Redaktionen sammanfattar säsongen som gått
Villarrealredaktionen sammanfattar traditionsenligt den gångna säsongen. Vem var egentligen bäst i laget, och vem sågar vi tills fotknölarna trillar av? Vad är det reservmålvakten Viera egentligen gör på bänken, och hur mycket njuter vi av att ha piskat Valencia två gånger om? Allt detta och mycket mer i Villarrealredaktionens säsongssammanfattning.
Årets Villarrealista?
Kalle: Det är inte lätt att utse någon specifik spelare då många varit så ofantligt bra! Jag väljer dock målvakten Diego Lopéz som i mitt tyckte var värd en plats i Spaniens EM-trupp. Diego har inte gjort en dålig match sen han tog över mellan stolparna och har gjort flertalet bragdmatcher under våren. Känns otroligt betryggande att ha honom i målet. Andra aspiranter på utmärkelsen är Capdevila, Senna och Nihat.
Johan: Finns några bra alternativ; t ex målvakten Diego Lopez som på ett strålande sätt tog över som nummer ett mitt under säsongen, närmast ofelbare Joan Capdevila på vänsterbacken, nytände Marcos Senna på mittfältet, överraskningen Sebastian Eguren samt en Sociedad-toppad Nihat. Hmm, jag säger Capdevila, som fick oss att helt glömma den mystiskt ivägskeppade José Enrigue (Newcastle).
Jonas: Om man ska se till vem som verkligen varit bäst så skulle jag vilja säga Marcos Senna. Brassespanjoren har dominerat mittfältet och belönades med en uttagning i ännu ett mästerskap för spanjackerna. Men, jag säger Nihat. Han gjorde en urusel första säsong i klubben förra året och jag önskade honom bort i somras. Turken bet dock ihop efter sin skada, kom tillbaka och vann den interna skytteligan och har stått för ett magiskt forwardsspel genom alla matcher.
Jimi: Kunde egentligen ha plockat halva laget, då många spelare gjorts sina livs säsonger. Inte Nihat dock, han var ännu bättre i Sociedad nåt år, fast anser ändå att turken varit vår viktigaste spelare i år. Hur många gånger räddade inte Nihat oss med en fullträff efter krampaktigt spel mot nåt brögäng.
Jacob: Marcos Senna! Mannen har dominerat utan dess like och är när han är dålig är inte dålig, bara lite mindre suverän. En sexa på en betygskala av fem utav kollega Jacobsson säger väl allt. I kollektivet Villarreal är han den ende individen som laget är beroende av. Runner-up: Nihat – 18 mål är riktigt vasst!
Årets besvikelse?
Kalle: Matías Fernandéz. VA?! Hur kan man tycka något sådant. Nu kommer chilenarna på forumet spy galla över mig det närmsta halvåret. Tro mig, jag är en stor beundrare av Mati. Att jag väljer honom beror inte på att han varit sämst i laget, snarare på att jag har haft sådana enorma förväntningar på honom. Nu har förvisso Mati inte fått det förtroendet av Pellegrini som man kanske hade önskat, men faktum är att han inte alls tagit för sig på samma sätt som man hade trott och hoppats. Mati har glimtat till i vissa matcher, men jag förväntar mig som sagt mer. Kan nästa säsong bli hans verkliga genombrott i Villarrealtröjan? Jag hoppas det.
Johan: Rio Mavuba helt klart! Var landslagsmässig för Frankike när han kom, men ingenting fungerade (inte ens Pellegrinis tilltro fanns där verkar det som). Minimalt med speltid och sedan utlåning till Lille, vad kan man säga? Och vill vi ha honom tilllbaka egentligen...
Jonas: Rio Mavuba hade man stora förväntningar på. Nära franska landslaget, ung spännande mittfältare som kunde konkurrera ut den lite tråkiga (men ytterst viktiga) Josico. Mavuba började med att komma i fysisk form för sent och insatserna på planen var allt annat än bra. Det blev 5 matcher för Villarreal innan han lånades ut till Lille. Jag tycker det får stanna där.
