behöver en frisk försvarare när man tar sig an UEFA Champions League-kvalet nästa säsong.
José Antonio Reyes säsong varit särskilt bra, faktum är att värvningen av honom inte var särskilt bra med tanke på hur det hela har utvecklats. Nu har han dock lovat att bättra sig, i så fall står undertecknad bakom honom då hans skicklighet lär behövas i Europa-spelet nästa säsong. Förutom Mariano Pernía fick även Mista chansen att bevisa sig under säsongen, men det blev inget av det och nu väntar samtliga Atlético-supportrar på att han skall lämna klubben.
Överraskning
Egentligen är det ingen överraskning, men de allra flesta visste om att man fick världens bästa reservmålvakt när Atléticos ledning lånade in Christian Abbiati från Milan inför förra säsongen. Det gick sådär till en början för italienaren, men faktum är att han gjort mycket bra ifrån sig. Utan honom hade klubben antagligen fått lita till en orutinerad Ismael Falcón, som förvisso är en duktig målvakt men inte fick visa upp det fler än ett par gånger under säsongen.
Abbiati gjorde en del misstag och spelet med fötterna har knappast varit särskilt bra, men vem kommer inte minnas alla de sagolika räddningar han gjorde mot Getafe i derbyt? Hur många gånger han han inte räddat laget från nederlag i täta och viktiga matcher? Faktum är att han gjort en mycket bra säsong i Atlético och undertecknad hade gärna sett att han stannade en till säsong om det inte vore för hans ibland ostabila spel i både luften och med fötterna.
Tack ska du ha Abbiati.
Comeback
Miguel de las Cuevas största dröm var att en gång dra på sig Atlético-tröjan, bara det faktum att han köpte ut sig från sitt kontrakt med Hércules CF gör att man ville se honom bära de röd-vita färgerna vid fler tillfällen. Han gjorde en mycket bra försäsong 2006, men skadade sig olyckligt i en träningsmatch mot Nacional de Montevideo och blev borta i nästan 1,5 år från fotbollsplanerna.
Han gjorde sin tävlingsdebut i Copa del Rey-matchen mot Granada 74 i December-månad och just då måste det ha varit en stor moralisk seger för den snart 22-årige mittfältaren att ha kommit över en så svår skada.
Spelare
Sergio Agüero. Det finns ingen som har lyft laget på ett sådant vis som den unge argentinaren gjort under 2007-2008 års upplaga av Primera División. Han är Atléticos anfallsspel tillsammans med Simão Sabrosa, Diego Forlán och emellanåt även Maxi Rodríguez. Den fina hösten, med undantag för vissa matcher, följders upp av en nyckelperiod under våren som hjälpte klubben till fjärdeplatsen.
19-åringen har fått sammanlagt fem utmärkelser under 2007-2008 samt vunnit U20-VM med Argentina och även gjort sina första mål för A-landslaget. I övrigt har det blivit 27 mål i samtliga turneringar, där 20 av dessa har kommit i Primera División. Kun har även noterats för 7 framspelningar den här säsongen, något som han är bäst med i Atlético Madrid.
Tillsammans med Diego Forlán har han stått för 50 mål, mer än hälften av de 98 mål som klubben lyckats göra under säsongen. Kort och gott ett fantastiskt år för el Kun där hans stora internationella genombrott även har kommit på köpet.
Tack så mycket Kun!
Nyförvärv
Det står helt klart mellan två spelare, nämligen Diego Forlán och Simão Sabrosa.
Diego Forláns ankomst har gjort att klubben lyckats vinna en del knepiga matcher under säsongen, speciellt i andra mötet med Racing Santander där han låg bakom segern. Simão har frälst publiken på Vicente Calderón med sina löpningar och fantastiska framspelningar, men kanske är det man minns mest frisparken i den 95:e minuten mot Panathinaikos där Atlético jagar ledningen och tar den genom portugisens fantastiska precision.
Undertecknad säger att Simão varit viktigare, speciellt i spelet trots att Forlán tar så mycket defensivt ansvar under matcherna.
