- -
Getafe – Atlético de Madrid 1 – 2 (0-1) *Uppdaterad*
Atlético de Madrid visade upp ett nytt ansikte i kvällens bortamatch, ett ansikte som våra bittra ärkerivaler gjort sig kända för, nämligen att roffa åt sig tre poäng på bortaplan utan att varken behöva förta sig eller spela bra. 1-2 blev det till våra kära rödvita favoriter i en match som i efterhand kan beskrivas som rätt händelsefattig och medioker.
Den stora nyheten i Aguirres startelva var att den gänglige mittbacken Pablo fick chansen att agera mittback tillsammans med tjecken Ujfaluši. Många var vi oroliga över Pablos form då han ej hade spelat på länge, dels på grund av att Aguirre valt att satsa på andra spelare och dels på grund av den skada som han ådrog sig för några veckor sedan, men med facit i hand är det bara att konstatera att killen med den släpande tungan skötte sig väl i kvällens match.
Det ”lilla” derbyt mellan Getafe och Atlético de Madrid brukar oftast bjuda på mycket dramatik men undermåligt spel. Kvällens match bröt på intet sätt denna tendens. Matchen var en enda lång plåga att titta på och varken hemma- eller bortalaget lyckades få till något ordnat spel, trots att lagen erbjöds 90 minuter att visa upp sina fotbollskunskaper. Däremot lyckades Madridlagen, traditionsenligt, att skapa en ohyggligt spännande avslutning på matchen genom att bjuda varandra på ett flertal chanser att avgöra kampen. Den här gången blev det Atlético som förvaltade sina chanser bäst på slutet och vi får passa på att, här och nu, tacka försvararen Cortés för att han förpassade bollen i egen bur med bara åtta minuter kvar av matchen. En tröst för Getafespelaren är att det ändå hade blivit mål, oavsett om han hade varit på bollen eller ej, då en för dagen mycket pigg Sinama Pongolle stod på rätt plats vid rätt tillfälle.
Som sagt, det var ingen vidare rolig match och skall man vara helt ärlig var vi nog inte riktigt värda att få med oss tre poäng. Å andra sidan är det just detta faktum som gör att dagens seger känns så underbar. Äntligen lyckades grabbarna stjäla en trepoängare trots dåligt spel, något som lag som aspirerar om titlar brukar vara mästare på. Kvällens seger var, paradoxalt nog, ett steg i rätt riktning.
Första halvlek:
Det är Getafe som inleder matchen bäst och under de första fem minuterna verkar det som att hemmalaget har åtminstone en högre växel än gästerna från storstaden. Trots den pigga inledningen skapar inte de blåa några chanser och när Maniche får på ett tungt distansskott i den sjunde matchminuten, ett skott som i och för sig går ett antal meter utanför Jacobos vänstra stolpe, tar gästerna så sakteliga över initiativet.
Bara minuten efter att Maniche testat skottlyckan försöker samme spelare att hitta Sergio Agüero inne i straffområdet, men tyvärr hinner en hemmaförsvarare bryta portugisens väl avvägda inlägg och det hela slutar med att bollen rinner ut över kortlinjen och till hörna för Atlético de Madrid.
I den elfte minuten drabbas de rödvita av en olycklig skada på den mycket formstarke Nuno Maniche när Seitaridis, av misstag skall väl tilläggas, lyckas knäa sin medspelare i ryggen. Den verbale och temperamentsfulle portugisen blir rasande på sin medspelare och när han bara halvminuten senare bjuds på en lufttur i höjd med mittlinjen måste spelaren avböja från fortsatt spel i den 16:e minuten. En heligt förbannad och besviken Simeonekopia byts ut och in kommer Aguirres gullegris, Raúl García.
Tråkigt nog är det just när Maniche drabbas av skadan som gästerna tappar det spel som verkade så lovande och som inleddes med portugisens distansskott i den sjunde minuten. Maniches skada innebär att laget faller tillbaka på egen planhalva och därmed hamnar bollen alltmer i hemmalagets ägor. Trots ett större bollinnehav har hemmalaget fasligt svårt att få till några konkreta chanser och närmare än Cortés distansskott som Leo Franco parerar kommer inte laget i den första halvleken.
Av döma av spelet efter 45 minuters spel borde det ha stått 0-0 i halvlek, men tack vare en genialisk insats av nyförvärvet Sinama Pongolle i den 29:e minuten kunde Aguirres mannar gå in till halvtidsvila med ett uddamålsövertag. Målet som ger gästerna ledningen kommer efter att mittbacken och nyförvärvet Ujfaluši slagit en långboll från mittplan mot den motsatta delen av straffområdet, där en viss forward vid namn Sinama Pongolle står och lurpassar. Den långa bollen på måfå hamnar hos Sinama som tar ned bollen snyggt, tar sig sedan förbi Licht och avslutar sitt mästerverk med att rulla in bollen mellan benen på en utrusande Jacobo i Getafemålet. 0-1 är ett fantastiskt snyggt fotbollsmål och den effektivitet som fransosen visat upp i början av ligaspelet imponerar stort på mig. Jag kan faktiskt inte einra mig om en endaste målchans som Sinama missat under de inledande ligaomgångarna, kan ni? Allt som denne herre rör vid förvandlas till mål. Kan det även förvandlas till guld månne?
