La Esquina NT
Spanienredaktionens Tobias Garcia och Nina Ljung Fredman tittar lite framåt, lite bakåt och försöker summera en vecka som varken börjat helt eller tagit helt slut ännu. Denna veckan om Uefa, Barcelona och läktarknull.
Veckans idioter:
T
Stora snackisen i Spanien under veckan har ju varit Barcelona-derbyt. Ett derby som på senare år har varit lite light, men detta är nog bortraderade i sammanhanget framöver. Anledningen är idioterna, för det finns inget annat ord att beskriva dessa omdömeslösa idioter s.k. Barcelona fans – Boixos Nois. Boixos Nois som ska vara F.C. Barcelonas mest trogna och hängivna publik, men tyvärr så är det många rötägg som också är involverade där. Boixos har ju under 6 års tid mordhotat Joan Laporta till och från under denna period. Anledningen är att Laporta vågat vad andra t.ex. inte vågar göra porta sina mest radikala fans d.v.s Boixos Nois. Jag skulle vilja ha sett Florentino Pérez eller Ramón Calderon göra det mot nazisterna som finns i Ultra Sur. Men även se Enrique Cerezo göra detsamma mot Frente Atletíco osv.
En del kritik riktades mot Joan Laporta och Barcelona spelarna. Dels för att det var Barcelona ”supportrarna” som kastade bengaler på Espanyol anhängarna – vilket är för jävligt!. Men även för att spelarna firade sitt segermål med så mycket passion. En match som hade allt och tillslut så gör får man in segermålet, det är klart spelarna firar det, det är människor, det har känslor och som Puyol sa, Boixos var en minoritet och en del polare och släkt satt däruppe.
Att sedan Espanyol riktade kritik mot Barcelona som institution är oförklarligt. Laporta har som sagt portat dessa sen 6 år tillbaka, Barcelona sålde INGA biljetter till sina supportrar till denna match. Espanyols säkerhetsarrangemang bör ifrågasättas, att det inte ens kollar igenom bortasupportrarna vad det har med sig – trots allt var dessa en minoritet är en fet skandal. Kanske tragisk att säga men Daniel Sanchéz Llibre fick nog lära sig att man ligger som man bäddar – och detta i allra högsta grad, och det kunde ha gått illa.
Veckans Uefa:
N
Av fyra spanska möjliga har så hundra procent klarat sig vidare från första omgången i den betydligt mer nyanserade av Europacuperna. Förvisso låg Deportivo La Coruña pinsamt illa till efter att ha förlorat med 2-0 borta mot Brann, men Lotina lyckades vända på steken och efter två mål av Colotto hemma på Riazor var Depor vidare efter straffläggning.
- Annars hade vi inte hört hemma i UEFA, sa Lotina. Vinner vi inte över Brann har vi inget i den här tävlingen att göra.
Att belysa det uppenbara är en speciell talang.
Och naturligtvis. Förlorar man, åker man ut, så hör man inte hemma i vad cup det än rör sig om. Så är det alltid. Det spelar ingen roll vad de står på pappret. Anorthosis eller Real Madrid. Det behöver inte ens ha med Brann från Bergen att göra.
Racing Santander gjorde vad som förväntades av dem mot FC Honka (det tycker jag är ett jävla bra namn på ett lag, för övrigt, FC Honka!) redan i första mötet. Men för säkerhets skull drog man en favorit i repris, vann sålunda ännu en gång med 1-0 och klarar sig fint utan både tränaren Marcelino García Toral, utmärkte mittfältaren Jorge López och den kompetente högerbacken Sergio Sanchez.
Vinner de dessutom mot Osasuna på söndag kan jag överväga att hålla på dem helt och hållet ett par omgångar, jämte Valencia, om vilka här näst.
Jag ska förklara Valäggcia, då ett flertal av er hakat upp er på just det. Valäggcia är mitt kärleksnamn på Valencia. Det är uttalat enbart med glimten i ögat och absolut utan större allvar än så, och kom till då Marchena föll ihop efter en blick från Sergio García på den tid han spelade i Zaragoza och Zaragoza spelade i Primera.
För jag kan inte skämta om det jag inte gillar.
Jag har sett Valencia. Jag har pratat, skakat hand med och fått presenter av forne president Soler. Jag håller dem som det eviga next best thing.
Därför blir jag lite irriterad då ni lägger ord i munnen på mig och bestämmer att mina oärliga kärleksnamn är ett slags förakt. Så är det nämligen inte.
Valencias framfart (om det nu än var knappt som det begav sig igår) i liga och cup är därför en av mina stora fotbollslyckor för tillfället. Jag sällar mig till skaran som tycker att Mata borde representera Spanien i VM-kvalet.
Jag ger Valencia Olympiakos i finalen för Oscars skull.
Om inte Sevilla tar hem det hela, förstås.
