Krönika: Gör oss stolta!
Säsongen 96/97 hette spelarna Diego Simeone, Milinko Pantic och Kiko. I dag kallas de som skall skriva historia för Maxi Rodríguez, Diego Forlán och Simão. Men det handlar inte om enskilda spelare, utan om enheten.
12 år. För så många år sedan spelade Atlético de Madrid Champions League-spel senast. Man gled igenom en grupp beståendes av Borussia Dortmund, Widzew Łódź och Steaua Bukarest tämligen enkelt för att sedan dessvärre slås ut av Ajax i två täta kvartsfinalmatcher.
I år är man åter tillbaka i finrummet. Det har varit en krokig och guppig väg dit blandad med triumfer mot Barcelona och förluster mot lag som Mérida och Compostela. Under resans gång har glädje varvats med sorg, hopp med förtvivlan.
Nu har man så nått sitt mål, nu slåss man om en plats i turneringens gruppspelsfas. För att nå det stora måste vi först tränga oss igenom tyska Schalke 04. Atleti kunde ha fått en lättare lottning, men samtidigt måste man bevisa att man kan besegra ett lag som de kungsblåa om man förtjänar en plats bland de allra bästa.
Kvällens match blir Atléticos första riktiga test då man precis avslutat sin försäsong. Att vinna på Veltins Arena kommer att bli svårt, men ett kryss skulle säkert smaka fint för Atleti. Frågan är bara om det räcker. Förra säsongen var det bara Levante och Valencia som släppte in fler mål på hemmaplan i ligaspelet och håller detta i sig även till returmötet mot Schalke kommer det att våndas rejält från hemmafansen på läktarplats, inte minst då bortamålsregeln spelar sin roll i det hela. Nu har klubbledningen lyckligtvis förstärkt defensiven, hoppas att det är nog.
Jag tror inte att Schalke kommer att bjuda Atlético på mycket, nu hoppas jag bara att även bortalaget håller tätt. Att vi har anfallsspelare av hög klass råder det ju inget tvivel om, och med en viss Agüero tillbaka till returmötet på Vicente Calderón kan det gå vägen. Men det handlar inte om enskilda spelare, utan om enheten, som Javier Aguirre sa. Alla lagdelar måste fungera för att vi skall lyckas.
Det är inte många timmar kvar nu. Nervositeten har slagit sig in för länge sedan nu, det är en stor dag för samtliga Atléticos. Tusen och åter tusen människor med Rojiblanco i blodet kommer att följa kvällens drabbning med drömmen om att få återuppleva klubbens fina historia. Elva män tillsammans kan förverkliga den drömmen. Gör oss stolta!