Efter målet kontrollerar Atlético händelserna på plan och Getafe får allt svårare att bygga upp ett spelvinnande koncept. Matchen känns nästintill avgjord trots att det bara står 0-1 efter 45 minuters spel.
Innan vi går in på andra halvlek bör det nämnas att både målskytten och Assunção drar på sig varsin varning i den 33:e respektive 44:e minuten.
Andra halvlek:
I andra halvlek faller Atlético allt längre bak på egen planhalva och ingen av inhopparna, varken Maxi eller Miguel de las Cuevas, lyckas ändra på detta. Getafe får givetvis alltmer att säga till om, men trots det känns det som att gästernas uddamålsledning känns stabil. Getafe har nämligen fortsatt svårt att spela sig fram till målchanser och de projektiler som hotar att spräcka Leo Francos nolla kommer allt som oftast från distans. Både Casquero och Soldado testar lyckan med ett par distansskott men inget av skotten är i närheten av att leta sig in i nätmaskorna.
Med dryga tjugo minuter kvar av matchen händer det som absolut inte får hända, nämligen att gästerna slutar spela fotboll helt och hållet. Helt plötsligt agerar laget förvirrat, stressat och håglöst och det som såg ut att bli en kassaskåpssäker seger bara minuterna innan, förvandlas abrupt till en kamp på liv och död. Kvitteringen hänger i luften och när Albín vinner en duell i luftrummet är 1-1 ett förbannat trist faktum. Målet kommer efter att en Getafehörna slagits mot den främre stolpen där nyss nämnde Albín förlänger bollen vidare mot mål. På vägen mot mål touchar bollen på Assunçãos rygg och detta ställer Leo Franco fullkomligt i målet.
Med kvarten kvar av matchen har hemmalaget slagläge och när den nyss inbytte Uche får fritt fram efter att Assunção drällt med bollen på egen planhalva är det nära att bägaren rinner över hemma hos mig. Uche bjuds på en chans som hör hemma i lingonserien, men som tur är hinner vår tjeckiske mittback få en tå på bollen i samma ögonblick som Getafespelaren skall rulla bollen förbi en utrusande Leo Franco. Assunçãos fadäs slutar med att Getafe tilldelas en sedermera resultatlös hörna.
Med tio minuter kvar av matchen vill nog de flesta Atléticosupportrarna att domaren skall skona oss med att sätta pipan i munnen och blåsa av matchen. Det ser fruktansvärt illa ut och ytterligare ett Getafemål är på väg, känns det som i alla fall. Målet kommer till slut, men högst överraskande är det inte Leo som får plocka upp bollen ur nätmaskorna, det får stackars Jacobo göra. Det avgörande målet kommer i den 82:a minuten efter att Agüero fått tag i en boll ett antal meter in på motståndarnas planhalva. Den för dagen bleke argentinaren uppmärksammar Maxis uppoffrande löpning i djupled och bara halvsekunden efter att bollen touchat Agüeros känsliga fot har Maxi en hel värld av möjligheter framför sig när han ställs mot Jacobo. Argentinaren väljer det klokaste alternativet när han släpper in bollen centralt mot en framrusande Sinama Pongolle som bara behöver raka in bollen i nät. Fransmannen behöver dock inte besvära sig med att rulla in bollen för det sköter Cortés åt honom på ett alldeles förträffligt sätt. 1-2 känns som ett ologiskt och orättvist mål, samtidigt känns det som ett förbannat underbart sådant.
Målet blir nådastöten för Getafe som inte orkar repa nytt mod och det är faktiskt Atlético som är närmare ett tredje mål än de blåa ett andra. Maxi har den bästa chansen att punktera matchen, men i ett pressat läge vid den bortre stolpen lyckas inte argentinaren få träff på bollen och därmed skonas Jacobo från att behöva se bollen hamna i nätet för tredje gången i matchen.
Efter tre minuters tillägg blåser domaren av matchen och därmed är 1-2 och tre sköna poäng till Atlético de Madrid ett trevligt faktum.
Matchfakta:
Målen:
0-1 (29’). Sinama-Pongolle
1-1 (75’). Albín
1-2 (82’). Cortés (självmål framför fötterna på FSP!)
Se målen här: TVGolo eller Youtube
Skott mot mål: 18 - 9
Skott på mål: 6 - 5
Frisparkar: 9 - 18
Hörnor: 7 - 2
Offside: 0 - 1
Bollinnehav: 44% - 56%
Getafe: Jacobo; Cortés, Mario, Cata Díaz, Licht (Gavilán, 65’); Guerrón (Granero, 46’), Celestini, Casquero, Manu; Soldado (Uche, 65’) och Albín.
Atlético de Madrid: Leo Franco; Seitaridis, Ujfalusi, Pablo, Pernía; Maniche (Raúl García, 15’), Paulo Assunção, Simão (Miguel, 68’), Luis García (Maxi, 61’); Sinama-Pongolle och Kun Agüero.
Domare: Muñiz Fernández
Varningar:
Getafe: Cortés och Cata Díaz
Atleti: Sinama-Pongolle, Paulo Assunção, Raúl García och Leo Franco
