La Esquina NT
Spanienredaktionens Tobias Garcia och Nina Ljung Fredman tittar lite framåt, lite bakåt och försöker summera en vecka som varken börjat helt eller tagit helt slut ännu. Denna vecka med landskamper, Cristiano Ronaldo och rasism.
Veckans landskamp:
T
Jag var som sagt på Danmark – Malta i lördags på Parken. Vilken fantastisk arena, tät, och ger en fantastisk atmosfär – detta trots att det har rivit ner en av läktarna bakom målet då den ska renoveras. En helt okej tillställning där matchbilden såg ut som väntat, Danmark pressade på och Malta försökte hålla nere siffrorna. Matchen slutade 3-0 efter två mål av Sören Larsen – en kille som aldrig blev den spelaren många trott. Förutsättningar har han!
Men det jag mest reagerade på dock var den danska publiken. Man har genom åren läst, hört att den spanska fotbollsvardagen kantats med att spanska supportrar känner allt starkare känslor för klubblagen än landslaget. Detta är något som sakta men säkert har ändrats och triumfen i somras har nog hjälpt till att stärka känslorna för La Roja.
Men det jag upplevde på Parken i lördags var bland det trångsyntast jag upplevt på länge. I andra halvlek skulle Morten ”Duncan” Rasmussen göra sin a-lagsdebut för Danmark, Rasmussen tillhör Bröndby. Bröndbys ärkerivaler är som ni nog vet F.C Köpenhamn och har Parken som deras hemmaarena. Så när Rasmussen ersatte Sören Larsen så blev han välkommen med busvisslingar, först så tänkte jag att det buar ut någon Maltaspelare men senare så kunde jag förstå. Samma sak gällde Thomas Kahlenberg också tidigare Bröndby-spelare som även han fick lyssna på en del busvisslingar. Skandal, när ett landslag spelar ska all klubbtillhörighet inte spela någon roll, man är där för att landets bästa, man är där för att representera sitt land och göra sitt för att sitt land ska ta hem 3 poäng och inget annat. Skamligt!
Detta skulle aldrig ha hänt i Spanien, tvärtom matchen Spanien – Sverige på Santiago Bernabeu är ett bra exempel. Där blev Andres Iniesta hyllade om och om igen av hemmapubliken. Jag menar hur hade det sett ut om Bernabeu-stadion skulle bua ut Carlés Puyol, Fernando Torres, Xavi eller Iniesta?
Veckans Portugal och Ronaldo: Portugal och Ronaldo
N
How the mighty have fallen! Bortser man från artighetsfraser likt den om ’Det finns inga lätta grupper’ så tyckte Portugal att det var vad man hamnat i: En Lätt Grupp. En utstakad väg till Sydafrika, att knäcka Sverige, Albanien, Danmark, Ungern och Malta skulle inte bli några problem, i alla fall inga större sådana.
Inte för dem. Och på pappret var de allra flesta beredda att skriva under på det. Det var mellan Portugal och Danmark eller Portugal och Sverige som det stod.
Och titta bara!
Det är fantastiskt hur dåliga portugiserna är på att spela fotboll för närvarande. 0-0 mot Sverige på Råsunda.
0-0 mot Albanien. Hemma.
Dessförinnan lyckades man få stryk av Danmark. Tappat en 2-0-ledning till 2-3. Hemma.
Carlos Queiroz har massakrerat det portugisiska landslaget, som förvisso var på väg att gå ner sig redan under Scolari.
För det finns inte mycket kvar som kan kallas fotboll i skuggan av laget som en gång (det är inte ens länge sen, det är det som är det sorgliga) kallades Europas Brasilien.
Och det leder automatiskt fram till: Cristiano Ronaldo. Vinner människan Guldbollen kommer jag aldrig någonsin att respektera den som en utmärkelse värd att ha vunnit igen. Det spelar ingen roll vad han presterar i sitt klubblag; där lyfts han fram av finare medspelare, något han själv är pinsamt omedveten om. Enligt Ronaldo är Ronaldo själv nummer 1. Därom talar han såväl ofta som gärna.