Veckans mål:
Getafe vann på San Mamés i söndags tack vare Casqueros fina fullträff i slutet av matchen. Vi får lov att ge honom den.
Se ett klipp på den delikatessen här.
Veckans Fair Play:
T
Kanske lite mycket Barcelonarelaterat denna vecka, men que mas da. Vad är fair play egentligen? Shaktar anklagar Barcelona för att det inte spelade fair i onsdags när Messi kvitterade. Hmm, Lucescu kanske har glömt den lilla och simpla detaljen att till och med Shaktar spelaren erkände för Xavi under matchens gång att han inte hade märkt att han en medspelare liggandes på gräset när han sparkade ut bollen. Lucescu glömmer också hur en viss spelare; Brandao skötte sig under matchen. Sparkade på Alves, armbågade, filmade osv. Är det Fair Play då?
Är det Fair Play att göra 30 (!!) frisparkar på 90 minuter? Lucescu borde tänka om och kanske fråga sig vad Fair Play egentligen är.
Veckans: Jag är den som knullade på läktaren
N
När jag går och tittar på fotboll så är det just vad jag vill göra: se på fotboll. Kanske är jag ett sjuhelvetes tråkigt sällskap, men jag föredrar att rikta 99% av min uppmärksamhet mot planen och det som pågår där.
Det är inte alltid uppskattat. Då jag samman med mitt manliga sällskap bevistade en fotbollsmatch som ägde rum i staden där jag bor här om veckan var han mer intresserad av allt annat än av själva anledningen till att vi befann oss där vi befann oss. Han ville prata om livet. Jag ville titta på matchen, prata om den. Vi lyckades få ihop det ganska bra. Lite liv, lite match.
Framför oss stod ett vedervärdigt pack barnungar. Jag gissar på att de var tretton år, på sin höjd, och till antalet kanske 25.
Bakom oss ett aningen äldre gäng, 15, 16, tuffa med stenkoll. De var kloka nog att gå i paus; dessförinnan hann de blåsa upp ett antal kondomer som de sedermera smällde som ballonger och kastade omkring sig på läktaren. De dunkade varandra i ryggen, gratulerade sig själva till sin förträfflighet och avlägsnade sig sedan.
Kvar låg kondomerna.
Det tog ingen tid för barnen framför att upptäcka dessa. Det tog ingen tid från det att den första högljutt gastat KONDOMER till att hans störtsköna polare flockades kring mig och mitt sällskap och viskade så som bara ungjävlar gör om hur de sett både det ena och det andra. Sedan var de överallt. Gapar, hoppar, skriker, rodnar och gör det omöjligt att se vad som händer på gräset. Viftade som besatta med sina målade tygtrasor.
Det hela blev snabbt smått olidligt.
Att släppa in 25 13-åringar på en fotbollsarena är inget annat än ren idioti som sådan.
Och dagar senare på bussen som jag bäst sitter försjunken i min bok kommer två av dessa gående genom gången.
- Kolla där är hon som knullade på läktaren, ”viskar” den ena.
Minsann!
Fnittrande försvinner de sedan ut ur mitt liv.
Veckans La Liga Adelante
T
Några ord måste alltid nämnas om världens bästa andra liga. Salamanca leder lite överraskande sådär, Levante på en fin andra plats. Och det ska uppmärksammas man har mer eller mindre en helt nya startelva i jämförelse med säsongen i La Liga ifjol. Som vanligt så är tabellen mycket mycket jämn, från 16:e plats upp till andra platsen skiljer det bara 4 poäng. Det laget som tar 5 vinster i rad, har mycket vunnit i den här serien. Málaga hade om jag inte minns fel 8 raka segra i fjol. De levde dem på rätt länge, och med länge menar jag att det i slutet knep den sista uppflyttningsplatsen.
Frågan är vilket lag som gör det? Jag tippar på Real Zaragoza, helt klart. Nu har laget kommit in i vad seriespel i Liga Adelante kräver – till helgen möter man Hércules (serieledarna) men det ska nog inte hindra ett lag som Zaragoza som har den spetskompetensen. Ett annat intressant möte fast i botten av tabellen är mellan Real Murcia och Elche. Två lag som var favoriter inför säsongen men som ligger sist resp. nästsist. Båda lagen har två tränare som alltid är i blåsväder; David Vidal och Javier Clemente. Oddset lär vara ganska låga men den som förlorar där, får kicken på måndag.
N
Jag tycker att Jorge López är Liga Adelante som det är. Det finns nog ingenting som är bättre än han där just nu.
Nästan så att jag är beredd att säga att han är bättre än Sergio García. Nästan. Annar dristar jag mig till att hålla med Tobias.
Han ger mer åt sina medspelare.
Det var hela förra veckans replik.
Veckans favorit i repris:
Kom igen, det går inte att göra annat än att älska det!
På återhörande!