Jimi: Pires. Alltsomoftast sämst på plan. Att leva på meriter från fornstora dagar och prestera var sjunde match håller inte. Tycker Robert Pires har fått oförtjänt mycket beröm i år. Läge för pensionering för fransosen. Tänk att få att titta på bingolotto i lugn och ro, snacka med krukväxterna och annat småmysigt åldringarna gör, det är Pires väl förtjänt av. En gång en fantastisk fotbollspelare, absolut inte längre.
Jacob: Rio Mavuba. Kom som fransk landslagsman och lämnade som bänknötare. Tråkigt för Rio som hade kunnat ha en chans till EM-spel om han fått vara ordinarie i laget. Dock beror floppen inte på Rio själv, utan mer på Pellegrinis spelarval, och med säsongens facit i hand så ska man väl inte gnälla på det heller. Den enes bröd, den andres död.
Årets surprise?
Kalle: Det är svårt att säga något annat än Sebastián Eguren. Att killen hade kapacitet visste vi som följer Allsvenskan, men att han skulle gå in och stundtals dominera i den spanska ligatvåan, det hade nog inte ens den mest inbitne bajaren vågat hoppas på. Hatten av för Seba, som dessutom stannar!
Johan: Måste säga Sebastian Eguren. Kunde inte för mitt liv se den utvecklingen komma. Annars Diego Lopez, då jag inför säsongen undrade varför vi ens skaffat honom.
Jonas: Har lite svårt att bestämma mig här. Guille Francos alla matchavgörande mål, eller Javi Ventas sanslösa vårform, eller Diego Lopez dominerande av egna straffområdet, eller att Santi Cazorla var SÅ bra? Det finns många att välja bland, men jag måste nog säga att årets överraskning är Sebastian Eguren, så klart. Han kom från Hammarby i vintras och har gått in direkt på Villarreals mittfält. Fantastiskt och otroligt. Heja att scouta spelare!
Jimi: Att dominera i allsvenskan mot pajaslag som Djurgården och Helsingborg är en sak. Ett stiga in på Nou Camp och vara bäst på plan mot ett guldjagande FC Barcelona är något helt annat. Sebastian Egurens anpassning till den bästa ligan i världen har varit fullständigt sensationell.
Jacob: Diego Lopez! Innan hade man hört att han var en riktigt bra målvakt, men ingen hade egentligen sett honom spela. Det dröjde till efter jul då han fick chansen på riktigt, och som han tog den. Killen är en världsmålvakt och enligt mig ligans bästa under våren. Borde ha fått komma med i EM-truppen istället för Palop
Årets match?
Kalle: Som vanligt lyckas man missa många av godbitarna under säsongen, men bortamatchen mot Barcelona såg jag minsann och den glömmer jag inte i första taget. Minns hur upprymd jag var under hela den matchen, och när Tomasson rulle in tvåan utbröt ett vilt firande hemma i vardagsrummet. En fantastisk känsla som höll i sig länge. Villarreal berör verkligen!
Johan: Finns några godbitar i form av premiären mot Valencia (3-0 borta), Barcelona hemma i omgång 8 (3-1), Atletico borta i omgång 11 (3-4 samt bortavinsten Mot Barcelona i omgång 27. Bestämmer jag mig ändå för en match så får det bli den sista mot Barca.
Jonas: Atletico Madrid 3-4 Villarreal. Villarreal ligger under hela matchen, ända tills inhopparen Nihat stänker in två sena mål. En oerhört svängig match med många mål, och ett dramatiskt avgörande där u-båten stod som segrare. Grymt.
Jimi: Att se Villarreal leka med Valencia på Mestalla i premiären var lustfyllt, även om tv-avtals-grälet tvingade en att avnjuta matchen via en tveksam arabisk stream. En match som skvallrade om vad som var att vänta, för såväl Villarreal som Valencia.