Men.
I landslaget uppriktigt suger han.
Det är inte bäst i världen där, inte. Det är inte ens nära.
En gnällig stjärna som gjorts till kapten (varför?), som blir sur på publiken då den talar om sanningen för honom: att han är kass. Som är för fixerad vid sig själv för att kunna leda andra, som själv inte kan göra något utan dessa.
Världens bästa fotbollsspelare levererar också under förhållanden som inte är optimala. Om inte annat försöker han.
Det gör inte Cristiano. Han försöker inte ens låtsas att han gör det.
Det gör inte Portugal heller.
Danmark och Sverige till VM, då.
Herre jävlar.
Veckans stolpskott:
T
Den officiella listan över dem 30 spelarna som kan vinna guldbollen är inte officiell ännu. Men enligt rykten så finns följande spanska spelare med: Iker Casillas, Sergio Ramos, Marcos Senna, Cesc Fàbregas, Xavi Hernández, David Villa och Fernando Torres. Det är alltså en komplett lista med spanjorer, och det hedrar. Huruvida vem som ska vinna den eller inte tänker jag inte gå in på. Men det finns en spelare som jag saknar, och det är inte för att han gjorde en delikatess till mål nu mot Belgien. En spelare som kan vara en av världens mest underskattade spelare, en spelare som gör det svåra att se så enkelt ut, en spelare som spelar så äckligt enkelt men är samtidigt vackert och effektivt: Andrés Iniesta. Vad France Football och co. tänkte när det gjorde listan vet jag inte, men blåsta måste man vara om inte har med Andrés.
Förresten så ändrar jag mig, jag vill visst låta göra min röst hörd om vem som ska ha guldbollen. Jag tycker precis som Vicente Del Bosque: ”Me quedo con Xavi para el Balón de Oro.”
N
Jag ändrar mig däremot inte. Jag står fast vid vad jag alltid sagt. Och jag tänker inte upprepa mig.
Veckans citat:
Bernd Schuster om hur han är förvånad över att spelare som Villa och Cazorla nobbar Real Madrid: ”Jag blir förvånad över spelarnas ambition. ”
Vi vet inte vad ni tycker, men vi tycker att det är mer ambitiöst att försöka vinna titlar med Valencia respektive Villarreal än att svika dessa lag och ta första bästa tåget till huvudstaden. För vare sig man vill eller inte så finns det ett liv utanför Real.
Veckans mål:
Iniestas delikatess mot Belgien talar för sig själv.
Veckans La Liga Adelante:
T
Medan det spelades landskamper över hela världen så fortsatte världens bästa andra liga med sitt spelschema. Rayo Vallecano fortsätter att visa sig starka på Vallecas då man besegrade Castellón med 4-2 och fortsätter att slåss med toppen.
Salamanca leder efter ännu en seger på El Helmantico mot Eibar. Salamanca tränas av David Amaral, Amaral kommer från Tenerife och har tränat en hel del kanariska lag som C.D. Tenerife, U.D. Las Palmas, Universidad de Las Palmas m.fl. Hans lag präglas oftast av en stark defensiv, som släpper till få målchanser och utnyttjar sina chanser när det väl får dem. Eller vad sägs om att ha ledningen efter 7 omgångar med 4 segrar, 2 kryss, en vinst och endast ha gjort 7 mål frammåt och släppt in 4?
Fortsatt tungt går det för Celta som kryssade borta mot Elche med 1-1 och inte får igång sitt spel. En Elche som var på förhand en av favoriterna har under veckan sparkat sin tränare David Vidal. Med andra ord så är tränarkarusellen igång i Segundan också. Vem blir nästa? Javier Clemente någon?