Match
Faktum är att det hela går tillbaka till Intertoto-cup mötena med Gloria från Rumänien när Atlético vinner hemmamötet med 1-0 och Diego Forlán gör sitt första mål för klubben efter mindre än 10 minuters spel. Det var ett förlosande mål, även om det kom mot lilla Gloria som gjorde en heroisk insats.
Målkavalkaderna mot Zaragoza (4-0), Sevilla (4-3) och Valladolid (4-3) är matcher som Atlético förknippades med under stora den första delen av säsongen. Vicente Calderón var platsen man skulle åka till om man ville se underhållande fotboll med mycket mål. Man hade knappast åkt fel om man var ute efter dramatik, för vem minns inte derbyt mot Getafe som slutar med fyra utvisningar, fjorton varningar och mängder av chanser?
Detsamma gäller sista gruppspelsmatchen mot Panathinaikos på samma arena, där Atlético får en man utvisad men satsar allt framåt och vänder på matchen med hjälp av inhoppande Luis García och en fantastisk frispark av Simão. Mötet med Valencia blev även det väldigt dramatiskt, men slutar också i vinst för den röd-vita klubben och värdefulla poäng kunde därmed räknas in.
På våren blev det inte lika roligt för Atléticos supportrar, men det faktum att Javier Aguirre skickar in blott 17-årige Ignacio Camacho mot Barcelona där dessutom Sergio Agüero showar med katalanernas försvarslinje var kanske säsongens bästa match. Man glömmer inte heller mötena med Almería som först slutar mållöst i Andalusien efter massivt spelövertag för hemmalaget, men där Antonio López dunkar en frispark i insidan av ribban med sekunder kvar, den gången gick det förvisso inte, men man skulle komma att slå Unai Emerys succébygge med tennissiffrorna 6-3 på Vicente Calderón, inte på vilken dag som helst heller, nämligen på Día del Niño.
Atléticos insatser mot Racing och Sevilla borta får ändå räknas till de allra bästa rent försvarsmässigt, något vi inte har sett för många gånger under säsongen. Slutligen kan man bara gå tillbaka knappt 10 dagar för att hitta en av säsongens allra viktigaste matcher, mot Deportivo där Atlético tar ledningen innan halvtid och räddas av stolpen i slutsekunder för att knipa fjärdeplatsen. Äntligen var turen på vår sida.
Hur kan man egentligen bara välja ut en match med det här facitet i hand?
Mål
Diego Forlán har gjort de allra vackraste målen på distansskott den här säsongen, det hela började mot Athletic Bilbao för att sedan upprepas mot både Racing och Osasuna. Det vackraste var dock mot Osasuna, vilket skott det var!
Samma spelare har även stått för några av de allra viktigaste målen, först mot Gloria i Intertoto Cupen, sedan nickades hans inlägg i mål av en Valladolid-försvarare i 4-3-vinsten på Calderón. Derby-målet mot Getafe som betydde 1-0, fullträffarna mot Racing, men framförallt vinstmålet mot Deportivo i den näst sista omgången.
Simão får även han nämnas i den här kategorin med hans fina frisparksmål mot Panathinaikos och Espanyol samma vecka.
Andreas Eronen
Topp
Målskyttet. Atlético gjorde i år sammanlagt 66 mål i La Liga – 20 fler än förra säsongen. Att man 2007/2008 kunnat ta vara på sina målchanser på ett mycket bättre sätt än under tidigare år är en anledning till att man får chansen att kvala in till nästa upplaga av Champions League. Tacka El Kun, tacka Diego Forlán, och varför inte även rikta ett litet tack till Atlético-ledningen som gick med på att sälja Fernando Torres?
Flopp
Får nog bli Atlético i Uefa-cupen. Man tar sig äntligen ut i Europa, men väl där misslyckas man – mot Bolton – som sånär trillade ur Premier League den här säsongen.
Snart är det Champions League som gäller, och då vill jag inte skämmas som Rojiblanco.
Överraskning
Den största överraskningen får nog bli att Atlético klarade sig undan en längre formsvacka och inte tappade placeringar i slutet av säsongen som man tidigare gjort så ofta. Egentligen ska Atlético inte göra det med det manskapet man förfogat över den här säsongen, men Atlético är Atlético och därför blir det ändå en liten överraskning.