Jacob: Finns mycket att ta av. Båda derbyna mot Valencia smäller högt, båda Atlético-matcherna och Barcelona-matcherna ligger också högt däruppe. För mig personligen finns det dock bara ett val och det är hemmavinsten mot Barcelona som jag såg på plats. Riktigt, riktigt mäktigt.
Snyggaste spelaren i laget?
Kalle: Hade inte Martín Cáceres varit utlånad hade valet varit enkelt, men får väl svara en annan urugyan i brist på annat, nämligen Eguren. Underskatta dock aldrig Cygans vackra hjässa. Ehum...
Johan: Dräller inte av puddingar direkt, men Cani är en sötnos (som måste ta för sig mer för att få visa upp sin nuna på planen nästa säsong)
Jonas: Vi har en italienare i laget. Hence, Giuseppe Rossi är snyggast. Skulle även vilja nämna Diego Lopez och Joan Capdevila.
Jimi: Ståtliga Sebastian Eguren får ju alla lemmar att resa sig. Nästan lika gudomlikt vacker som Riquelme.
Jacob: Den stilige Diego Lopez och den gullige Mati i all ära, men Robert Pires visar att gammal är äldst och sällan har väl någon förtjänat epitetet ”gammal goding” mer än Bobby.
Årets Barcelona-seger?
Kalle: Båda segrarna mot Barca är stora höjdpunkter från säsongen, men då jag valde bortavinsten som årets match så får valet falla på den även här. Att slå Barcelona på Camp Nou och sluta före dem i tabellen, med god marginal dessutom, är helt enkelt underbart. Magnifico!
Johan: Sista Barca-matchen (2-1 borta) var ju underbar, då den innebar att Barca inte kunde vinna ligan, samt att Villarreal ryckte ifrån och tog greppet om direktplatsen till CL.
Jonas: En svår fråga med flera alternativ, men jag säger bortasegern, 2-1. Om det stått Valladolid på deras tröjor hade resultatet blivit 3-1, men det är väl sånt man får leva med. Hur som helst trodde nog både jag och många fler att segern var borta när Xavi klippte in 1-1, men Villarreal reste sig och efter en sällan skådad rush av DJ Tomasson, som ordnade inkast, kunde Eguren i sin tur löpa i djupled och servera dansken som iskallt satte 2-1 sent i matchen.
Jimi: Håller bortamatchen högst, speciellt sekvensen där en makalös Eguren driver igenom och serverar Jon Dahl Tommasson som skickar Valdes upp på läktaren och bollen i målet. Årets mål och andraplatsen vår.
Jacob: Att vinna på Camp Nou var egentligen en större bedrift, men som tidigare sagt – stämningen på El Madrigal efter vinsten mot Barca går inte att slå.
Årets minst viktiga spelare?
Kalle: Josemi. Kommentar överflödig. Vad fan gjorde han i Liverpool egentligen?
Johan: Rio Mavuba en kandidat såklart, men Josemi som var uttagen till massor av matchen utan att få mer än minimal speltid får mitt pris i alla fall.
Jonas: Av de som spelat skulle jag vilja säga Josemi och Cani. Ok, Cani har spelat en hel del, men under stora delar av säsongen gjorde han inte ett skit med bollen. Bättring under våren dock och Cani kan nog bli något han också. Josemi har gjort 90 minuter, är allmänt inte tillräckligt bra för ett CL-lag, även om han iofs har rutinen, och bör säljas i sommar.
Jimi: Borde väl bli någon doldis, säg Josemi. Vetefan knappt ens hur han ser ut. Den där Ayala, han var väl inte heller helt lyckad? Dumpad redan innan han fick lira första matchen och ivägskickad till hopplösa bottenlaget Zaragoza. Inte alltför viktig för årets gula framgångssaga.
Jacob: Josemi – titta på hans säsongstatistik och ni förstår varför.
Hur skulle du sammanfatta Villarreals säsong med en låt?