Veckans tävling: Vem har mest rasister på sin läktare?
N
När UEFA tidigare i veckan hotade med att straffa Atletico de Madrid genom att förbjuda spel på hemmaplan kommande 3 CL-matcher för händelserna i samband med senaste Champions League- hemmamatchen mot Marseille var det så dags att dra igång den alltid lika givande tävlingen om läktarrasisterna, den som alla vill förlora.
För mitt bland alla befogade protester (UEFA gör det bekvämt för sig och börjar ”ta itu” med rasistproblemet en gång för alla då det drabbar en mindre klubb och inte någon av giganterna, Aupa!) kom spontana utrop i stil med:
Rätt åt er!
Jävla rasister!
Hahaha, skönt att någon tar tag i det nu, hahahaha, känn på den ni, nu ska rättvisa skipas.
Och så vidare.
Att det i huvudsak var supportrar till (större) lag som kom och sökte bråk gjorde snart tumultet till ett faktum, då uppretade Atleti-anhängare påpekade fakta liksom:
Ni har den och den och den rasistiska supportergruppen på era läktare varje match.
Hur onödigt är nu inte detta? För visst är det sant som de påstår; som de båda påstår. Rasister finns nämligen bland alla klubbars supportrar, på alla läktare. Och de allra flesta samlas inte under ett baner.
Det här måste tas om hand; av Fifa, av Uefa, av LFP och inte minst av klubbarna själva. Att sitta och hacka på varandra på forum på Internet är själva motsatsen till lösningen på problemet.
Istället:
1. Blunda inte för rasismen. För att den finns, i din klubb, i min klubb. Hata den för det, men se den i ögonen.
2. Sluta vara så förbannat glada så fort någon annan får mer skit än vad du får för ett problem som ni har gemensamt. Glöm inte att det oftast finns bakomliggande monetära förklaringar till varför det är så, varför andra blir hårdare ansatta.
3. Gör skillnad på riktigt om du är en sådan stursk rättvisans förkämpe som du utger dig för att vara. Med allra största sannolikhet gör den du hackar på för närvarande lika lite som du åt det verkliga problemet. Att sitta och häva ur sig saker på Internet är inte särskilt svårt. Att bryta mönster däremot, är det.
Så länge vi nöjer oss med att sitta och småtjafsa med varandra om vem som är oskyldig (alltid jaaaaag) och vem som är skyldig (duuuuu) så sprider sig rasismen över kontinenten. Liksom all annan ohyra gör den det snabbt.
Så grattis! Alla är vi vinnare och förlorare.
Veckans citat 2:
T
Angel María Villar, denna man kommer inte att sluta förvåna mig. Inte nog med allt fiffel spanska fotbollsförbundet har sysslat med under hans tid vid rodret så kan han som vanligt inte bevara spanska klubbars intressen ute i världen. För det räcker inte med att mjölka ut pengar från RFEF, Villar är ju också vicepresident för UEFA. Man hade förväntat sig ett totalt stöd från han som representerar spansk fotboll när de franska vännerna ska visa oss hur polisen sköter sig – någon som kommer ihåg dem ökända utloppen i utkanten av Paris för ett tag sen? Där var ju den franska polisen prickfri. I Madrid så fick polisen stolar kastade mot sig, allt för att polisen skulle ta ner en banderoll. Och då blir Atletí s arena avstängd i 3 matcher, och för att UEFA – delegaten på plats på Vicente Calderón får för sig att ropen ”Kun, Kun, Kun, Kun” är ett ap-ljud.
Så dagen efter detta så får Villar en fråga av en journalist om vad han tycker om det hela, hans svar är klockren: ”No voy a comentar nada sobre esto” = ”Jag har ingen kommentar över detta”. Mer kommentarer om detta känns överflödiga.
Veckans rättvisa skipas:
Det har pratats mycket om protester den här veckan. Så vi knyter igen säcken såhär.
För den här gången.
