Krönika – blodet ligger utspritt över hela Europa
"Blodet dansar mellan Spanien, Italien, Holland, Tyskland och de andra stoltserande lagbyggena."
Den väldiga björnen har somnat, med vacklande överdrivna rörelser har björnen gått mot sovplatsen och lagt sig i ide. Gräsmattan på Santiago Bernabéu står helt övergiven och är i väldig stillhet och tystnad. Himlen ligger fortfarande som ett blått täcke över den fina skapelsen, vakterna spatserar långsammare än vanligt och med mindre iakttagande nästan löjliga blickar. Rummen, atmosfären och pokal-rummet, allt har släckts ned för att samla energi, i sensommaren vaknar Santiago upp igen. En hjälte sover alltid när vi normala är vakna.
Det är EM snart, vilket betyder att vi fans får en plattfrom att stå på. Vi överlever ett tag till, och vi andas genom konstgjord andning. Man hänger löst, och EM räddar en, vi får se fotboll under sommaren och man känner sig bortskämd. Real Madrids blod ligger utspritt över hela Europa. Blodet dansar mellan Spanien, Italien, Holland, Tyskland och de andra stoltserande lagbyggena. För en stund, en kort stund har vårt Madrid splittrats, stora bitar av vårat kära konstverk har slitits itu och lagts till där landslagen brister. Tröjan har ändrat färg, men det gör inget, vi får se våra hjältar mitt i sommaren, det är tillräckligt unikt och fantastiskt för att inte le åt. För visst smyger sig den oförsynta stoltheten in i kroppen på oss, oavsett vilket land det än är. Så länge det är en tvättäkta Madridista kan man få kalla kårar längs ryggraden och man hoppas instinktivt att denne gör mål, trots att man inte på något vis sympatiserar med spelarens nya tröjfärger. Det är oöversatt att vara fast i sin kärlek, trots att den underbara bytit skepnad, kläder, färger och lukter sitter man bredvid och ler sitt största leende i ren och skär lycka.
Jag kanske är fånig, men jag börjar redan längta efter säsongens första liga-match. Man kommer aldrig ur det där, att man för evigt behöver få ens ögon att sköljas över Real Madrids matcher. Rostig och dan, ängslig och skör, likt förbaskat - när dagen anlänt i vilken tidsrymd det än är så kommer vi att sitta bänkade från match ett. Det är för viktigt för oss, ålderns dräpande slag är för svaga, vårt brinnande intresse lyser för starkt och den har mer makt än allt det där andra.
Det är över två månader till ligastarten, mycket hinner hända. Vi står beredda, lika förstelnade framför det konstnärliga vackra som förut. Spelare går, spelare kommer, vi ser månen lämna oss bortom horisonten och luften blåser på oss hårt från sidan. Vi är kvar, precis som alltid. Och visst ska vi vara tacksamma att EM står som härlighet under sommaren. Vi hinner inte sätta oss ned och längta efter fotbollen, den står uppdukad under hela juni med många Real Madrid-spelare. Och sedan har vi, när vi blickar tillbaka avverkat en hel månad, och nerverna börjar röra på sig. Längtan efter spelets magi och efter marängernas rörelse på den väldiga gräsmattan på Santiago Bernabéu blir allt större. Jag tror vi klarar oss, vi har ju trots allt varit med om det här förut. Vi lär oss, vi blir någon annan i två, tre månader. Vi försöker byta ut det där fantastiska en stund ty Silly Season mättar oss inte helt, i alla fall inte mig. Man solar sig i solen, läser tidningen och gräver ned sig i böcker eller festar loss på en ö. Men innerst inne vill vi tillbaka till det vi aldrig någonsin kommer att låta smita förbi våra fingrar. Vi är Real Madrid, och Real Madrid betyder fantastisk mycket för oss, så kommer det att förbli.