Kalle: Search & Destroy med The Stooges. Titeln säger väl allt, låten likaså. Villarreal är rock n roll! Valencia är dansband.
Johan: Andy Williams "Season(s) in the Sun", Ted Gärdestads "Äntligen på väg" (till CL igen) och Stings "Fields of Gold". Lite kackiga låtar, men passande titlar iaf...
Jonas: Vi är på gång
Vi är laddade, vi är tända
Vi är på gång
Ikväll ska allting hända
Vi ska löpa linan
kasta loss
Det finns inget slut
Ingenting kan stoppa oss
Vi är på gång
Tomas Ledin! En man jag sällan lyssnar på, men Villarreal har känts ostoppbara den här säsongen. På gång.
Jimi: Då säsongen i sanning knappast kändes alltför deprimerande, faller husguden Morrissey bort. Den gula ubåten kallas laget, så det bör väl bli något av skalbaggarna. ObladiOblada, life goes on bra liksom, men nä, den är nästan för jovialisk och faktiskt rätt genomusel. Kör på Håkan Hellström istället, Zigenarliv Dreaming, vårens låt. Lika positiv, underbart naiv och småkagig som hela Villarreals säsong.
Jacob: Led Zeppelin – Trampled under foot
Svängigt, rock’n’roll, bra samspel mellan instrumenten - och jävligt bra.
Årets frisyr?
Kalle: Långt hår på fotbollsspelare är ofta snyggt, men så finns det undantag också. Fabricio Fuentes (skadad mest hela säsongen) är ett utmärkt exempel på det. Å andra sidan är han ingen direkt skönhet i övrigt heller. Snälla Fuentes, plocka fram saxen i sommar.
Johan: Gonzalos oerhört fula åttitalsfrisyr (pardon, om nu någon läsare också har en sådan). Cazorla inledde säsongen med en gräslig frilla, men han klippte sig under säsongen som tur var.
Jonas: Rio Mavubas svarta alienpåverkade åker i skallen, alternativt Matis lockar, alternativt Santi Cazorlas hockeyfrilla. Ah, det får bli Santi.
Jimi: Man kikar på sin kära fader. Sedan spanar man in farfar. Sedan släktfotona på farfars far och farfars farfar. Ståliga karlakarlar med mustacher på svaj och framtidstro i blick. Alla flintskalliga. Det är då man inser vad som väntar en själv, framtiden är utstakad. Ingen pardon. Jag väljer således Pascal Cygan, han har en förjävla sympatisk frisyr.
Jacob: Nog för att Rio Mavuba knappt spelade, men har man hela sitt släktträd på skallen i form av en runsten så förtjänar man den här utmärkelsen.
Vad är det viktigaste vi missat under säsongen?
Kalle: Folk har rent allmänt väldigt dålig koll på sydamerikansk fotboll, så många har nog missat att Riquelme fortsatt att glänsa i Boca även efter att han köptes loss från Villarreal. Jag har genom den fantastiska uppfinningen stream (även om den inte alltid är så fantastisk) följt Román under ett flertal matcher under året och det har verkligen sett ut som på fornstora dagar. Värt att notera är att Román är äckligt bra på Football Manager 08. Tro mig. Han dominerar fullständigt i mitt Benfica.
Johan: Missat och missat, men det kan vara på sin plats att påpeka att när vi åkte ut mot de slutliga mästarna i UEFA-cupen kändes det kackigt värre, men i ljuset av historien så..
Jonas: Det är snarare något som blev klart efter säsongen: Villarreal är det enda lag i La Liga (och många andra ligor också) som inte spelat oavgjort en enda gång på bortaplan i ligaspelet. Det ni. Många vinster.
Jimi: Att GUD, eller Riquelme som han kallar sig när han klär ut sig till människa, fortsätter att vara så omänskligt bra i Sydamerika som han en gång var i Villarreal. Genom tre mål i finalen skänkte han på egen hand Copa Libertadores-titeln åt Bocasupportrarna i höstas och nu är han på god väg att återupprepa bedriften. Tillhör världens 5 bästa spelare, tillsammans med Messi, fejk-Ronaldo, Michael Essien och Kaka. En legendar som aldrig får glömmas.