Comeback
Målvakten Leo Franco. Skadade sig och ersattes av inlånade Christian Abbiati som gjorde bra ifrån sig, bortsett från ett par tveksamma ingripanden från tillfälle till tillfälle. Leo kom senare tillbaka och tog över platsen som förstemålvakt och bör nog ses som årets comeback i Atlético de Madrid. Förhoppningsvis slipper han fler skador nu.
Spelare
Ett ganska självklart val i mina ögon – Sergio Agüero. Var bra under sitt första år i Spanien, och var väl kanske dubbelt så bra, om inte bättre, denna säsong. Samarbetet med Forlán funkar bättre än vad det gjorde med Torres och totalt 28 mål, varav 20 i ligan, blev det till slut för underbarnet.
La Ligas giftigaste anfallspar?
Nyförvärv
Atléticos andra anfallare, Diego Forlán. Årets spelare nummer två för mig. Var tillsammans med Agüero kanske La Ligas giftigaste anfallspar.
Match
4-3 hemma mot Sevilla kanske var den mest händelserika och roligast att bevittna som neutral supporter, men min röst går ändå till vinsten mot Barcelona. Atlético var tidigare känt för att alltid ha förmågan att sätta käppar i hjulet för Barcelona när lagen möttes. Trenden bröts för ett tag, men i omgång 26 återställdes ordningen och festfixaren den här gången var Sergio Agüero med sina två mål – kanske nästa ”Barca-dödare” efter en viss El Niño?
Mål
Finns en hel del som är riktigt tjusiga, som till exempel Maxis 3-2 mål mot Sevilla, Diego Forláns kanonskott från distans borta mot Athletic Bilbao eller Kuns volleyskott mot Lokomotiv Moskva. Beslutsångest var ordet.
De här tre målen finns i alla fall representerade i den här videon:
Patrik Johansson
Topp
Lyckan med vårt avancemang till Champions League.
Flopp
Pernía. Spanjoren kom efter ett succéår i Getafe och spel i VM. Han har inte gjort många bra matcher i den rödvita tröjan och detta år var inte bättre än det första. Vi hade två spanska landslagsmän på vänsterbacken men nu har de båda har tappat sin plats och det säger väl lite om insatserna ifrån både dessa herrar.
Överraskning
Camacho kom som från ingenstans och gjorde det bra, riktigt bra. Han visade att han kunde hålla ihop ett mittfält i högsta divisionen i sådan tidigt ålder. Slet i varje match och gjorde även några mål. Han är ett stort framtidsnamn för klubben.
Comeback
Atlético gjorde årets comeback då man är tillbaka på den stora scenen och i toppen av ligan där man hör hemma och alltid gjort. Nu är det dags att erövra Europa!
Spelare
Bäst för i år är väl utan tvekan vår argentinare Sergio ”Kun” Agüero. Han gjorde hela 20 mål och kom trea i skytteligan vid denna tidiga ålder. Han började den fina trenden redan i somras då han ledde sitt land till guld i U20 VM och fortsatte därefter i ligan och nu vet hela världen vem han är.
Nyförvärv
Här är det en tät kamp mellan Forlán och Simao. Jag väljer nog Forlán då hans samarbete med Kun hjälpte honom att göra så många mål som han gjorde. Simao spelade dock stabilt hela säsongen och ligger högt på min lista. Portugisen hade stora förväntningar på sig då han var klubbens dyraste nyförvärv någonsin och han gjorde inte många besvikna.
Match
Den mycket underhållande matchen mot Sevilla där vi till slut drog det längst strået och vann med 4-3. En viktig seger och en rolig match att titta på.
Mest underhållande
De som gillar att se mycket mål gillade väl antagligen Atléticos 6-3 (!) vinst mot Almería hemma på Calderon. Imponerande att göra sex men mindre imponerande att släppa in tre vilket gör att resultatet känns mer som hockey än fotboll.
Revansch
Efter 6-0 förlusten mot Barcelona förra säsongen och 3-0 i första mötet i år tog man en gruvlig revansch då man slog katalanerna på hemmaplan med 4-2.