Jacob: Något jag lagt märke till som jag inte tror alla andra uppmärksammat är att vår andremålvakt Sebastian Viera ständigt ses tuggandes något slags tilltugg då han sitter på bänken. Själva ätningsproceduren är även den intressant, då han kastar upp de små gobitarna och fångar de med munnen, tuggar på dem, och sedan spotta ut återstoden av matresterna över sin träningsoverallsjacka. Påminner en aning om Ace Venturas ätningsprocedur i ”Den galopperande detektiven”.
Årets icke-nyförvärv?
Kalle: Den här frågan kan tolkas på två olika sätt. Marco Materazzi är ett namn som passar in på båda. Det har många gånger ryktats om Materazzi i Villarrealtröjan, så även inför denna säsong. Nu var han nära att kosta Inter ligaguldet efter en missad straff, men en viss Zlatan räddade hans skinn. Materazzi är verkligen en spelare man både älskar och hatar, samtidigt. Efter armbågen mot Sorín i Champions League-kvarten var det dock hat, och enbart hat.
Johan: Julio Cruz, som i mitten av augusti-07 ryktades var på väg till Villarreal (gratis dessutom). Allt pga förväntad minimal speltid i Inter. Det blev ju inte riktigt så, då Cruz var lysande i Serie A.
Jonas: Julio Baptista. Han ryktades till Villarreal för bland annat €20 miljoner, och det måste vara en av de sorgligaste prislapparna jag hört talas om. Besten är märklig. Han gör ibland helt otroliga mål, för att i nästa läge inte ens vara i närheten av att kunna slå ordentliga passningar. Det hade inte fungerat bra i dagens Villarreal.
Jimi: Var ett jävla tjat om Makelele inför säsongen. Tar hellre Eguren, åtta dagar i veckan.
Jacob: Lucho Gonzalez har flitigt ryktats till Villarreal och skulle vara en riktig drömvärvning, men han har aldrig kommit. Lär inte göra så heller i och med köpet av Edmílson.
Säsongens derby?
Kalle: Tre noll. Tres cero. THREE FUCKING NIL! Två gånger om! Total förnedring. Det räcker så...
Johan: Premiären mot Valencia. Föga anade man då att Los Ché skulle gå en bedrövlig säsong till mötes;)
Jonas: En av de mest tillfredställande segrarna jag varit med om är 3-0-utskåpningen av Valencia i första omgången. Fjortonde plats, Villarreal? Nonono, sa vi. Och innan tippningsartikeln knappt hann hamna på SvenskaFans hade den gula u-båten kört ned det i halsen på de ansvariga. Jon Dahl Tomasson gjorde mål, för guds skull! En underbar kväll var det. Andra derbymatcher värda att nämna är den andra 3-0-segern över Valencia, samt dubbeln över iofs urkassa Levante. 11-1 i målskillnad över 3 derbyn. Det var en skön säsong.
Jimi: Jo, drabbningarna mot Levante är ju alltid täta och prestigefyllda. Matcherna mot regionens tredjelag Valencia däremot, vilka skrattmatcher. Som för AIK att möta BP, det är svårt att tända till. Bara att åka och hämta de sex garanterade poängen.
Jacob: Well, alla derbyn inräknade så slutar det med en målskillnad på 11-1 till Villarreal i mötena med Valencia och Levante under säsongen. Men självklart var det som underbarast att strö extra mycket salt i Valencias redan skitiga sår i januari då Villarreal fullständigt demolerade den vitsvarta patetiska uppenbarelsen med 3-0 på El Madrigal.Kul att Villarreal kom tvåa och Valencia (nästan) på fjortondeplats, dessutom. Tänk så rätt Lalat hade i början av säsongen.
